Det finns inga små roller, bara små skådespelare!

Så verkar produktionsbolagen ha vaknat till liv igen och filmuppdragen har sakta börjat ticka in på nytt. Det har varit en period att lugn och stiltje på filmfronten under de gångna veckorna, men nu har det äntligen börjat finnas uppdrag att söka – och produktionsbolagen har sakta börjat höra av sig igen. Vilket förstås är jätteroligt, jag ser verkligen fram emot fler uppdrag och att få börja komma igång med filmandet igen. Jag har gjort ett par provfilmningar, men är ganska selektiv när det kommer till just dessa. Sedan pandemin görs de flesta provfilmningar på distans, det vill säga jag filmar mig själv efter vissa instruktioner och skickar sedan in provfilmningarna till dem som castar en film. Det är ganska mycket jobb att filma olika versioner ur olika vinklar med olika tolkningar av en roll – och det är sedan ytterst sällan man får rollen ifråga. Så det har blivit så att jag ganska sällan gör provfilmningar, bara för att jag tycker att det tar alldeles för mycket tid för ingenting. I princip gör jag bara de provfilmningar som görs på plats hos produktionsbolagen, i övrigt tackar jag nej till att provfilma för det allra mesta – och tar bara roller där det inte krävs någon provfilmning. Hade fler provfilmningar varit fysiskt på plats, hade jag säkerligen gjort fler provfilmningar – men det är för krångligt att göra dem själv.
Men några provfilmningar har det ändå blivit och jag får se om det bär någon frukt och jag får någon av rollerna. Det är lite som med anställningsintervjuer, det är alltid lika svårt att sia om hur det har gått på en provfilmning. Ibland känns det som att det gått jättebra, men lik förbaskat får man inte rollen – och andra gånger känns det som att man gjort bort sig totalt och så får man rollen. Precis som när man går på anställningsintervjuer alltså. Så jag sitter lugnt i båten och avvaktar bara för att se om jag får någon av rollerna jag provfilmat för.

Bara den här veckan har jag tre filminspelningar inplanerade, vilket känns oerhört roligt. Sen är det som vanligt så att jag inte får säga särskilt mycket om vad jag ska vara med i förrän filmerna eller avsnitten sänds. Jag förstår att att det är mycket hemlighetsmakeri kring filmerna och köper att man skriva på dessa strikta sekretessavtal – men ibland känns det lite frustrerande att inget få säga innan de sänds. Men jag vet att i alla fall den ena av filmerna jag spelar in denna vecka ska sändas tämligen snart, så då kan avslöja av vad det är jag har varit med i. Det är inte omöjligt att vissa av filmsnuttarna rentav dyker upp här på bloggen, det återstår att se. Reklamfilmer hamnar i princip alltid på Youtube, vilket gör det lätt för mig att länka de klipp man varit med i.
Produktionsbolagen vet i alla fall hur de ska göra för att charma mig som statist och få mig att känna mig utvald. Många gånger letar de själva upp mig utan jag sökt ett uppdrag och kan komma med meddelanden i stil med ”du skulle passa perfekt för den här rollen”. Och då känner man sig ju både sedd och utvald när man får sådana mejl eller sms. Så det blir svårare att tacka nej när de försöker charma mig på det viset. Men jag står på mig och gör de provfilmningar jag tycker passar mig och som jag känner att jag har utrustning och förmåga att få till på ett bra sätt. Visserligen kan man säkert många gånger fråga om man kan få komma in för provfilmning och det är kanske inte alltid några frågetecken kring det. Men jag tror att de flesta anpassat sin verksamhet till man som statist skickar in sin provfilmning – och då blir det de med bäst utrustning och skills som får rollen i slutändan.

Inte minst på vardagarna är det numera en väldigt fart på mobilen, som piper och ringer stup i kvarten. Jag tycker det är lite roligt att det är lite fart och att man är efterfrågad, så det gör mig liksom ingenting. Det blippar till med mejl, sms och telefonsamtal flera gånger om dagen. Jobbet kan visserligen ringa även när det är helg, eftersom vi har dygnetruntbemanning, men produktionsbolagen hör nästan uteslutande av sig under veckorna. Dock får jag enstaka förfrågningar om provfilmningar och filmroller även under helgerna. Ibland vill man ha svar under helgen för att kunna presentera potentiella kandidater för regissören på måndagen. Och det är ofta snabba puckar inom filmbranschen, det har jag börjat lära mig vid det här laget och dessutom vänja mig vid. Ofta kommer förfrågningar med någon eller några få dagars varsel och det gäller att almanackan inte är för fullklottrad redan när telefonen ringer. När uppdragen haglar som värst, är det inte ovanligt att man får tacka nej till uppdrag för att de krockar med varandra eller med annat man har inplanerat.
Sedan händer det förstås att uppdrag kommer med lite bättre varsel och att produktionsbolagen hör av sig en eller ett par veckor innan själva inspelningen ska äga rum. Men det är ganska ovanligt, oftast är det inom den närmsta veckan om inspelningarna planeras i detalj med statister och avancerade statister. De uppdrag jag har inplanerade till veckan hör till dem som planerats in med gott varsel och som jag vetat om ett tag vid det här laget – de är dessutom ganska välbetalda, så jag kommer inte avboka dessa om jag inte får något som är riktigt bra betalt.

Filmningen började som en kul grej när jag gick arbetslös en kort kort period för flera år sedan. Då hade jag länge funderat på att börja vara statist, men inte riktigt tyckt mig ha tid till en bisyssla. Men så blev jag av med jobbet med väldigt kort varsel och visste inte riktigt vad jag skulle göra med tillvaron. Jag köpte en back öl, hyrde en bil och åkte ut till sommarstugan i Söderhamns skärgård för att rensa tankarna. Och då ploppade tanken upp att registrera mig på någon sida för att vara statist och jag skred genast till verket. Det tog inte mer än några timmar så ringde ett produktionsbolag och jag fick mitt första uppdrag – och sedan dessa har jag liksom varit fast. Jag började jobba igen efter bara några veckor, men behöll bisysslan som statist och har så gjort sedan dess. Till största delen har det varit en hobby som givit en skaplig summa i extrainkomster – numera är det faktiskt en del av min försörjning eftersom jag inte jobbar heltid.
Nu har jag återigen tid att att ägna mig i tämligen stor utsträckning till filmandet, vilket är jättekul. Det ger några tusenlappar i inkomst varje månad, vilket är välbehövliga pengar i dessa tider då jag inte har en heltidstjänst. Dessutom har jag möjlighet att filma på ett annat vis då jag faktiskt har tiden till det, vilket inte brukar vara fallet när man jobbar heltid. Då får man ofta tacka nej till filmningar eftersom de krockar med arbetspass – vilket jag idag inte alltid behöver göra. Jag får fortfarande tacka nej ibland, men inte alls i samma utsträckning som när jag jobbar heltid.