Ge mig sex timmar för att hugga ner ett träd – och jag kommer att ägna de första fyra åt att vässa yxan

Ibland funderar jag på om det är meningen att jag ska plugga psykologi? Först var det problem med att ladda ner Office-paketet till plattan, något jag fortfarande inte lyckats med. Men det går ändå att lösa genom att jag får använda min PC de gånger jag behöver plugga. Trots allt är den ju bärbar så att den går att ta med om jag inte ska sitta hemma och plugga. Även om den är liter mer otymplig än vad plattan är, så funkar det ju i alla fall att göra så. Sen har jag beställt den litteratur jag ska behöva under första delkursen, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Det blev en fysisk bok och en e-bok i första beställningen, totalt cirka 1.500 kostade böckerna tillsammans. I skrivande stund har den fysiska boken ännu inte levererats – det har dock e-boken gjort, men där behöver jag något specialprogram för att överhuvudtaget kunna läsa boken. Nu har det dock visat sig att jag i grund och botten beställt fel bok, så det är inte hela världen att jag inte kan läsa den – dock har jag kastat nästan 400 kronor i sjön eftersom jag nu inte behöver boken. Så det är bara att bita i det sura äpplet, beställa ny bok och sedan ta tag i studierna. Det är mest pengarna som är det sura, känns som slöseri medpengar för att man inte läsa anvisningarna ordentligt – och det gör också att jag börjar kursen med hamna på efterkälken direkt, vilket inte är en bra början. Jag hade gärna kommit igång med studierna den här veckan, men nu blir det först nästa vecka när den andra boken kommit. Till viss del kan jag absolut komma igång redan nu, men inte helt och hållet eftersom det fattas litteratur för mig.
Nåja, jag får gör det bästa av det hela och faktiskt ta tag i det jag kan ta tag i. Jag börjar med det jag kan börja med och fortsätter där jag sedan kan fortsätta när jag har all litteratur. Så till veckan får jag ligga i lite extra och ta igen det jag har missat under denna vecka. Det är ändå fördelen med distansstudier, att man till viss del kan lägga upp studiena själv. Jag kan plugga mer och intensivare en vecka för att det lugnare veckan därpå – eller tvärtom. Och just den här gången får jag lov att göra så, jag får ta igen denna veckas förlorade studier under de kommande veckorna helt enkelt. 13 februari ska första inlämningsuppgiften vara klar och lämnas in, hur jag fram tills dess lägger upp studierna är till stor del upp till mig själv. Förhoppningsvis kommer jag hinna med allt innan tidsfristen som går ut i mitten av februari – jag vill liksom inte börja kursen med att vara sen med första inlämningsuppgiften. Så jag kommer inte höra av mig och be om mer tid innan jag faktiskt inser att jag kommer få svårt att hinna med, det får bli ett senare bekymmer. Sen är det inlämningstenta på det, en tenta som ska vara inlämnad den 19 februari.

