Din tankesmedja i etern
Vissa saker är bara så typiska, så ironiska – som vädret när semestern är över. En värmebölja har jag hunnit med under semesterns gång – en värmebölja så het att jag helst höll mig inomhus under de heta dagarna. Men så återgick vädret till lite mer normalt, svenskt sommarväder – med regnskurar och temperaturer runt …
Jag slutar aldrig att fascineras över hur tiden går och vad snabbt veckorna tickar förbi. Vecka 23 är nu snart över och vi går in i ytterligare en ny vecka. För 30 år sedan var en vecka en evighet, numera är det ett ögonblick. Kanske har det med åldern att göra, kanske har det med …
En av mina favoritsketcher med Robert Gustavsson
Så kan vi lägga ytterligare en vecka till handlingarna och det känns i kroppen att det varit en rätt intensiv sådan. Åtminstone i bemärkelsen av aningen för lite sömn, det har varit ett vändande och vridande på dygnet som gjort att tröttheten kommit ikapp så här i efterhand. Jag jobbade måndag och tisdag natt, vilket blev de två sista av totalt sex nattpass. Och ja, det känns när man jobbat sex nätter i rad – hur luttrad nattarbetare man än är. Onsdagsdygnet ägnades åt att vrida tillbaka dygnet för att sedan kliva upp halv fem i torsdags morse då det bara av till Uppsala för en filminspelning, som i slutändan aldrig blev av. Att jag var trött torsdag kväll behöver jag knappast säga, misstänker jag. Det var så pass illa att jag slumrade till i soffan framför TV:n under kvällen.
Det är verkligen inte mycket som är sig likt år 2020. Jag leker ibland med tanken hur man skulle reagera om man legat i koma en längre tid och sedan vaknar upp hösten 2020. Man skulle ju inte tro det var sant med alla restriktioner och nedstängningar. Det känns nästan som någon läskig dystopi vi just nu går igenom.
Nu återstår att se hur julen blir i år, allt är ju så avhängigt på vilka restriktioner som kommer att gälla. En sak är väl säker, och det är att det knappast kommer att bli som vanligt.