Att vända andra kinden till har för de flesta bara en innebörd – att profilera sig

Det har väl inte lämnat någon överhuvudtaget oberörd de senaste veckorna, det ständigt eskalerande gängvåldet. Numera går ingen säker, utan plötsligt börjar även totalt oskyldiga människor få sätta livet till alltmedan gängen gör upp om vad det nu är de inte kommer överens om. På 90-talet förfasades man över MC-gängens ständiga skjutningar och sprängningar, men de attackerade åtminstone bara varandra. Dagens gänggrupperingar verkar vara totalt likgiltiga inför om oskyldiga människor får sätta livet till eller ej. Och för oss vanliga, hederliga medborgare gäller det i princip bara att be till högre makter att man själv inte är nästa offer i det pågående gängkriget.
Nu har det gått så långt att man börjat diskutera att sätta in militären för att stötta Polisen i dess arbete. Vilket ju i sig är helt horribelt, att det fått gå så långt att man ens diskuterar en sådan sak. Normalt borde det väl egentligen inte ens finnas på världskartan att Polisen ska behöva ta hjälp at militären att stävja en våldsspiral, men nu gör man tydligen bedömningen att det eventuellt kan bli aktuellt. Jag själv lägger inga fler värderingar i just den biten än att jag tycker att det är en tragisk utveckling. Sverige har ju länge varit ett fredligt land, där man ska kunna känna sig trygg men plötsligt kanske vi kommer ha soldater som patrullerar gatorna – vilket ju inte är en särskilt rolig utveckling.

Inte ens i annars så lugna Bagarmossen har vi varit förskonade från våldet, utan haft både en sprängning och ett mord under de gångna månaderna. Och båda händelserna precis i närområdet kring där jag bor – nämligen i två av grannfastigheterna. Så även här har vi fått vår beskärda del av våld och jag hoppas innerligt att det inte blir fler händelser här. Men som utvecklingen varit, verkar man inte gå säker någonstans numera utan att bli skjuten eller sprängd i småbitar. Man tycks inte alls kunna förutspå var nästa bomb sprängs eller nästa skjutning äger rum. Och eftersom ingen i dessa kriminella kretsar tycks bry sig om någon oskyldig stryker med, så blir det hela extra obehagligt.
Det är tragiskt nog att våldet kryper ner i åldrarna och att så pass unga personer är involverade i dessa händelser. Både bland offren och de som håller i vapnen eller placerar ut bomberna. Men att sedan personer som inte har ett smack med det hela att göra stryker med är om möjligt än mer tragiskt. Jag måste säga att jag har ytterligt svårt att förstå den likgiltigheten inför andra människors liv och hälsa, att man så totalt struntar i om någon helt oskyldig person stryker med.

Det är visserligen lätt för mig att säga, som knappt har drabbats av sprängningar och skjutningar, men vi får ju inte låta dessa gangsters vinna! Om vi låter oss skrämmas till att inte leva våra liv fullt ut, då har dessa kriminella element vunnit. Vi får inte ge dem segern att vi inte vågar gå ut, att vi inte vågar röra oss i det offentliga rummet längre. Åtminstone jag själv försöker leva mitt liv precis som vanligt, det går liksom inte att gå och vara rädd hela tiden. Det är som ett lotteri var nästa skjutning eller sprängning äger rum och det går inte värja sig emot liksom. Eftersom jag inte vet var nästa skjutning äger rum, det kan ju vara mitt på dagen i rusningen, så går det inte att försöka anpassa sitt liv efter detta elände.
Det är åtminstone så jag själv resonerar. I normala fall är man van vid att undvika vissa områden vissa tider på dygnet, men så ser tillvaron inte ut längre. Nu vet man inte när och var nästa vansinnesdåd kommer att äga rum – och då går det heller inte att värja sig. Ska jag låta våldsvågen påverka min tillvaro, kan jag inte längre gå till jobbet, affären eller kvarterspuben. Och plötsligt funkar inte tillvaron överhuvudtaget isåfall.