Källkritikens dag

Idag är det källkritikens dag och det har nog aldrig varit så mycket tal om desinformation, virala inlägg och källkritik som det är nuförtiden. Det har aldrig ställts så höga krav på källkritik som idag, när saker och ting sprids i en hejdundrandes fart över internet. När jag växte upp var det inte alls samma prat om källkritik som idag, då hade man tidningar och litteratur där journalister och författare själva skötte den relativt tunga biten med källkritiksarbetet. Man behövde inte tänka så mycket på att desinformation kunde spridas som en löpeld över världen på nolltid. Och då menar jag inte nyheter som inte passar just din agenda, utan nyheter som faktiskt är osanna och falska. Ska man vara lite sarkastisk och ironisk, då är det ju på första april som svensken är som bäst på källkritik, resten av året är det väl lite si och så på en punkten. Tänk om det kunde vara likadant hela året, att man tänker en extra gång innan man delar den där artikeln eller länken som dyker upp på skärmen!
Jag är väl själv inte heller något proffs på källkritik alla gånger, men jag försöker låta bli att dela saker jag inte är helt säker på att de stämmer. Med det informationsflöde vi har idag, är det otroligt viktigt att vara kritisk när man läser saker – allt på internet är trots allt inte sant hur gärna man än vill tro det. Idag kan i princip vem som helst lägga upp en hemsida som ser någorlunda proffsig ut och framföra sitt budskap. Så bara för att hemsidan ser proffsig ut, behöver det som står där inte vara sant.

Detsamma gäller var jag själv lägger ut i sociala medier – oavsett om det är på Facebook, Twitter eller bloggen. Jag försöker verkligen att lägga ut som sådant som jag vet stämmer och som jag på olika sätt har belägg för. Det ska vara sådant jag läst eller sett i media jag litar på, eller saker jag själv varit med om så att jag själv inte står där med skägget i brevlådan och kan anklagas för att sprida desinformation. Sen blir det ibland förstås fel även för mig, klart jag ibland har skrivit saker som visat sig vara felaktiga på olika sätt. Men då är jag inte sämre än att jag ändrar på det jag lagt ut, ber om ursäkt och går vidare. För jag är väldigt noga med korrektheten, inte minst när det kommer till innehållet i mina blogginlägg. Jag dubbelkollar gärna med flera källor innan jag lägger ut något – framförallt om det rör sig om ämnen där jag inte känner mig särskilt påläst. Och jag försöker enbart gå efter källor som jag vet att jag kan lita på, som myndigheters hemsidor och dokument, konventionell media som DN, SvD och SVT – och liknande källor.
Sen beror det givetvis vad man ska skriva om. Jag kan ha Nordfront som källa så länge jag inte tänker lägga ut konkreta fakta – utan när det kanske kommer till åsikter om till exempel högerextremism eller liknande idiotiska idéer. Men ska jag lägga ut fakta i ett ämne, då är jag extremt noga med källkritiken och var jag hämtar mina fakta ifrån. Är jag det minsta osäker, då lägger jag inte ut den fakta det handlar om, utan väljer att stå över en publicering.

Jag kan själv nästan bli provocerad av alla som tycks gå på både det ena och det andra som sprids på nätet – och sväljer desinformation med hull och hår. Än mer provocerad blir jag av personer som kallar saker för ”fake news” bara för att det inte passar deras egen agenda. Ta Donald Trump eller Jimmie Åkesson som praktexempel på detta beteende, där har vi två personer som är urusla på källkritik och som gärna gastar om fake news så fort något inte passar deras agenda eller världsbild. Framförallt är det ju personer på den yttersta högerkanten som beter sig så här – och tyvärr tror jag att högern fått en stor fördel av internets frammarsch de senaste decennierna. Den yttersta högerkanten bygger gärna sin politik på konspirationsteorier, desinformation och diverse andra påhitt, men gastar själva om fake news när de bemöts med fakta – som ju ofta inte stämmer överens med deras egen världsbild eller agenda. Och just i och med internet har det blivit lättare för konspirationsteoretiker att nå ut och sprida sina många gånger mycket märkliga teorier.
Jag vet att det ibland kan vara tråkigt att dubbelkolla och jämföra för att se om det man läser stämmer överens med verkligheten – eller att för den delen bemötas av fakta som inte stämmer överens med det man själv tror på. Personligen har jag till och med jobbat nära med personer på statliga myndigheter som inte tyckt att man ska titta på SVT eftersom de sprider så många lögner om både det ena och det andra – och som kunnat lämna fikarummet om SVT stått på på den gemensamma TV:n. Själv tänker jag, att är det något organ i Sverige som har hårda krav på sig att förhålla sig opartiskt och ägna sig åt källkritik, så är det just SVT. Även om jag vet att det ibland blir fel även hos SVT, så litar jag på vad som sänds där.

Sen tycker åtminstone jag själv att källkritik i mångt och mycket handlar om vanligt sunt förnuft. Dubbelkolla saker, inte minst om det låter lite märkligt när du läser det! Står samma sak på andra hemsidor eller tidningar? Vem ligger bakom den aktuella sidan du är inne på? Här är trots allt Google ett fantastiskt verktyg (eller någon annan sökmotor för den delen) att kunna få fram om samma information finns någon annanstans. Det är alltid värt att dubbelkolla information om du är osäker på äktheten – hur tråkigt det än är. Samtidigt som vi dagligen översköljs med information i dagens högteknologiska samhälle, så har det heller aldrig varit så lätt som idag att kontrollera att något faktiskt stämmer. Vi har effektiva sökmotorer där vi lätt hittar det vi söker på bara några sekunder, det är bara några knapptryckningar bort.
Det är sunt förnuft att dubbelkolla om något låter konstigt eller för bra för att vara sant. Låter något för bra för att vara sant, då är det oftast det också. Man ska inte låta sig luras bara för att något låter bra, bara för att en sida ser väldigt trovärdig ut. En trovärdig sida kan vem som helst lägga upp, det vet vi – och det behöver inte ens kosta något att ha en hemsida eller blogg. Så använd det du har innanför pannbenet och tänk till lite, svårare än så är det inte.