Vänskap och tidsfördriv i sjukhetens tecken

Mina bästa vänner de senaste dagarna har nog varit TV:n och datorn, jag vet inte vad jag skulle ha gjort för att få tiden att gå utan dessa två apparater. Maniskt har jag följt tävlingarna i skidskytte som gått under den gångna helgen, det har verkligen varit vältajmat att de tävlingarna gått just när jag varit hemma och sjuk. Och resterande tid har jag fördrivit framför datorn och slösurfat – och ja, ett och annat blogginlägg har det ju blivit. Undrar vad man gjorde förr tillbaka när man var hemma och sjuk? Det måste varit ganska långtråkigt, inte mint utan en dator. Minns när jag var liten och var hemma från skolan, då var enda gången man fick titta på TV dagtid när man var sjuk. Å andra sidan fanns det bara två kanaler, åtminstone i mitt barndomshem, så det var inte mycket att se på dagarna. Som tur var, fanns det video och var min föräldrar lite extra givmilda, kunde man få hyra en film att se på när man var sjuk. Någon enstaka gång hände det att man kunde få hyra TV-spel att sitta med också, men det hörde till ovanligheterna. Numera är det ytterst sällan jag spelar något varken på datorn eller TV:n, det närmsta dataspel jag kommer är väl patiens och Tetris. Men inte ens när jag är sjuk blir det särskilt mycket spelande, utan det blir att jag gör annat när jag sitter vid datorn. Efter dessa dagar har jag till exempel stenkoll på nyhetsflödet och vilka snackisarna är i sociala medier. Även om jag själv inte uppdaterar mina egna sociala medier särskilt ofta, så läser jag mycket av vad andra skriver. Vilket kan vara riktigt roligt emellanåt.

Nu börjar i alla fall symtomen gå tillbaka än mer. Jag trodde först att jag skulle kunna jobba imorgon, men fullt så pigg känner jag mig inte än. Men kommer inga bakslag, så är tanken att gå till jobbet på tisdag. Man känner ju efter lite extra som situationen är just nu och det är ibland svårt att avgöra om man inte har lite, lite symtom kvar eller ej. Fortfarande finns de där och jag tar därför det säkra före det osäkra och stannar hemma ytterligare någon dag. Samtidigt börjar jag bli lite för rastlös för att bara gå hemma också, snart vill jag vara tillbaka i vardagen igen. Vara hemma och slappa i mjukiskläder hela dagarna i all ära, men jag vill faktiskt komma igång lite igen – och ekonomiskt är det ju förödande att vara sjukskriven alltför länge.
Det ekonomiska går visserligen oftast att lösa på ett eller annat sätt och är väl det minsta problemet. Framförallt när det bara är några dagar det är frågan om, det kör inte ekonomin i botten på samma vis som en långtidssjukskrivning. Men visst är det kännbart ekonomiskt att vara hemma sjuk, även om det bara är några dagar. Behöver man sedan gå till läkaren, hämta ut mediciner och annat – ja, då tickar pengarna snabbt iväg. Bara karensdagen är ju en rejäl slant som försvinner.
Sen klagar jag inte rent principiellt på att man får mindre pengar när man inte är på jobbet. Det är ju helt i sin ordning egentligen, men det går inte att komma ifrån att det är kännbart när man väl är sjuk.

Sen är det verkligen ytterst sällan jag är sjuk, det får man ju trots allt erkänna. Jag åker ytterst sällan på de årliga influenserna och vinterkräksjukor och så vidare när de går. Det är säkerligen 20 år sedan jag åkte på någon av de årliga influenserna senast, så ska inte klaga på några sjukdagar här och där. Sen har jag ju åkt på en del annat genom åren och varit långtidssjukskriven för cancer, cellförändringar och utbrändhet bland annat. Så jag har ju haft min beskärda del av sjukfrånvaro från jobbet, det är en sak som är säker…