allkonstnarenDet är något visst med att jobba natt, i mina ögon i positiv bemärkelse. Med åren har jag blivit mer och mer kvälls- och nattmänniska och nästintill ogillat att vara uppe tidigt på morgnarna. Jag har inget emot nattsudd och kan även när jag är ledig vara uppe ganska sent på kvällarna, även om det ytterst sällan blir så att jag lägger mig först framåt morgonkvisten – något man ju rent naturligt gör när man jobbar hela natten. Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag föredrar att vara vaken på kvällar och nätter för att sedan ta en bättre sovmorgon istället. Men det finns en charm i att vara vaken när de flesta andra sover. Det blir ett lugn och en stillhet som inte infinner sig under dagtid. Sen försöker jag ändå hålla en hyfsat normal dygnsrytm, så att det inte blir att jag sover bort dagarna även när jag är ledig. Jobbar man natt har man inget annat val än försöka få lite sömn just dagtid, men när jag är ledig försöker jag ändå hålla mig till att sova på nätterna och vara vaken på dagtid. Även om jag kanske har lite senare kvällsvanor än vad många andra har.
Sen går det givetvis inte att komma ifrån att man blir trött av att jobba natt, hur mycket nattuggla man än är. Självklart tar det på krafterna att vända och vrida på dygnet fram och tillbaka – och det märks att man egentligen orkar mer när man har regelbundna sovvanor. När man – som jag – jobbar enbart natt med långledigheter inbakade mellan mina “snurror” av nattpass, sover man på dagarna somliga dygn och nätterna under andra dygn. Det är klart att sömnkvaliteten tar stryk när man växlar fram och tillbaka mellan att sova på nätterna eller dagarna.
Nu har jag gjort min första vända av nattpass på nya jobbet och idag börjar min första långledighet innan nästa vända av nattpass tar vid. Det har varit lite pirrigt – helt naturligt – varit lite pirrigt att börja jobba på egen hand för första gången på ett nytt jobb. Och visst finns det en fortfarande en stor osäkerhet kring moment i jobbet, men hittills tycks det ha gått bra trots allt och jag har inte gjort några dundertabbar. Jag har sovit bra på dagarna mellan nattpassen och till och med behövt ställa väckarklockan för att inte riskera att försova mig till det kommande nattpasset. Något som jag aldrig behövt göra när jag tidigare jobbat natt – men det säger ju en hel del om hur bra jag trots allt sovit på dagarna den här vändan. Detta trots den värmebölja som dragit in över Sverige de senaste dagarna och att vårat sovrum mer eller mindre varit en bastu under de varmaste eftermiddagstimmarna.
Nu ska jag vrida tillbaka dygnet så att jag sover på nätterna istället, något som brukar vara aningen svårare. Jag har inga problem att ställa om till att vara vaken nattetid, svårare brukar det vara när man ska ställa om till att sova på nätterna igen. Min vana trogen ställde jag klockan idag efter sista nattpasset och har bara sovit 3-4 timmar idag, allt för att jag ska bli trött till ikväll och förhoppningsvis kunna somna ovaggad när det är dags att krypa till sängs. En stor fördel just nu är att jag har långa ledigheter mellan varje “snurra” av nattpass. Jag behöver inte ställa om för att sova ett par tre nätter, utan har minst fyra dagars ledigt åt gången. Något som gör det värt besväret att vrida tillbaka dygnet när varje vända med nattpass är avverkad.
Sen ska jag inte neka till att även jag blir trött av att jobba natt. Som värst är förstås “vargtimmarna” från fyratiden på morgonen och framåt, då det är som jobbigast att hålla sig vaken. Väl hemma i sängen vid åtta, halv niotiden på morgonen, somnar jag totalt ovaggad. Och när man som detta dygn bara sovit knappt fyra timmar på förmiddagen, är det klart att tröttheten gör sig påmind. Man är ju trots allt inte mer än människa och behöver sin skönhetssömn.