Det är i alla fall, motgångarna till trots, roligt att kursen nu är igång. Nu ska jag se till komma på banan med allt och faktiskt komma igång ordentligt med studierna. Hade någon för 30 år sedan frågat mig om jag skulle kunna tänka mig att plugga bara för att det är kul, hade jag förmodligen bara skrattat. Då var jag fruktansvärt skoltrött och ville inte komma i närheten av en skolbänk igen. Jag tog studenten 1996 med väldigt medelmåttiga avgångsbetyg och var nog mest glad att äntligen slippa skolan efter 12 år i skolbänken. Numera skulle jag kunna tänka mig att plugga på heltid livet ut bara för att jag tycker att det är så jäkla roligt. Om inte ekonomin satte käppar i hjulen, skulle jag utan problem plugga allt möjligt så länge jag bara orkade – förmodligen väldigt mycket mer än bara psykologi. Jag skulle plugga språk, beteendevetenskap och en lång rad andra ämnen. För att inte tala om alla yrkestitlar jag skulle skaffa mig. Jag skulle tänka mig att plugga till läkare, jurist, polis, veterinär och en lång rad andra saker. Vissa av dessa yrken skulle förmodligen inte mina gymnasiebetyg räcka till på långa vägar – jag tror varken att jag skulle kunna bli veterinär eller läkare eftersom jag vet att dessa utbildningar kräver toppbetyg. Kanske hade jag med lite flax kunnat komma in på högskoleprovet, eftersom jag skrivit 1,8 vid något tillfälle på provet. Men sådant vet man aldrig på förhand.
Till Sjöfartshögskolan sökte jag två gånger innan jag kom in för i år 20 år sedan. Och det var under de fem åren jag tillbringa på högskolan som jag fick upp ögonen för det där med att plugga, jag tyckte det var fruktansvärt roligt – och tyckte till och med matten var rolig. Detta trots den avancerade matte vi skulle läsa och att jag alltid avskytt matte – jag valde till och med humanistisk linje för att läsa så lite matte som bara möjligt var under gymnasiet. Men på högskolan insåg jag användningsområdet för ekvationssystem, algebra och allt annat som jag under grundskolan inte förstod vad jag behövde kunna för. Men under högskoletiden föll liksom allt sådant på plats och plötsligt blev till och med matten rolig och intressant – och jag skrev VG på samtliga tentor. Om jag skulle vilja läsa matte som en enskild kurs vet jag inte, men i ett sammanhang med andra ämnen blev det riktigt roligt. Just nu är jag fullt nöjd med att ”bara” läsa psykologi, men skulle även kunna tänka mig att läsa språk för att förkovra mig lite. Man får se hur tiden ser ut framöver, om man känner att man orkar, hinner och mäktar med helt enkelt. Jag gjorde ju ett försök att läsa ryska, men kände att det helt enkelt blev för tufft – så frågan är om något annat språk blir lättare.

Förra gången jag läste psykologi, skrev jag VG på samtliga inlämningsuppgifter och tentor, men jag har inte som målsättning att få de betygen denna gång. Nu kommer jag vara nöjd om jag kan skrapa ihop till G på respektive uppgift och tenta. Sen är det förstås roligt med höga betyg – men man ska ju orka med också. Att jobba heltid och plugga samtidigt är nog så krävande som det är, att dessutom tro att man ska få toppbetyg är nog lite att ta i. Men man får se hur uppgifterna är, är de inte så svåra att sätta tänderna i, så klarar man kanske bättre betyg men det har jag svårt att tro. Så jag satsar inte på de högre betygen, blir det högre betyg blir det bara en ren bonus. I grunden satsar jag på att bli godkänd och inget mer, även det låter som att lägga ribban lågt – för mig är det dock att lägga ribban högt eftersom jag ska jobba samtidigt. Men – som sagt – det beror helt och hållet på hur uppgifterna kommer att vara utformade, vissa kanske är väldigt smidiga att göra och man dessutom kan skrapa ihop till skriva ganska så många sidor, vilket förmodligen driver upp betyget lite. Jag minns att jag skrev väldigt mycket på varje uppgift under förra kursen, vilket säkerligen bidrog till de höga betygen. Sedan är det naturligtvis inte bara antalet sidor som spelar roll, utan även innehållet i texten. Jag kan inte ordbajsa hur mycket som helst och tro att jag får toppbetyg för det – någon sorts substans måste jag ändå ha i innehållet och uppfylla vad man frågar efter i uppgiften.
Sen är det klart, att vill jag fortsätta läsa psykologi i framtiden (vilket jag faktiskt funderar på att göra), så är det givetvis inte fel med bra betyg. När jag sökte till denna kurs kom jag in på första försöket, säkert mycket tack vare att jag hade toppbetyg från förra kursen. Och jag tänker att samma sak borde gälla om jag vill läsa nästa kurs sedan, att det säkerligen är ett plus med bra betyg från föregående kurs. Och skulle jag någon gång vilja använda betygen till att söka jobb, så ser det naturligtvis bättre ut med VG än G – det går ju inte att komma ifrån. Nu ska jag i alla fall ta tag ordentligt i studierna och se vad tid och energi räcker till – kanske blir det toppbetyg, kanske inte.