Om du inte läser tidningen är du inte informerad – om du läser tidningen är du felinformerad

Ett av mina absolut första jobb var som tidningsbud i början av 90-talet. Jag var 16 år, gick på gymnasiet och ville tjäna lite extrapengar för att dryga ut studiebidraget från CSN. Så jag började söka extrajobb och med tiden fick jag jobb just som tidningsbud. Och jag minns första natten jag skulle jobba på egen hand på det distrikt i centrala Hudiksvall som jag blivit tilldelad. Jag började halv fyra på morgonen och jäklar vad jag slet med dessa förbaskade tidningar – först framåt åtta på morgonen var jag klar med distriktet, trots att tidningarna skulle vara utdelade senast klockan sex. Men jag sprang i trapporna som ett jehu och fick ut tidningarna till sist – men fasen vad med klagomål jag fick in på den rundan! Jag hade förstås missat massor av tidningar som skulle delas ut, vilket naturligtvis föranledde att folk ringde och klagade så det brakade om det. Och jag – som knappt varit ute i arbetslivet tidigare – var helt knäckt efter denna första natt som tidningsbud. Inför nästa natt kunde jag inte sova och våndades något kopiöst inför min nästa natt på jobbet – och jag ville absolut inte gå till jobbet. Men min mamma övertalade mig och jag ångrade i efterhand inte att jag valt att gå till jobbet igen.
Och med tiden kom jag att trivas med jobbet som tidningsbud. Varje helg under merparten av gymnasiet slet jag på något av mina distrikt som tidningsbud – och fortsatte på det här jobbet även efter gymnasiet, men då även under veckorna. Vid den här tiden delades tidningarna ut sju dagar i veckan i hela Sverige, till skillnad från hur det är idag – när tidningarna bara delas ut måndag till lördag i stora delar av landet. Det är väl bara här i Stockholm som tidningarna numera delas ut sju dagar i veckan, vilket är väldigt trist för det är väl just på söndagar som man gärna vill ha en tidning. Jag minns min tidningsrunda på söndagarna – en runda jag hade under flera år – då jag delade ut DN och SvD i Hudik under 90-talet. Jag hade ett geografiskt sett gigantiskt området, men bara lite drygt 50 tidningar att dela ut. Idag är verkligheten en annan för tidningsbuden – och det är säkerligen få tidningar att dela ut på söndagar utanför storstadsområdena.

Idag kan jag inte för en sekund tänka mig att gå tillbaka till jobbet som tidningsbud. Jag är för gammal och i för dålig form för att börja springa i trappor och dela ut tidningar igen. Nu är jag glad i mitt relativt stillasittande skrivbordsjobb på Sjöfartsverket där jag slipper springa i trappor på nätterna. Men däremot prenumererar jag på desto fler tidningar idag och har minst två tidningar i brevinkastet varje dag i veckan. ”Värst” är lördagar, då jag har DN, SvD, Di och Dagens ETC i brevlådan – och nästan har svårt att hinna med att läsa alla tidningar. Men tror ni att jag är lika grinig som prenumeranterna på min egen tidnigsrunda på 90-talet? Ja, självklart är jag det!! Naturligtvis klagar jag om tidningen inte dyker upp som den ska i brevlådan om morgnarna, självklart är jag snabb på datorn för att felanmäla tidningsutbärningen om en eller flera tidningar inte kommit en morgon. Som i morse, då jag saknade både DN, SvD och Di i brevlådan – liksom ett paket jag väntar ska komma endera dagen. För idag delar tidningsbuden inte bara ut tidningar, utan även paket – vilket är fantastiskt förmånligt att få många paket utdelade innan klockan sju på morgonen. Men denna fredag kom varken tidningar eller paket – och allt jag fick var ett meddelande från SvD om att tidningsutbärningen var försenade och förväntades komma ut först vid tio på morgonen. Men inget kom innan tio, så jag felanmälde naturligtvis samtliga tidningar som inte kommit som jag betalar för ska delas ut varje morgon.
Trots allt betalar jag drygt 1.800 i månaden för mina morgontidningar, så man vill trots allt att de ska delas ut som man har beställt. Sedan – inte minst som före detta tidningsbud – vet och förstår jag att det ibland kan bli fel och att tidningarna inte kommer som de ska. Men då ska inte jag behöva betala dyra pengar för distributionen av tidningarna. Så jag felanmäler mer för att slippa betala för en utebliven tidning snarare än att klaga på tidningsbudet, som förmodligen inte gjort annat än sitt bästa för att få ut tidningarna under natten och tidiga morgontimmar. För jag utgår nämligen ifrån att de allra flesta gör sitt bästa för att sköta sitt jobb och inte missköter sig medvetet. Annars får du sällan behålla ditt jobb särskilt länge.

Idag imponeras jag av hur utspridd tidningsdistributionen är under nattimmarna. Ibland kommer tidningen strax efter midnatt, medan den andra dagar kommer först framåt morgonkvisten. Men det synkar ytterst sällan med att jag är uppe och ska iväg hemifrån tidigt på morgnarna. Är jag ledig, då kommer tidningen vid midnatt – men är jag uppe tidigt och ska iväg hemifrån vid fem, då kommer tidningen framåt sex eller sju. Det är alltså sällan jag hinner läsa tidningen när jag jobbar förmiddag, vilket känns oerhört trist på något vis. Kanske är det inte alltid jag hinner läsa tidningen innan jag ska hemifrån vid fem, men då tar jag gärna med mig tidningen och läser den på jobbet. Vilket jag förstås inte kan, om tidningen inte kommit än när jag ska hemifrån. Det är inte en fråga om att jag inte är förstående, utan snarare en fråga om att jag hakar upp mig på hur utspritt det är i tid mellan när tidningen kommer. Jag har faktiskt lite svårt att förstå att tidningen vissa nätter kommer vid halv ett och andra gånger framåt sju. På min tid som tidningsbud hade man en fast runda att göra, men numera verkar det inte vara så. idag verkar det som att man alternerar väldigt mycket mellan olika rundor och att rundorna inte alltid ser likadana ut.
Nåja, jag tycker i alla fall att det är en fantastisk service att få tidningarna levererade i brevlådan varje morgon. Jag njuter varje morgon med en tidning till morgonkaffet! Det är synd att det går åt hållet att allt färre läser tidningar i pappersform tycker jag – för det är en fantastisk vana egentligen. Och ett sätt att hålla sig upplyst på något vis, inte sant?!