Visar: 1 - 3 av 3 RESULTAT
Politik

Det daltas med IS-krigare medan skötsamma personer inte får stanna

Hemma hos familjen Mohammad i Saltsjö-Boo är chocken ett faktum. 28 september kom utlänningslagen ikapp dem när Migrationsdomstolen beslutade att Mehvan ska ut ur Sverige. Han har varit här i 20 år och har svenskt personnummer sedan 2006. Han jobbar, betalar skatt, har gjort bostadskarriär och bildat familj. Hans fru Jihan kom till Sverige 2011. Då hade Mehvan arbetstillstånd och Jihan fick tillstånd att resa in i Sverige som medsökande. Sedan dess har hon utbildat sig till barnskötare, sedan två år har hon fast jobb på en förskola i Nacka och parets svenskfödda barn – Sheila, 9 och Milan, 7, går i skolan.
Men varken den långa vistelsetiden i Sverige eller det faktum att barnen är födda här ger dem enligt Migrationsdomstolen rätt att stanna, vare sig enligt utlänningslagen eller Barnkonventionen. Två av domstolens ledamöter var dock skiljaktiga – så beslutet att familjen ska utvisas fattades med minsta möjliga marginal.
I familjen Mohammads fall kommer Migrationsdomstolen och familjens juridiska ombud till helt olika slutsatser när det gäller den legala vistelsetiden. Karin Gyllenring, som är familjens juridiska ombud, anser att Mehvan varit här legalt i 11,5 år av de 20 åren han vistats i Sverige. Hon räknar då med all tid som han sedan 2001 haft olika typer av uppehållstillstånd samt all den tid han väntat på olika typer av beslut. Migrationsdomstolen räknar endast de två år mellan 2011 och 2013 då Mehvan hade uppehållstillstånd och rätt att arbeta som legal vistelsetid.
Familjens anpassning till Sverige har därmed enligt Migrationsdomstolen skett under tiden som de varit illegalt i Sverige – och då räknas den inte. När det kommer till barnen konstaterar domstolen att de visserligen aldrig besökt Irak, men att de har släktingar där, vilket gör att de har ”starka band dit”. Domstolen tycker också att sju och nio år är ”förhållandevis kort tid” av deras barndomsår – och därför kan de utvisas utan att det strider mot Barnkonventionen.

Politik

Som att försöka dansa med en myndighet

Under de gångna veckorna har vi kunnat läsa om treårige ”Tim”, som ska utvisas ensam till Nigeria. Detta trots att han knappt har någon anknytning till landet och aldrig varit där. Tims mamma ansökte om asyl i Sverige medan hon var gravid med Tim. Men blott elva dagar gammal omhändertogs Tim av sociala myndigheter och hans mamma har bedömts inte kunna tas hand om honom – och hon har själv inte visat något intresse av sin mammaroll. Mamman är sedan en tid utvisad till Nigeria och Tim bor kvar hos den fosterfamilj i Sverige som han bott hos under merparten av sitt liv. Detta till trots har myndigheterna tagit beslutet att han ska utvisas och att han inte är välkommen i Sverige.
Idag kan man läsa om familjen Berisha, som ska utvisas till Kosovo efter 15 år i Sverige. Kosovo är ett land där de yngsta barnen inte ens varit, utan det enda land de känner till är Sverige. Föräldrarna jobbar, barnen går i skolan och man har lärt sig svenska. En familj som enligt tidningsartikeln i Aftonbladet tycks ha gjort precis allting rätt för att integreras i sitt nya hemland.

Politik

Låt de afganska tolkarna komma till Sverige!

Justitieminister Morgan Johansson säger nu att samtal pågår mellan Migrationsverket och Försvarsmakten om hur man ska kunna spåra de tolkar som arbetade för den svenska Ifor-styrkan i Afghanistan fram till 2014. Hur man ska kunna få dem till Sverige återstår dock fortfarande att lösa enligt ministern. Morgan Johansson har tidigare sagt att regeringen följer utvecklingen i Afghanistan och att den håller ett extra öga på utsatta grupper med kopplingar till den svenska styrkan. Men ministern har också sagt att det inte är rimligt att samtliga som arbetat för Sverige i Afghanistan under nästan 20 års tid ska erbjudas skydd i Sverige. (Källa: SvD)
Regeringen har sedan tidigare inte varit särskilt villiga att hjälpa lokalanställda i Afghanistan sedan Sverige dragit tillbaka sina trupper därifrån för sju år sedan. Det känns som man är alltför rädd att förlora sympatisörer till Sverigedemokraterna, att man drar sig för ta några som helst beslut som kan sticka i ögonen hos högerfolk.
Själv tycker jag det är horribelt – milt uttryckt – att det ska ta sju år innan man ens funderar på att faktiskt hjälper dessa människor. Det säger sig ju självt att personer som arbetat för utländska militär krafter har en ökad hotbild mot sig när insatsen avvecklats. Inte minst sedan säkerhetsläget i Afghanistan börjat förvärras på sistone. Till och med Moderaterna, som ju annars brukar vara väldigt restriktiva när det kommer till att hjälpa andra människor, har börjat höja röster om att man ska hjälpa bland annat de tolkar som arbetat för svenska armén.