Nostalgitripp

Det är mödosamt och tar tid, men är också ett roligt jobb att sitta och gå igenom gamla blogginlägg för att flytta över till den nya bloggen. Det blir som något av en nostalgitripp framför datorn. Jag har bloggat sedan tidigt 2000-tal, så jag har ju liksom lite material att ta av. Så sakta och metodiskt arbetar jag mig igenom blogginläggen och flyttar över dem. Några raderas rakt av, men de allra flesta får hänga med. Jag betar av inläggen baklänges i tiden och har nu kommit till juli 2020 rent tidsmässigt.
Jag skriver ingen vanlig dagbok, utan bloggen har blivit min dagbok i elektronisk form. Det är lite kul att gå igenom gamla minnen och tänka tillbaka på det som varit. Vissa minnen är inte så roliga, men är samtidigt heller inte något jag vill glömma, av flera anledningar. Under de dagar jag suttit och gått igenom gamla inlägg, har jag slungats tillbaka till min cancerbehandling och återbesöken inom sjukvården med tillhörande magnetröntgen. Undersökningar som jag alltid tycker är lika jobbiga. Sen har vi inlägget om den våldsamma relation jag gick igenom i slutet av 90-talet. Jag har läst igenom det inlägget ett par gånger de senaste dagarna och nästan bokstavligen slungats tillbaka till den där oerfarne 20-åring jag var när jag gick igenom denna hemska händelse.

Sen är det förstås minnen som kanske var jobbiga när de skedde, men som man så här i efterhand kan dra lite på läpparna åt. Jag har till exempel gått igenom inläggen kring bemötandet jag fick på Däckhuset i Kalmar för ett antal år sedan när jag lämnade in min moped på service. Bemötandet var under all kritik och jag skrev ett argt blogginlägg om det hela. Men historien slutade inte där, utan Däckhuset svarar med att göra en JK-anmälan om förtal och smutskastning.
JK-anmälan ledde aldrig någonstans, eftersom ett företag enligt svensk lag inte kan utsättas för förtal. Det enda som hände, var att min blogg fick ännu mer uppmärksamhet och praktiskt taget hela Kalmar snart nog fick veta om hela historien. Lokala medier var nämligen inte sena med att rapportera om det hela, så historien fick en enorm spridning.
Min tid som student i Kalmar blev turbulent på flera sätt, inte bara på grund av historien med Däckhuset. En kväll besökte jag krogen Krögers – och hann inte vara där mer en runt en halvtimme innan dörrvakten ringde Polisen och påstod att jag var narkotikapåverkad. Detta utan att man ens pratat med mig mer än den enda gång jag hann beställa dryck i baren. Svaret från dörrvaktens chef var rent hårresande; eftersom vakten jobbade ensam skulle han inte göra några ingripanden, utan enbart ringa polisen. Vilket ju förstås väcker frågan hos mig, vad dörrvakten överhuvudtaget gör på jobbet??

Ja, det har som sagt varit rolig läsning emellanåt att gå igenom gamla blogginlägg och sålla vilka som ska få vara kvar efter flytten eller ej. Nu börjar jag se slutet på det hela, vilket trots allt känns skönt. Det som utöver flytt av resterande blogginlägg återstår, är att bloggen ska bli godkänd hos Google för att visa deras reklam. Jag kan inte tänka mig annat än att det är en ren formalitet, men processen måste väl helt enkelt ha sin gång.
Därefter jag åter på banan tillfullo med bloggandet igen efter att ha bytt både portal och adress. Jag har nu börjat komma in i hur WordPress fungerar – och jag blir alltmer nöjd ju längre tiden går. WordPress är verkligen användarvänligt och har exakt de funktioner jag saknat på mitt tidigare webbhotell, man märker att WordPress är mer nischat och anpassat för bloggar. Så det är verkligen förståeligt att många väljer det här verktyget.