allkonstnarenKritiken mot “Persona non grata” har varit massiv, det måste vara ett av de mest omtalade TV-programmen just nu. Sätter man programmet i perspektivet att ge våldtäktsanklagade män utrymme i media, är det ett osmakligt program på flera sätt. Sen kan och ska man alltid diskutera aspekten att alla ska ha en rätt att komma till tals och få ge sin syn på saker och ting. Tyvärr inklusive våldtäktsanklagade män. Problemet med programmet är att enbart den ena sidan fick ge sin syn på vad som hänt, det vill säga Soran Ismail. Ungefär som när SVT och Expressen valde att direktsända “presskonferensen” med Göran Lambertz efter att han släppts ur häktet. Det var en hel del osmakliga saker som yppades ur Lambertz mun, när han oemotsagd kunde måla upp den anmälande kvinnan som lögnerska och bedragerska. Han kom att framstå som en rättshaverist mer än någonting annat.
Både Göra Lambertz och Soran Ismail medger att de gått över gränsen i några situationer, men nekar till brott. Ingen av dem har heller dömts för sina handlingar. Så något oegentligt har hänt, det råder det inga som helst tvivel om, sedan har det inte kunnat bevisas i rättegång. Istället har gärningsmännen givits utrymme att oemotsagda uttala sig i media. Man kan fråga sig om samma sak hänt ifall den misstänkte gärningspersonen var en kvinna? Hade hon fått gråta ut i media utan att den andra sidan fått ge sin bild av vad som hänt? Jag skulle drista mig till att säga att det förmodligen inte skulle ske. En kvinna hade lämnats ensam i kylan och inte fått komma till tals överhuvudtaget.
Män avbildas så totalt annorlunda i media om man jämför med hur kvinnor avbildas. Minns ni när Plura Jonsson dömdes för narkotikabrott för ett antal år sedan? Han mer eller mindre ikonförklarades i media och fick frågor om hur han skulle lösa sin jobbsituation medan han avtjänade sitt straff. Hade han varit kvinna hade frågorna varit helt andra och han hade förmodligen haft ytterst svårt att komma tillbaka som artist.
Så visst är det skillnad mellan män och kvinnor i nyhetsrapporteringen. Män ges utrymme oavsett vad vi gör oss skyldiga till och får oftare “gråta ut” i media oemotsagda. En man i en offentlig position kan göra bort sig rätt grovt, ta en time out och sedan med lätthet komma tillbaka till offentligheten. Hur mycket pratas det numera om domen mot Paolo Roberto för sexköp? Inte särskilt mycket och det är bara en tidsfråga innan han är tillbaka i offentligheten igen. Lars Kronér anklagades under #metoo för diverse trakasserier, men det blev ingen lång time out innan han var tillbaka i rampljuset igen. Den enda man inte sett igen sedan #metoo är Martin Timell, som helt försvunnit från det offentliga. Om det är självvalt eller ej ska jag låta vara osagt. Men jag skulle drista mig till att säga att han säkerligen skulle få programledarjobb igen om han bara ville.
Dock får vi inse att vi har stora problem i samhället, problem som finns överallt. På arbetsplatser, på krogar, i kollektivtrafiken, you name it. Problemet att män i alla åldrar tar sig friheter man inte ska, får eller har rätt att ta sig. Rätten att antasta, tafsa, kladda och ofreda tjejer och kvinnor på det sätt som mest behagar. Och vi har problemet att andra män inte säger ifrån. Jag kan villigt erkänna att jag säkerligen varit för dålig på att säga ifrån i många situationer. Jag kunde säkerligen agerat bättre, mer moraliskt och etiskt i en lång rad situationer. Hur många gånger har man inte sagt saker som “bry dig inte om honom, han är sådan/blir sådan när han dricker”. Och så vidare.
Vi män som inte ägnar oss åt att trakassera kvinnor får dock ytterst sällan medialt utrymme. Vi som respekterar den personliga integriteten hos våra medmänniskor oavsett kön. Vi som inte kladdar, hur mycket alkohol vi än har druckit. Vi som inte skickar dickpicks eller kallar kvinnor för horor. Det är alltför sällan det ställningstagandet syns och hörs.
Och vi män som inte ställer oss bakom tafsandet och trakasserandet måste också bli duktigare på synas, höras, säga ifrån och ta ställning. Jag vill i alla fall tro och hoppas att vi befinner oss i majoritet trots allt. Men vi måste ta mer plats och våga markera när andra män går över gränsen.
