Rykten är improviserade nyheter

Jag gör vad jag kan för att följa nyheterna varje dag – jag har flera morgontidningar som kommer i brevlådan varje morgon och jag försöker se TV-nyheterna varje dag. Till det har jag ofta radion på när jag är hemma och hänger också på så vis med i nyhetsrapporteringen varje dag. Men jag måste erkänna att man blir alltmer nedslagen och sorgsen av att följa nyheterna och få allt elände runtom i världen inmatat direkt i sitt medvetande här hemma i trygga Sverige. Det är elände i Ukraina, Gaza – och nu senast har Thailand och Kambodja börjat skjuta på varandra. Som om inte det vore nog har vi en rasistisk rättshaverist vid makten i en av världens stormakter på andra sidan Atlanten. Sen ska vi inte tala om knäppgöken vi har vid makten i stormakten i öster – han är om inte värre så i alla fall fullt lika illa som Trump. Så det går liksom inte att komma ifrån att känna sig tämligen nedslagen när man försöker följa med i nyhetsrapporteringen. ibland känner jag att jag helt enkelt inte orkar följa med i nyhetsrapporteringen, jag frågar mig vad det gör för skillnad i att jag blir varse om allt elände runtom i världen? Vad blir bättre av att jag sitter och mår dåligt när jag ser kvällsnyheterna på TV eller läser tidningen till morgonkaffet?
Samtidigt är det kanske en fråga om allmänbildning att man faktiskt följer med i vad som sker i sin omvärld. Jag kan trots allt tycka att det är något av en skyldighet att man hänger med i vad som sker, att ha lite koll på vad som händer runtom i världen – även om det är fasansfulla saker som ofta händer. Även om man många gånger blir oroad, illa berörd, förbannad och/eller irriterad över allt elände som sker. Och någonstans förstår man ju hur bra vi har det i trygga Sverige när man ser allt elände som passerar framför en på TV-skärmen. Vi är förskonade från krig, naturkatastrofer och en massa annat elände som drabbar många av våra medmänniskor runtom i världen. Visst har vi våra problem och bekymmer också, men jämför man med situationen i exempelvis Ukraina eller Gaza känns det som en fis i universum. Visst har vi våra skjutningar, sprängdåd, en växande högerextremism, ökande klyftor och så vidare – men jämförelsevis har vi det trots allt ganska bra. Risken att man som oskyldig ska bli skjuten eller hamna mitt i sprängdåd är ändå relativt liten trots allt.

Sen har jag svårt att förstå dem som så obönhörligen gaggar om att man inte ska tro på det SVT och annan etablerad media rapporterar – att etablerad media skulle ljuga i sin nyhetsrapportering. Jag kan inte låta bli att fråga mig vilket intresse media som exempelvis SVT skulle ha i att ljuga i sina nyheter? Då är ju alternativ media mer känd för att glida lite på sanningen och inte alltid vara helt sanningsenliga i sin rapportering. Vad gäller exempelvis SVT så har man ganska hårda krav på sig vad gäller opartiskhet och att hålla sig till sanningen i sin rapportering – det ingår liksom i sändningstillståndet. Man har Granskningsnämnden som kan fälla program för bland opartiskhet eller andra oegentligheter i rapporteringen. Det är självklart att även media ska underställas granskning, men på det stora hela anser jag att SVT håller bra kvalitet i sina program och det är ytterst sällan man har anledning att tvivla på det som sägs i olika program. Det är verkligen ytterst sällan jag upplevt att något varit vinklat, att något inte varit sanningsenligt eller på något annat sätt varit tvivelaktigt. Jag skulle däremot aldrig för mitt liv tro på vad alternativ media rapporterar. Då tänker jag på märkliga tidningar som dykt upp på senare år, som Samtiden och liknande mindre nogräknade tidningar.
Många resonerar att vissa röster inte får komma till tals i etablerad media, men jag tänker att det ofta är röster som förespråkar antidemokratiska ideologier och andra dumheter som kanske inte alltid tillåts komma till tals. Det gäller såväl röster från vänster- som högersidan. För visst finns det personer med rejält vrickade åsikter även på vänsterkanten, det råder det inga som helst tvivel om. I vissa sammanhang kan det vara relevant att dessa röster kommer till tals, men det är inga åsikter som statlig, skattefinansierad media ska ställa sig bakom – och därmed ska det heller inte vara det officiella ställningstagandet från statlig media. Istället ska man förhålla sig neutral och saklig i alla frågor, vilket inte är detsamma som att fara med osanning. Man ska värna om alla människors lika värde liksom demokratiska värderingar, ingenting annat. Och min bestämda uppfattning är att det mesta som går höger om Moderaterna inte har med demokratiska värderingar att göra. Jag håller inte med Moderaterna i allt, men de håller sig åtminstone inom demokratins råmärken. Vilket man inte kan säga om exempelvis Sverigedemokraterna.

Så jag kommer fortsätta att följa nyhetsrapporteringen i de etablerade medierna – och kan stolt säga att jag fullständigt litar på dess rapportering ligger så nära sanningen man kan komma. Det är inte alltid sanningen passar alla, men då kanske man ska ta sig en funderare över sin verklighetsuppfattning istället. För det kan vara tufft att inse att verkligheten inte alltid stämmer överens med hur man vill att den ska se ut. Jag skulle själv gärna vilja slippa se allt elände som man matas med varje dag, inte minst när man tittar på nyheterna. Men det är tyvärr sådan verkligheten ser ut och det måste vi acceptera – vad vi än tycker om det. Sedan kan man ha åsikter om vinklingar av nyheterna, att det är vrickat att vissa saker inte presenteras och så vidare – men det är ofta en svår avvägning i journalistiken vad som ska presenteras eller ej. Många gastar sig hesa om att exempelvis brottslingars nationalitet alltid ska presenteras, själv menar jag att man ska göra det när det är relevant – det vill säga om man exempelvis ska gå ut med ett signalement. Men vad spelar det annars för roll om det är Kalle eller Samir som begått ett brott? Vad gör det för skillnad? Oavsett nationalitet är ett brott ett brott och det ska du dömas för enligt gällande lagstiftning. Sen behöver det inte nödvändigtvis presenteras i media huruvida en gärningsman kommer från Sveg, Moskva eller Addis Abeba – det känns oftast irrelevant.
Istället ska vi enligt mig vara tacksamma att vi har en bra public service som inte är reklamfinansierad och som faktiskt har hårda krav på sig avseende opartiskhet, saklighet och korrekthet. Det är få länder förunnat att ha det på det viset. Det räcker med att ta sig över Atlanten till USA, så hittar man åtskilliga TV-kanaler som gärna slirar lite på sanningen. Något som enligt mig inte förekommer i svensk TV, åtminstone inte när det kommer till SVT. Jag blir mest irriterad över folk som klagar på våra etablerade medier när de rapporterar om vad som sker i vår omvärld – inte minst när det kommer anklagelser om att man far med osanningar i diverse frågor. Inte minst är det ju invandringen som många vill få det till att media ljuger om. Något jag faktiskt inte kan se att man gör, jag har aldrig märkt av några sådana lögner – så var högern (inte minst) får sådant ifrån kan jag liksom inte riktigt greppa.