allkonstnarenHur mycket slarvar du med sömnen? Sover du mindre än vad som egentligen är hälsosamt? Eller kanske rentav för mycket? Eller är du sådan som oroar dig för att du sover för lite per dygn? Men saken är tydligen den att det inte heller är bra att sova för mycket i långa loppet – det optimala för de allra flesta människor ligger mellan 5,5 – 8,5 timmar per natt. Själv ligger jag nog någonstans i den övre delen av den skalan skulle jag tro, jag sover nog 7-9 timmar en genomsnittlig natt. Sedan jag slutade jobba för ett par månader sedan, har jag blivit alltmer morgonpigg – lägger jag mig runt halv tio på kvällen, vaknar jag senast vid åtta kommande morgon. I och med att sambon jobbar, lägger hon sig i vettig tid på kvällarna och det blir oftast att jag gör henne sällskap – det är liksom rätt tråkigt att sitta uppe själv på kvällarna numera.
Men jag tycker om att sova, det är få saker som går upp emot en god natts sömn och att vakna utvilad morgonen efter. Och hur många timmar jag behöver sova för att vakna utvilad, beror givetvis på hur jag sovit nätterna innan. Har jag sömnbrist, kan jag sova bortåt 12 timmar för att igen förlorad sömn. Har jag sovit normalt, räcker det med 7-8 timmar och kanske mindre än så.
Jag hittade igår en väldigt intressant artikel i DN om just sömn, om hur mycket du kan slarva med sömnen utan att det blir en hälsorisk. Och det går tydligen att slarva ganska så mycket utan att egentligen gör särskilt mycket. Men i långa loppet kan det gå så illa att man till och med dör i förtid om man slarvar för mycket. Sen handlar förstås livet om mer än bara hur länge vi ska leva. Sjukdomar som demens, diabetes, ångest, depression, missbruk och hjärt-kärlsjukdom kan drabba dig om du under lång tid inte sover tillräckligt eller oregelbundet. Det blir också svårare att ta sig an vardagen. Jag själv har aldrig medvetet slarvat med sömnen, men däremot haft grava sömnproblem under en period – och de problemen gjorde bland annat att jag hade svårt att ta mig an vardagen liksom att jag gick in i en depression. Vad sömnproblemen från början grundade sig i vet jag inte, för jag mådde egentligen inte särskilt dåligt i övrigt. Men av någon anledning gick jag för massor av år sedan in i en period då jag sov oerhört dåligt, jag snittade kanske 2-3 timmar per natt – och då var det bra. I värsta fall sov jag inte alls vissa nätter.
Numera har jag kommit tillrätta med sömnproblemen och sover som en stock – men jag har också med åren lärt mig olika knep för att faktiskt kunna sova om nätterna och vad som passar just mig att göra de gånger jag inte kan sova. För som för alla andra, dyker det fortfarande upp nätter då jag sover sämre, har svårt att somna och så vidare. Men jag har hittat mina knep för att med tiden somna ändå och vad jag ska göra för att till sist somna. Har jag inte somnat inom cirka en halvtimme, då går jag upp och gör något annat en stund, tills jag känner att jag återigen har sådan ro i kroppen att jag kan somna.
Mina egna sömnproblem har dock lärt mig hur viktig sömnen trots allt är för ens välbefinnande, hur viktigt det är att sova ordentligt för att vardagen ska fungera. När mina sömnproblem härjade som allra värst, var det inte mycket i vardagen som fungerade. Jag var ofta hemma från jobbet för att jag inte fått sova under natten – och jag sprang hos läkare flera gånger för att försöka få hjälp med mina problem. Men jag upplevde aldrig att jag blev tagen på allvar – förrän jag tog beslutet att gå till företagshälsovården, där jag faktiskt fick adekvat hjälp. Jag fick antidepressiva mediciner och under en period sömntabletter utskrivna, liksom samtal hos en psykolog. Och plötsligt började jag sakta men säkert komma tillrätta med mina sömnproblem – för att idag sova som ett litet barn om nätterna.
Mitt stora problem har dock sällan varit själva sömnen, för har jag väl somnat så har jag sovit natten igenom. Det största problemet har varit insomnandet, att komma till ro på kvällen och faktiskt somna ordentligt. Så var det under alla de år jag slet med mina sömnproblem, jag kom liksom inte till ro på kvällen när det var dags att sova. Men hade jag turen att somna, då sov jag tills klockan ringde på morgonen.
Det enda jag känner av idag – vilket jag vet att jag inte är ensam om – det är fullmånen. Är det fullmåne, är det totalt hopplöst att somna, det slår liksom aldrig riktigt fel. Och nej, det är inte psykologiskt – jag lovar! För även om jag inte vet om att det är fullmåne, får jag svårt att sova just dessa nätter. Är det sedan så att jag har turen att somna på kvällen, då vaknar jag extremt tidigt på morgonen istället – och då pratar vi runt fem på morgonen. Så några dagar i månaden sover jag generellt oerhört dåligt, men där har jag ändå en förklaring till det hela, jag vet varför jag sover sämre dessa nätter varje månad. Och det känns inte som ett jättestort problem trots allt – men allt är ju relativt. Det är klart att det är frustrerande att inte kunna somna om man vet att man ska upp tidigt kommande morgon till exempel. Men å andra sidan är det tämligen normalt att sova sämre vissa nätter, så man ska inte dra alltför stora växlar på att man har svårt att sova lite här och där. Det är mer när det börjar bli mer eller mindre varje natt, som man kan kalla det för ett problem.
Det känns så fantastiskt skönt att äntligen ha blivit av med de sömnproblem som jag tampades med så länge. Litegrann sitter vissa saker kvar sedan sömnproblemen härjade som värst – till exempel att jag helst inte planerar in något på morgnar och förmiddagar eftersom jag inte vet hur jag kommer att sova under natten. Eller rättare sagt; idag vet jag ju att jag med största sannolikhet kommer att sova under natten, men förr tillbaka gjorde jag inte nödvändigtvis det. Och det är underbart att få sova om nätterna igen, att inte ha problemet att aldrig kunna sova, att vara uppe en stor del av nätterna och vanka av och an i lägenheten.
Relaterade artiklar
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
