Business as usual again

Så är jag tillbaka i vardagen igen och det känns hur skönt som helst. Igår gjorde jag mitt första arbetspass efter sjukskrivningen och imorgon ska jag pallra mig iväg till gymmet är tanken. Det är inte ofta man önskar en återgång till vardagen, men efter att ha varit sjuk är det faktiskt skönt att vara tillbaka. Jag gör lite som Pippi, som började skolan för att få jullov – jag gjorde en arbetsdag för att sedan schemamässigt vara ledig fem dagar. Nu kan jag med gott samvete börja planera in saker i kalendern igen och känna att livet kan rulla på som vanligt. Visserligen har jag inte gjort något test de senaste dagarna, men symtomen är borta så det tar jag som ett tecken på att jag trots allt är frisk.
Nu kan vardagen ticka på som vanligt igen och på måndag gör jag mitt första ordinarie nattpass efter sjukskrivningen. Det är alltid lite surt att vara sjuk, det passar sig liksom aldrig på något sätt – även om det kan passa mer eller mindre dåligt. Nu fick jag skippa en massa saker förra veckan, vilket kändes oerhört surt. Inte nog med att jag fick sjukskriva mig från jobbet, jag fick avstå från två filminspelningar och en barnvakt till min yngsta systerson. Och förlorade naturligtvis en hel del pengar på det sättet. Även om hälsan förstås är det viktigaste och man ska stanna hemma när man är sjuk, så är det surt med pengarna man förlorar av att vara hemma – det går inte att komma ifrån.
Nu känns det skönt att ha vanliga kläder på sig igen, att faktiskt våga vara ute bland folk utan att sprida någon smitta omkring sig. Jag sjavar inte längre runt i mjukiskläder hela dagarna utan kan klä mig som vanligt. Mjukis i all ära, men det känns faktiskt skönt att kunna klä sig som vanligt igen. Nu blir det bara mjukis framför TV:n om kvällarna. 😊

Jag slapp i alla fall börja bekymra mig om besväret att ordna läkarintyg för att vara hemma längre. Det hade säkert kunnat ordnas via telefon eller internet, min vårdcentral är duktig på att kunna ge service utan att man nödvändigtvis behöver vara fysiskt på plats. Så det hade säkert fixat sig på något vis med ett läkarintyg, men skönt att slippa besväret. Av någon anledning gillar jag inte att gå till doktorn, även om det är elektroniskt via ett webbmöte. Sen känns det alltid lite bättre med ett webbmöte med läkaren än att fysiskt gå till vårdcentralen. På något vis känner jag att jag misslyckats med något när jag behöver gå till läkaren, lite som skolpojken som blir uppkallad till rektorn. Trots att jag vet att det inte är ett misslyckande att vara sjuk, det är ju något alla blir ibland, så kan jag inte låta bli att känna så. Ja ja, nu slapp jag gå till läkaren den här gången i alla fall och det känns skönt.

Det är inte utan att jag blir smått rastlös av att gå hemma hela dagarna, inte minst när det är så att man trots allt är ganska pigg och egentligen orkar gå till jobbet. I normala fall när man är förkyld går man ju till jobbet, i alla fall så länge man inte är jättedålig – vilket jag inte direkt har varit heller. Det har liksom krupit i kroppen under den gångna veckan och jag har verkligen längtat efter att kunna återgå till vardagen igen. Med covid är det ju lite annat än med en vanlig förkylning, man ska ju hålla sig hemma då – det är inte så mycket att diskutera…