Häromdagen fick min telefon för en stund för sig att inte vilja samarbeta. Det började med att jag inte kunde kolla mejlen, sen gick det inte att kolla bloggen genom WordPress’s app. Därefter började app efter app lägga ner verksamheten. Jag blev förstås alltmer kallsvettig och trodde att min nästan nya telefon var på väg att gå sönder. Flera gånger startade jag om telefonen, laddade ner uppdateringar och försökte göra allt som stod i min makt för att rädda det som räddas kunde.
Mitt upp i alltihop behövde jag göra ett bankärende, men eftersom Bank-ID var en av de appar som kastat in handduken, kunde jag inte logga in, varken via telefonen eller datorn.

Plötsligt kände jag mig helt avskärmad från omvärlden och insåg vad beroende man är av sin telefon, inte bara i bemärkelsen att vara nåbar. Det är otroligt behändigt att ha ”allt” samlat i en och samma lilla mackapär, men när den väl trilskas eller går sönder blir man snabbt väldigt ställd. Just den här gången hade telefonen bara fått lite ”hicka” och den kom snart igång igen, men jag hann få en försmak av hur beroende man är av sin telefon. Bara det faktum att inte kunna legitimera sig med Bank-ID ställer trots allt till det ganska mycket. Jag behöver Bank-ID inte bara för att logga in på min bank, jag sköter min bokföring till min firma elektroniskt och behöver logga in med hjälp av Bank-ID, jag kommer åt min räkningar från Telia genom att logga in – och så vidare.
Jag funderar ibland på vad man skulle ta med sig vid en brand, om man bara hann med få med sig en enda sak. Tyvärr är jag nog så tråkig att det skulle vara dator och/eller mobil som mitt val skulle landa på. Dels har man många minne i form av bilder, filmer och musik lagrade inte minst på datorn (åtminstone har jag det), men sen är det så invecklat numera när en sådan apparat förstörs eller försvinner. Jag minns det omständliga när jag bytte stavning på mitt efternamn i folkbokföringen. Jag vart tvungen att ordna nytt Bank-ID och det var en väldigt process innan alla ändringar gått igenom överallt. Under tiden kunde jag inte utföra bankärenden, fakturera genom mitt företag eller en lång rad andra saker.

Förr tillbaka hade man inga större betänkligheter kring att låna ut sin mobiltelefon och låta folk sitta och ”leka” med den. Idag är i alla fall jag lite skeptisk att låna ut telefonen, i och med att man har så mycket privata grejer på den. Allt är inte till för andras ögon nödvändigtvis. Visst att jag skulle låna ut telefonen till någon som behöver ringa ett samtal, men jag vet inte om jag skulle låta någon sitta och bläddra man mappar och annat. Åtminstone inte vem som helst.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: