Bättre att gråta i en Jaguar än på en trampcykel

Jag har sedan många år gjort valet att inte ha någon bil, utan att istället hyra en de gånger jag verkligen behöver en bil. Jag bor knappt 200 meter från tunnelbanan, som går minst var tionde minut från tidig morgon till sen kväll. Med tunnelbanan är jag inne i stan på en dryg kvart, vilket är ungefär samma restid som med bil. Jag har alltid haft jobb med överkomlig resa hemifrån och detsamma gäller min sambo. Så i vardagen behöver vi ingen bil, ingen av oss skulle tjäna på att ta bil till jobbet – och att ta sig in till stan för att sedan leta parkeringsplats är bara krångligare än att ta tunnelbanan. Så det är ett ganska enkelt val egentligen, det blir bara en onödig (och väldigt stor) utgift. I dagens samhälle med klimatförändringar, klimatångest och allt, är det ju dessutom extra önskvärt att försöka klara sig utan bil så långt det bara går. Det går liksom inte ihop med allt prat om miljön att sitta i en bil spy ut avgaser.
Å andra sidan är jag ju för tillfället arbetssökande och det återstår att se var jag hamnar när jag väl får ett jobb – och hur långt jag kommer behöva pendla. Ett av de jobb jag kallats på intervju innebär stationering i Södertälje, jag har kollat förbindelserna dit och insett att det kommer ta mig närmare två timmar enkel väg om jag ska åka kollektivt. Att lägga närmare fyra timmar om dagen – eller 20 timmar i veckan – enbart på resor är inte aktuellt ens för mig, så då blir det till att skaffa bil, helt utan diskussion. Så jag hoppas på att kunna förhandla till mig en lön som tillåter att jag skaffar bil. I det läget är det ändå befogat att dra på sig utgiften som en bil innebär trots allt. Sen återstår att se vilken bil man har råd att skaffa, det beror helt på vilken lön jag lyckas förhandla till mig. Någon kanske tänker att ”jamen flytta till Södertälje, då!”, men det kan jag säga att det inte är aktuellt. Jag trivs i Stockholm och det ska mycket till innan jag flyttar härifrån. Så jag pendlar hellre till Södertälje än att jag flyttar dit, alla dagar i veckan.

Sen går det inte att komma ifrån att man blir rörligare med bil, inte minst om man ska åka lite längre sträckor än bara inom stan. Våra semestrar skulle aldrig fungera utan hyrbil, det måste jag erkänna. Någon gång ska jag räkna ut vad vi lägger på hyrbil varje år och se om det kanske skulle löna sig att ändå köpa en bil rent ekonomiskt. Sen har man den andra sidan av myntet, nämligen att det kanske värt att hyrbilarna kostar aningen mer per år för att istället slippa alla bekymmer som bilägande innebär. Man köper sig helt enkelt fri från allt det innebär att ha bil, med besiktningar, service och alla fel det kan bli på en bil. Istället får man en hyfsat ny bil som det förhoppningsvis inte ska krångla med medan man har den, vilket är oerhört bekvämt. Jag har dessutom ett företagsavtal med Sixt, vilket innebär lite bättre pris liksom möjlighet till att få bilen levererad hem när jag bokar den. Så jag har det ganska förspänt när det kommer till att hyra bil, även om det är aningen besvärligare än om man ägde bilen själv. Sen har man ju andra besvär om man äger bilen, så enkelt är det ju.
Jag och mitt ex hade bil när vi bodde ihop på samma adress som jag och min nuvarande sambo bor. Vi använde i princip aldrig bilen utan fick till och med parkeringsböter för att ha haft bilen långtidsuppställd. Det var enstaka gånger under helgerna som vi använde bilen, men under veckorna stod den helt still. Så så länge vi inte behöver en bil i vardagen känns det bara onödigt att köpa en, det är min bestämda uppfattning. Det är sommartid och enstaka gånger under resten av året som vi verkligen behöver en bil. som tillvaron verkligen inte skulle fungera utan en bil. Det är då vi hyr en bil för att underlätta vardagen och oftast utnyttjar jag mitt förmånliga avtal med Sixt.

Jag har en bestämd uppfattning när det kommer till köpa bil. Ingen av oss kan särskilt mycket om motorer och klarar inte av att laga mer än oerhört enkla fel på egen hand. Detta gör att jag vill ha en så pass ny bil som möjligt för att undvika krångel så långt det bara går. Ju nyare bilen är, ju större är sannolikheten att man inte får problem med den – och ju äldre bil man har, desto mer bekymmer. I alla fall om man ska generalisera litegrann. Och ska man en nyare bil, blir det också ett dyrt köp – självklart beroende på vad man köper för bil, men man vill ju en bra bil och då kostar de. Jag har försökt läsa på lite om vilka bilar som är bra att köpa begagnade och vissa är bättre än andra. Förr tillbaka har man i alla fall sagt att Volkswagen Golf är bra bilar som håller länge och är bra val om man vill köpa begagnat.
Sen vet jag inte riktigt vad det är för bil jag vill ha om jag ska köpa en. Jag har tidigare tyckt att till exempel BMW och Mercedes är bilar för dem som vill skylta med att man har pengar, bilar att skryta med helt enkelt. Men just dessa bilar får man ofta hos Sixt och jag har på sistone verkligen börjat tycka om att köra BMW. Bra bilar, som känns som kvalitet och slitstarka saker – och många finesser och mycket lullull. Sådant som tilltalar mig, det går helt enkelt inte att komma ifrån. Jag gillar bilar med många finesser och inte minst om man får känslan av kvalitet när man kör. Sen har jag gillat även VW Golf och Peugeot när jag hyrt småbilar, det är inte fullt lika mycket lullull men man har ändå fått känslan av kvalitet och slitstarka bilar.

Nåja, bil kommer att inköpas den dag vi verkligen behöver en – det är väl summan av kardemumman. Som tillvaron sett ut hitintills har ingen bil behövts mer än vid enstaka tillfällen och under sommaren, men det kan ändras med tiden – inte minst beroende på var min nästa arbetsplats kommer att vara. Har jag tur, kommer jag jobba tämligen centralt och behöver ingen bil men det kan också bli så att jag behöver pendla lite och kanske faktiskt behöver bil för att vardagen ska fungera. Och tjänar jag tillräckligt mycket tid på att ta bil till jobbet, då kan jag ju dra av en del av kostnaden på skatten – vilket ju har sina fördelar. Det gäller att hålla koll på saker och ting och just när det kommer till skatten, finns det ju en hel del man kan dra av för när det är dags att deklarera. Så blir det att jag börjar pendla till Södertälje får jag hålla koll på bilkostnaderna för att kunna dra av för rätt summa.
Jag nekar verkligen inte till att det är bekvämt med bil, att man blir avsevärt rörligare om man har en. De dagar jag har hyrbil är väldigt bekväma och sköna och jag kan njuta av den frihet som bilinnehav innebär. Men det är återigen en ganska stor kostnad – och behöver man inte en bil i vardagen, då är det bara en dum utgift att dra på sig. Jag har varit på väg i ett par omgångar att skaffa bil, inte minst när jag bodde ute i Upplands Väsby och hade långa resvägar vart jag än skulle. Men idag finns liksom inte behovet överhuvudtaget, så då är det bara dumt.