Enda sättet att hinna med ett tåg är att missa det föregående

Det är inte ofta jag åker tåg numera, men det händer trots allt med jämna mellanrum att jag gör det. Men det känns alltid som en utmaning att åka tåg, man kan aldrig veta om tågen går i tid, eller ens går alls. Och det börjar bli förståeligt även för mig att folk väljer flyg och bil framför att ta tåget – man kan ju aldrig lita på att tågen går som de ska. Jag har ofta radion på hemma, jag föredrar att lyssna på P4 eftersom det är mycket nyheter och en lokal förankring med lokalnyheter och trafikinformation. Men det är nästan ironiskt hur ofta man rapporterar om tågstrul i någon utsträckning. Det är inte varje dag, men likväl en eller ett par gånger i veckan som det är något större strul i tågtrafiken. Är det inte elfel, så är det signalfel, solkurvor eller obehöriga i spårområdet – eller vad man kan komma på att det blir fel i järnvägen.
Och det är väl just på grund av allt strul som jag själv oftast väljer bort tåget och tar bil istället när jag ska åka längre sträckor. Och det är synd, för at jag tycker egentligen om att åka tåg, det är otroligt avkopplande att sitta på ett tåg och låta någon annan köra dit man ska. Och fort går det ju – i alla fall de gånger som tågen håller tidtabellen. Till exempelvis Söderhamn sparar jag en timme på att ta tåget jämfört med om jag skulle ta bilen.

I onsdags skulle jag ta tåget från Stockholm till Söderhamn på morgonen, men höll på att sätta morgonkaffet i halsen när jag på morgonen fick sms från SJ att det var tågstrul och all tågtrafik till och från Stockholms central stod still. Den här gången var det ett elfel, det hade brunnit i ett elskåp vilket gjorde att samtliga spår under några timmar var totalt strömlösa – och man visste därför inte ifall mitt tåg överhuvudtaget skulle gå. Jag blev förstås frustrerad, eftersom jag hade ett mycket strikt schema under dagen och bland annat skulle hinna till en begravning någon dryg timme efter tågets ankomst till Söderhamn. Jag bestämde mig i alla fall för att åka till centralen lagom tills tåget skulle gå, i hopp om att SJ skulle ordna med min resa ifall tåget ställdes in.
Och jag hade tur, medan jag satt i taxin på väg till centralen hörde jag på radion att elfelet var avhjälpt. Väl framme letar jag upp spåret tåget ska gå ifrån – och det avgår bara några minuter försenat. Så just den här gången hade jag flax – trots morgonens tågstrul, kom jag iväg som jag skulle. Och jag kom fram som jag skulle, bara några minuter försenad – och hann till begravningen i god tid innan den började.

Men jag tänker på dem som åker mycket tåg, man måste blir ganska luttrad till sist med allt strul som ändå förekommer. Under min resa till Söderhamn i onsdags, hörde jag många historier om personer som fått ta enorma omvägar för att slutligen komma fram till sina slutdestinationer. Jag var så glad att elfelet var avhjälpt tills jag skulle iväg och att jag slapp ta långa omvägar för att komma fram som jag skulle. ofta har man ju en del packning med sig när man ska ut och resa och det är inte helt lätt att kuska runt halva länet för att hinna med ett tåg. Då är det många gånger taxi som gäller, vilket ju tenderar till att bli ganska dyrt i slutändan om man har otur. Jag var själv måttligt sugen på att börja krångla med att ta mig någon annanstans för att hoppa på tåget i onsdags, då jag hade groteska mängder packning med mig och det var utmaning nog att ta sig till centralen.
Nu ber jag till högra makter att tåget ska som planerat när jag åker hem på onsdag. Mindre förseningar kan man leva med, men jag har ingen lust att befinna mig på resande fot längre än absolut nödvändigt. Sen ska väl förtydligas att jag inte tycker att det är så konstigt att det ibland blir strul och att även tåg emellanåt kan bli försenade – och vissa ting kan naturligtvis inte ens SJ eller Trafikverket rå över. Det är väl bara det att det är så pass ofta som tågen inte går som det ska.