Din tankesmedja i etern
Sakta börjar jag komma ikapp med skrivandet här på bloggen och sakta börjar jag få ut inlägg i den takt jag vill. Det har varit en period av visst stiltje när det kommer till mitt skrivande, men nu börjar jag sakta att komma igång igen. Medan jag var i Berlin fanns helt enkelt inte tiden …
Det märks verkligen att det är valår och att vi är bara har några månader kvar till nästa val. I media matas vi med annonser och inslag från olika politiska partier – och det är extra fokus på politiska frågor i nyhetsrapporteringen. Som medlem i Vänsterpartiet, fylls inkorgen av förfrågningar om att vara med vid …
Jag gör vad jag kan för att följa nyheterna varje dag – jag har flera morgontidningar som kommer i brevlådan varje morgon och jag försöker se TV-nyheterna varje dag. Till det har jag ofta radion på när jag är hemma och hänger också på så vis med i nyhetsrapporteringen varje dag. Men jag måste erkänna …
Allteftersom jag fått fler besökare på min blogg, har jag anat en annan trend som verkar komma med en hyfsat välbesökt blogg. Jag har nämligen börjat få en massa vänförfrågningar från vilt främmande människor. Någon enstaka kan skicka med ett meddelande och tala om att man följt min blogg under en tid och nu vill bli vän med mig på Facebook.
Jag har dock en strikt ”policy” för vem jag lägger till på Facebook. Jag lägger bara till personer som jag har eller haft en relation till. Det vill säga vänner, kolleger, klasskompisar och liknande. Jag har personer på min vännerlista som jag inte träffat sedan jag gick på lågstadiet – alltså för 35 år sedan. Så det är ganska frikostiga ”regler” jag har för vem jag lägger till trots allt, åtminstone enligt min mening. Men en person som jag inte känner, utan som ”bara” följt min blogg under en tid har jag ingen relation till. Det är kul och smickrande med personer som följer min blogg och som vill bli vän med mig på Facebook. Men för att jag släppa in någon i den privata sfär som mitt Facebookkonto utgör, ska det till lite mer än att man läser min blogg.
Det är få partier som skriker sig hesa kring ämnet yttrandefrihet, som Sverigedemokraterna och liknande partier. Med hänvisning till den svenska yttrandefriheten (som ju är väldigt långtgående) tycks man anse ha rätten att kläcka ur sig den ena dumheten efter den andra i vilka sammanhang som helst.