allkonstnarenDet är få partier som skriker sig hesa kring ämnet yttrandefrihet, som Sverigedemokraterna och liknande partier. Med hänvisning till den svenska yttrandefriheten (som ju är väldigt långtgående) tycks man anse ha rätten att kläcka ur sig den ena dumheten efter den andra i vilka sammanhang som helst.
Och till stor del har man rätt. Det är ju fantastiskt att vi lever i ett land där man får ge uttryck för sina åsikter utan att utsättas för förtryck, förföljelse eller tortyr – även om man har åsikter som är lika befängda som Sverigedemokraternas.
Men i SD:s trångsynta värld är yttrandefriheten bara rättfärdigad så länge den gagnar just dem och deras syften. Personer som är av annan åsikt har inte samma frihet att yttra sig och komma med mothugg eller argument som talar emot en Sverigedemokrat. För då är det offerkofta på och vederbörandes yttrandefrihet kränks så det brakar om det.
Man har liksom totalt missförstått hela grejen med yttrandefrihet. Du har absolut rätt att ha vilka idiotiska åsikter du vill – men om du yttrar dem (i princip oavsett forum), får du också räkna med risken att få mothugg. Det är liksom hela grejen med den yttrandefrihet du säger dig vurma så mycket om. Det ingår inte i yttrandefriheten att oliktänkande ska tystas på olika sätt.
Men det finns ytterligare en sak som på högerkanten oftast misstolkas till något som inte stämmer. Nämligen hur det här med media fungerar i en demokrati med grundlagsskyddad yttrandefrihet. För demokratins skull är det viktigt med oberoende media för att granska bland annat politikerna. Inte det omvända; det är inte politikernas sak att granska media. Det är liksom aja baja på hög nivå.
Så sent som under torsdagen lämnade Sverigedemokraterna in en begäran om att kalla in chefer på SVT och SR till kulturutskottet för att diskutera frågan om opartiskhet. Detta på grund av innehåll och uttalanden i specifika program. Det rör sig tydligen om ett studiosamtal om ungdomsbrottslighet i SVT:s Morgonstudion och Sveriges radios program “P3 med Rebecca och Fiona”. Sverigedemokraterna vill inte ens gå in på vad i radioprogrammet de haft synpunkter på, men ser de två exemplen som en del av ett större problem med bristande opartiskhet i public service programutbud.
Börjar politikerna gå in och pilla i medias upplägg och innehåll, då blir åtminstone jag väldigt oroad. Så kan vi inte ha det i en demokrati. Men det visar ju tydligt vad SD har för syn på demokrati och yttrandefrihet; det är bara okej så länge det fyller SD:s syften. “Oliktänkande skall tystas till varje pris” verkar vara retoriken man vill få fram.
