Det är sannerligen en stor plåga att vara en alltför vacker man

Bland de finaste komplimanger jag fått genom åren, fick jag av en före detta kollega för flera år sedan. Vi hade jobbat tillsammans ett antal år och fått en bra kontakt även om vi inte umgicks utanför jobbet. Kollegans sambo var bilintresserad och köpte in skrotbilar som han sedan renoverade för att sälja vidare. Visserligen med varierande resultat, men ändock ett stort intresse. Vid den här tidpunkten hade sambon köpt in en gammal bil, lackat om den och mer eller mindre bytt ut hela motorn på bilen. Min kollega beskrev bilen som en bil som efter renoveringen såg rätt alldaglig ut, den såg inte så mycket ut för världen – men när man satte sig i den och började köra, då gick den som ett jehu. Och där kom en jämförelse med mig; när man ser mig ser jag ut som vem som helst, men när man väl lär känna mig så hittar man en person som verkligen sticker ut och som i positiv bemärkelse inte är som alla andra.
Jag kan säga att jag levde länge på den komplimang, det är alltid lika roligt när man får höra något positivt om sig själv. Samtidigt har jag svårt att ta en komplimang när man får en, jag blir liksom generad och vet inte riktigt vad jag ska svara eller ta vägen. Men självklart är det roligt att få komplimanger, det tror jag de allra flesta tycker. Det är alltid roligt om någon tycker att man ser bra ut, har god smak eller en sympatisk personlighet – eller vad det nu är man får en komplimang för.

För ett antal månader sedan var jag och sambon på stan och skulle ta tunnelbanan hem. Vi går ombord vid T-centralen och sätter oss bredvid ett annat par i ett ”fyrsäte” – ni vet där det är fyra stolar mittemot varandra. Jag och sambon sitter och pratar under den relativt korta resan till Bagarmossen, men när vi åkt några stationer knackar plötsligt kvinnan i det andra paret mig på axeln.
– Jag måste bara säga att jag tycker att du har en så härlig stil! säger hon. Det är alltifrån kläderna, skägget till ditt mobilfodral, du har verkligen en fantastisk smak! Jag skruvade på mig lite generat, det var en oväntad kommentar från en totalt främmande människa på tunnelbanan. Men självklart blev jag glad och tackade för komplimangen, den gjorde mig trots allt glad också – även om jag blev lite generad. Det är roligt att någon tar modet till sig att säga något sådant till någon man inte känner, det är modigt på sätt och vis – för man vet ju inte hur mottagaren reagerar och tolkar det hela. Hade hon inte haft vad jag antar var hennes pojkvän med sig, hade jag förmodligen tolkat det hela som att hon flirtade med mig. Inte för att jag tagit illa upp för att någon flirtar med mig, men det hade ju trots allt kunnat blivit lite pinsamt kanske.

Det gångna nyåret bjöd jag min sambo på en kryssning till Helsingfors. Vid bodde i en fin hytt, åt champagnefrukost, smörgåsbord och nyårssupé. På nyårsafton hade vi några timmar på oss att gå iland och titta på Helsingfors. Men det var kallt, åtskilliga minusgrader, så vi gav ganska snart upp och gick tillbaka till båten för att spendera tid i hytten och titta på junior-VM i ishockey. Framåt tidig eftermiddag blev vi hungriga och gick till en av serveringarna ombord för att äta lite lunch. Vi hittar ett ledigt bord och vid bordet bredvid oss sitter också ett par och äter. Jag lade ingen större notis vid paret bredvid oss, mer än att jag noterade att de satt där. Men efter en stund, böjer sig kvinnan i paret fram emot mig och säger att ”Jag måste bara berömma ditt skägg, det är så fantastiskt snyggt!”.
Det hela ebbade ut i ett kortare samtal kring mitt skägg, hon frågade vad jag gjorde för att det skulle se så välvårdat ut och påpekade att många mäns skägg ser så ovårdade ut när de blir lite längre. Men det tyckte hon inte om mitt skägg, utan det var så exceptionellt snyggt tyckte hon. Och det var givetvis väldigt roligt att höra, alla komplimanger är väldigt roliga att få. Jag har nog med åren blivit lite mer fåfäng och lägger en del tid på just skägget. Det ansas med jämna mellanrum och jag lägger stora summor pengar på att köpa skäggvax som jag använder i princip varje dag för att få skägget att ligga ungefär som jag vill. Så hemligheten är vax och en kam för att få skägget att se hyfsat välvårdat ut.

Just mitt skägg har jag fått en del kommentarer kring, framförallt positiva sådana. Och jag får villigt erkänna att varje gång jag får en komplimang, så värmer den otroligt mycket. Inte minst när det rör mitt utseende, eftersom jag har väldigt dåligt självförtroende på den punkten. Under skoltiden fick jag många negativa kommentarer kring mitt utseende, inte minst de starka glasögon jag hade. Som vuxen har jag till och med från tjejer jag dejtat från negativa kommentarer kring min stil, min smak och hur jag valt att klä mig. Jag har dock kört mitt race och tänkt att det inte faller alla i smaken, men jag vill klä mig på ett sätt jag trivs med. Det behöver inte falla alla i smaken, men huvudsaken är att jag själv trivs. Och uppenbarligen finns det andra som delar min smak och tycker att det är snyggt, vilket är fantastiskt roligt att höra.
Ett par av mina ex tog varje tillfälle i akt att påtala negativa saker hos mig – inte minst när det kom till klädsmak och inredningsstil. Jag kompromissar gärna för att ett förhållande ska fungera, men jag ändrar inte på det som är jag och det jag själv trivs med. Hittar man ständigt saker att klaga på hos mig, kanske det inte är meningen att man ska vara tillsammans helt enkelt. Men när till och med någon jag dejtar hittar fel i min still och mitt utseende, så får självförtroendet sig en rejäl törn.

Även om jag har svårt att hantera situationen när jag får en komplimang, så går det förstås inte att komma ifrån att det är väldigt roligt. Det värmer något fantastiskt när någon tycker om de kläder jag valt, den stil jag har och hur jag ser ut. Trots allt tar det alltför mycket energi att umgås med personer som klankar ner på detaljer kring stil och utseende. Och att jag får komplimanger från folk intygar ju att det trots allt finns personer som delar min smak och som tycker att den är bra. Med tanke på mitt förflutna med en tuff skolgång och konstiga dejter, så värmer komplimanger extra mycket. Kanske gör mitt förflutna också att jag har extra svårt att ta en komplimang, att jag blir lite generad när någon faktiskt berömmer mitt val av kläder och stil.
Så slutsatsen är att omge sig av människor som accepterar att man är den man är och klär sig på det sätt man faktiskt gör. Komplimanger är så otroligt mycket trevligare att få än kritik, eller hur?! Inte minst när det kommer till faktorer som stil och klädsel.