Hemma hos familjen Mohammad i Saltsjö-Boo är chocken ett faktum. 28 september kom utlänningslagen ikapp dem när Migrationsdomstolen beslutade att Mehvan ska ut ur Sverige. Han har varit här i 20 år och har svenskt personnummer sedan 2006. Han jobbar, betalar skatt, har gjort bostadskarriär och bildat familj. Hans fru Jihan kom till Sverige 2011. Då hade Mehvan arbetstillstånd och Jihan fick tillstånd att resa in i Sverige som medsökande. Sedan dess har hon utbildat sig till barnskötare, sedan två år har hon fast jobb på en förskola i Nacka och parets svenskfödda barn – Sheila, 9 och Milan, 7, går i skolan.
Men varken den långa vistelsetiden i Sverige eller det faktum att barnen är födda här ger dem enligt Migrationsdomstolen rätt att stanna, vare sig enligt utlänningslagen eller Barnkonventionen. Två av domstolens ledamöter var dock skiljaktiga – så beslutet att familjen ska utvisas fattades med minsta möjliga marginal.
I familjen Mohammads fall kommer Migrationsdomstolen och familjens juridiska ombud till helt olika slutsatser när det gäller den legala vistelsetiden. Karin Gyllenring, som är familjens juridiska ombud, anser att Mehvan varit här legalt i 11,5 år av de 20 åren han vistats i Sverige. Hon räknar då med all tid som han sedan 2001 haft olika typer av uppehållstillstånd samt all den tid han väntat på olika typer av beslut. Migrationsdomstolen räknar endast de två år mellan 2011 och 2013 då Mehvan hade uppehållstillstånd och rätt att arbeta som legal vistelsetid.
Familjens anpassning till Sverige har därmed enligt Migrationsdomstolen skett under tiden som de varit illegalt i Sverige – och då räknas den inte. När det kommer till barnen konstaterar domstolen att de visserligen aldrig besökt Irak, men att de har släktingar där, vilket gör att de har ”starka band dit”. Domstolen tycker också att sju och nio år är ”förhållandevis kort tid” av deras barndomsår – och därför kan de utvisas utan att det strider mot Barnkonventionen.
