Det är en viss lättnad i ombyte, även om det sker från ont till värre

Jag fortsätter den ombytliga tillvaron som timvikarie och statist, där man sällan vet hur en vecka blir från en gång till en annan. I söndags såg den här veckan tämligen lugn ut och jag gick in för att ha just en lugn vecka. Men telefon och mejl har gått varma och i slutändan har veckan blivit ganska fullspäckad. Två inplanerad arbetspass blev fyra – och två filminspelningar höll på att bli tre, varav en skulle ha ägt rum i Köpenhamn. Men i sista stund fick jag veta att filminspelningen i Köpenhamn inte skulle bli av – så det blev ingen resa dit denna gång. Det hade varit roligt med ytterligare en resa till Köpenhamn, i synnerhet när det som denna gång är relativt bra betalt. Men man får acceptera att man inte alltid blir aktuell för en roll, som i det här fallet. Jag har kunnat fylla min tid med råge i alla fall, så det kanske var tur i oturen att det inte blev en resa till Danmark – som ju skulle ha tagit en hel del tid i anspråk. Jag hade fått stressa från flyget till jobbet på fredagen, vilket jag nu slipper. Jag har dessutom fått ett par välförtjänta sovmorgnar som jag inte skulle ha fått annars.
Men det är spännande att ha det som jag har det just nu, man vet liksom aldrig riktigt vart tiden och slumpen för en just nu. Jag har en stor anhopning av filminspelningar just nu och har inte mindre än fem sådana inplanerade nästa vecka, förutom tre arbetspass på jobbet. Det är inte roller av samma dignitet som den jag var med om för en tid sedan – men fortfarande väldigt roliga inspelningar. Dessutom ger det ett välkommet tillskott till kassan så här i juletider, vilket ju inte gör särskilt ont det heller. Även om man inte på något sätt blir rik av att vara statist, så ger det trots allt en välkommen extrainkomst.

Jag har nu varit på en informell intervju för den fasta tjänst som utlysts på jobbet. Det känns konstigt att marknadsföra sig inför en chef man redan har och känner för en tjänst som man på sätt och vis redan har – och i synnerhet redan kan. Jag fick en hel del positiv feedback under intervjun, vilket väl är ett tecken på att jag kanske ändå ligger skapligt till för en fast tjänst. Men jag tänker inte ta ut något i förskott, för jag har inte en aning om vad jag har att konkurrera med. Jag vet en person till som också sökt samma tjänst, men vet att det är fler som gjort det – liksom några externa sökanden. Och detta är nog en av få gånger jag inte känner att jag kan sia överhuvudtaget om vad arbetsgivaren kommer att bestämma sig för i slutändan. Det finns många saker som talar för att jag ska erbjudas tjänsten, men jag vet också med mig att konkurrensen är stenhård.
Sen kommer jag att sakna tillvaron som timvikarie om det blir så att jag erbjuds en fast tjänst. Allt har sina för- och nackdelar, inklusive anställningsform. Man är tämligen fri som timanställd och kan i stor utsträckning styra över sin tid – samtidigt som det innebär en stor osäkerhet kring det ekonomiska eftersom man aldrig vet hur mycket man får jobba från månad till månad. En fast anställning ger en helt annan trygghet inklusive semester och allt annat som en fast anställning innebär – samtidigt som man blir lite mer låst till ett fast schema.

Det jag ser som största nackdelen med att återgå till en fast tjänst, är mindre tid och färre möjligheter att ägna mig åt min firma. Fördelen är tryggheten och möjlighet till betald semester. Vid intervjun framhöll jag att jag inte vill söka mig ifrån Sjöfartsverket eftersom jag trivs så fantastiskt bra – men att jag kanske tvingas att söka mig vidare om jag inte får jobba tillräckligt mycket. Hittills har jag fått jobba mycket, vilket är jättebra – men det är inte säkert att jag kommer få jobba så mycket som jag har gjort på sistone i all framtid. Och då är en fast anställning enda alternativet för att ekonomin ska gå runt. Så återstår att se hur det faktiskt blir, nu ligger makten inte i mina händer utan hos arbetsgivaren. Jag känner att jag gjort vad jag kan för att ligga så bra till som möjligt för att att få tjänsten. Och det är ju inte så att jag inte kommer kunna ägna mig åt firman om jag har en fast tjänst, utan bara att jag får lite sämre förutsättningar. Sedan går det inte att livnära sig på firman så som det ser ut just nu, utan jag behöver jobba för att ha en fungerande ekonomi. Det hade naturligtvis varit optimalt att kunna livnära sig enkom på firman, men det funkar inte i nuläget. Så jag får acceptera att ha ett ”vanligt” jobb vid sidan av, så enkelt är det bara.
Men det är klart att jag i grunden helst vill ha en fast tjänst, det vore lögn att säga någonting annat. Jag vill ha den trygghet som de allra flesta andra har, i form av fast inkomst och årlig semester. Får jag sedan gå kvar på timvikariat ett tag till, så känns det å andra sidan inte som en katastrof – bara jag får jobba ordentligt. Men med tiden vill jag ha fast tjänst igen, nästan oavsett hur mycket jag får jobba som vikarie. Jag kan visserligen tjäna bra som vikarie och de senaste månaderna har jag också haft en okej inkomst, det måste jag erkänna. Men det känns inte som en hållbar lösning i det långa loppet.

Jag har även haft fullt upp med firman de senaste dagarna, inte minst när det kommer till att jag ska förbereda alla julkort som ska skickas inom den närmsta tiden. Jag har kommit ganska långt när det gäller julkorten, men har ett 80-tal kort kvar som ska adresseras och frankeras för att sedan skickas iväg. Även om det är ett tämligen monotont arbete att sitta med julkorten när de är så många, så tycker jag att det är ett ganska mysigt arbete att pyssla med. Jag värmer på lite glögg och kan sitta timmar med julkorten, vilket också behövs när man ska skicka så pass många kort.