Datorer kan lösa alla problem – utom de arbetslöshetsproblem de skapar

Äntligen, äntligen har jag börjat komma ikapp litegrann när det gäller bloggandet. För äntligen har jag börjat kunna fördatera inlägg igen och faktiskt ligga lite i framkant när det kommer till att ha inlägg färdigskrivna för några dagar framöver. Det känns faktiskt riktigt skönt att kunna ha det så igen, att faktiskt kunna vara lite förutseende och skriva saker på förhand, fördatera inläggen – och sedan bara köra lite finslipning på dem innan de publiceras. Nu har jag inlägg publicerade för de närmsta dagarna och kan med gott samvete ägna mig åt annat vissa dagar, inte bara sitta vid datorn när sommaren passerar utanför fönstren – och inte minst min ledighet som ju trots allt inte varar hela sommaren. Men nu är jag trots allt ledig och har tid att lägga upp ett och annat inlägg vilket gör att jag sakta men säkert kommer ikapp och kan göra annat också på min lediga tid.
Nu vet jag att jag får det att låta som att bloggandet är ett måste, något jag måste fixa med av en eller annan anledning. Ungefär som att det skulle vara en anställning eller liknande, men riktigt så ”illa” är det inte – snarare är det jag själv som ställer kraven på mig. Jag har publicerat så pass många dagar i rad nu, att det sitter långt inne att bryta denna radda av inlägg på bloggen. Självklart kommer den dag då jag inte kan, hinner eller orkar publicera varje dag och faktiskt får hoppa över någon dag – men jag ska försöka hålla detta så länge det bara går och se hur många dagar i rad jag kan publicera. I skrivande stund är jag uppe i 520 dagar, vilket man får säga är ett personligt rekord – och jag vill se om jag kan skriva lika många dagar i rad till kanske.

Bloggandet har blivit en given del av min vardag de senaste dryga 15 åren och jag har bloggat på flera olika plattformar fram tills jag för några år sedan ”hamnade på” WordPress – där jag stortrivs och kommer bli kvar, även om det är en av de dyrare plattformar jag bloggat på. 250 kronor i månaden betalar jag för bloggverktyget, vilket trots allt blir ganska mycket på ett år. Men det är värt pengarna på något vis har jag tyckt, även om det ibland är surt när räkningarna kommer. Jag betalar årsvis, så det blir ganska mycket pengar att punga ut med, men samtidigt så slipper jag tänka på det under resten av året. Sedan har jag trots allt vissa inkomster på bloggen också, även om det inte är särskilt höga – så i slutändan betalar jag inte fullt 250 kronor i månaden, utan aningen mindre om man räknar bor inkomsterna jag har.
Men det är ju så med hobbys, att det kostar litegrann – och 250 kronor i månaden för att få skriva obehindrat, det är trots allt helt okej. Det finns många andra fritidssysselsättningar som är väsentligt mycket dyrare, inte sant?! Skulle jag spela hockey eller i princip hålla på med vilken annan sport som helst, skulle jag förmodligen få betala väsentligt mycket mer. Till och med ett gymkort är aningen dyrare än så här, så jag känner att jag gärna betalar den här summan för att få skriva – eftersom det är ett av mina fritidsintressen.

Så eftersom det är ett så gediget intresse att få skriva och att publicera sina tankar om livet, så känns det som en okej summa att betala varje månad – liksom att jag gärna vill se till att publicera något mer eller mindre varje dag. Som bloggare vill man publicera så ofta som möjligt, det tror jag de flesta andra bloggare trots allt håller med mig om. Jag hade gärna livnärt mig på att skriva, inte bara på bloggen utan kanske även givit ut någon bok eller liknande. Men det är få förunnat att kunna livnära sig på en sådan sak, utan de allra flesta måste ha ”ett vanligt jobb” för att kunna livnära sig – och sedan får man skriva på fritiden. Det gäller de flesta författare och inte minst den stora majoriteten av bloggare. Få författare kan leva på de böcker de ger ut, men några stycken kan göra det. Och det är inte många bloggare som ens har en märkbar inkomst på sitt bloggande, utan de allra flesta gör det för att det är roligt. Dit hör jag, jag har inte tillstymmelsen till chans att kunna leva på mitt bloggande – utan för mig är och förblir bloggen en hobby och ingenting annat.
Jag har ju alltid tyckt om att skriva, det har hållit i sedan småskolan – och jag hade under högstadiet och gymnasiet bra betyg i ämnen som svenska och språk. Så när bloggen kom i början av 2000-talet, var det som en skänk från ovan för min del. Plötsligt öppnades dörrar som tidigare hållits stängda, plötsligt kom möjligheter som tidigare inte funnits. Jag kunde för en billig peng plötsligt skriva och bli publicerad på ett sätt som tidigare inte varit möjligt – vilket var något av en gudagåva för någon som älskade att skriva. Och jag har liksom bitit mig kvar i vanan att skriva mycket och försöka att publicera något åtminstone några gånger i veckan.

Bloggandet hade sin storhetstid för 15 år sedan, efter det har intresset för det där med bloggar sakta men säkert sjunkit – både hos bloggare och följare. För 15 år sedan hade jag ett stort antal följare och det fanns gott om verktyg för att ”ragga” läsare. Idag ser det annorlunda ut och jag själv har inte fullt lika många följare som till en början – vilket jag tror är tämligen vanligt hos många bloggare som hållit igång ett tag. När jag började blogga för lite drygt 15 år sedan, fanns det bloggar inom de mest smala ämnen – som skrivarbläck och kaffe. Idag är marknaden inte lika het när det gäller bloggar, utan intresset har liksom svalnat lite – inte minst när det kommer till att läsa bloggar. Men jag tror ändå att bloggandet är här för att stanna och kanske kommer intresset tillbaka för att följa olika bloggar igen – även om det kanske inte lönar sig att driva bloggar inom så smala ämnen som skrivarbläck och kaffe.
Jag sitter mycket vid datorn och ägnar bloggen en hel del tid och uppmärksamhet. Det är en stor del av min lediga tid som går åt till att blogga, sedan kan man ha sina åsikter om det – men likaväl som att man ägnar sig åt idrott, träning eller musik, så kan man ägna sig åt att skriva tänker jag. Med tiden kanske det ändå ger någon form av ekonomisk utdelning när det kommer intäkter på bloggen – det vet man aldrig. Oavsett om man bloggar varje dag eller ej.