allkonstnarenI april intervjuades Stefan Cronlund i Ockelbo av tidningen Expressen. Han berättade han att han röstar på Sverigedemokraterna. Vid sidan av sitt jobb som lastbilschaufför jobbade han också extra en kväll i veckan på fritidsgården i Ockelbo, som drivs av studieförbundet ABF (Arbetarnas bildningsförbund) som står Socialdemokraterna nära. Några dagar senare blev han uppringd av en av sina chefer på ABF. Budskapet var att jag inte var välkommen i verksamheten efter som han röstade “på fel parti”. (Källa: SVT)
Stefan Cronlund hade alltså inte en fast anställning, utan ett timvikariat som ABF valde att inte förlänga sedan de fick reda på vilket politiska parti han sympatiserade med.
ABF är knutet till Socialdemokraterna och Arbetarrörelsen, så var studieförbundets formella värderingar vilar råder det knappast några tvivel om. De flesta av som som har eller har haft en anställning under de senaste decennierna har säkerligen erfarit att de flesta arbetsgivare har en värdegrund som man som anställd förväntas att sympatisera med. Man bör åtminstone inte utåt – i till exempel media eller sociala medier – göra ställningstaganden som är i strid med arbetsgivarens värdegrund. I annat fall kan man betraktas som illojal med arbetsgivaren, i värsta fall kan det faktiskt bli arbetsrättsliga processer. Så funkar det på arbetsmarknaden numera, det är åtminstone för min egen del ingen nyhet. Personligen skulle jag nog inte vilja vara hos en arbetsgivare som har en värdegrund som jag själv inte sympatiserar med.
På 90-talet sökte jag själv jobb på ett studieförbund, jag kommer tyvärr inte ihåg vilket. Jag blir kallad till intervju och under intervjuns gång, meddelar arbetsgivaren att jag kommer erbjudas anställningen. Så man ville gå igenom lite detaljer innan intervjun avslutades, sen skulle jag få ett par dagar på mig att fundera på om jag var fortsatt intresserad av en anställning eller ej.
En av punkterna man gick igenom under intervjuns gång, var arbetsgivarens alkoholpolicy. Den sa att jag som anställd förväntades vara helnykterist för att få erhålla en anställning. Det var alltså inte en fråga om att enbart vara nykter under arbetstid, utan jag förväntades alltså vara helnykterist – även när jag var ledig.
Jag bestämde mig redan under intervjun att tacka nej till erbjudandet om anställning. Det är kanske ingen stor sak att välja bort alkohol – och framförallt är det för de flesta av oss en självklarhet att vara nykter under arbetstid. Men jag har inställningen att min arbetsgivare inte ska lägga sig i vad jag gör på min fritid, så länge mina fritidssysselsättningar inte går ut över vad jag presterar på jobbet. Man fick helt enkelt söka anställda som inte hade några “problem” med att vara helnykterist på grund av sitt arbete.
Någonstans tänker jag ändå så, att det är upp till arbetsgivaren att avgöra vem man vill anställa och vem som är lämplig att företräda ens organisation. Oavsett om det frågan om alkoholvanor eller politisk uppfattning. Om du inte representerar arbetsgivarens värdegrund, är det svårt att ha dig som anställd. Jag respekterade att studieförbundet jag sökte jobb hos bara ville anställa helnykterister och valde därför att avböja en anställning hos dem. Jag skulle ha svårt att jobba hos en arbetsgivare vars värdegrund jag inte sympatiserar med. Till exempel skulle jag aldrig söka jobb på ett politiskt partis kansli om jag inte delade det aktuella partiets åsikter. Precis som att jag inte vill jobba hos ett studieförbund som bara anställer helnykterister – mest för att jag inte tycker att arbetsgivaren ska lägga sig i mina alkoholvanor så länge de inte går ut över mina prestationer på jobbet.
På samma vis har jag någonstans lite svårt att förstå att man som sverigedemokrat söker jobb på ett studieförbund som är så pass starkt knutet till socialdemokratin och arbetarrörelsen. Det känns som att man inte har särskilt mycket gemensamt värdegrundsmässigt.
Man diskutera i de oändliga om det var rätt eller fel av ABF att avsluta Stefan Cronlunds timanställning. Men någonstans kan jag ändå förstå beslutet. Att arbeta för ett studieförbund som är tätt knutet till socialdemokratin samtidigt som man själv är medlem i och röstar på Sverigedemokraterna, som ligger långt bort ideologiskt går inte riktigt ihop.
Att sedan börja dra in argument om att ABF:s beslut skulle vara odemokratiskt köper jag inte riktigt. Vi har absolut en demokrati i Sverige, där man får rösta på vilket parti man vill. Men i demokratisk anda väljer också arbetsgivarna vem man vill ska representera ens organisation. Det kanske inte alltid är förenligt med ett visst politiskt engagemang att arbeta med en viss sak eller hos en viss arbetsgivare. Men det är rätt typiskt Sverigedemokraterna att ta på sig offerkoftan och dra antidemokratikortet när allt inte går deras egen väg.
Ibland får man välja mellan ett politiskt engagemang och ett annat engagemang, allt går helt enkelt inte ihop. Jag själv röstar ganska långt vänster om mittsträcket och skulle nog inte vilja arbeta för en arbetsgivare knuten till ett högerparti, det skulle inte vara förenligt med min egen ideologi. Och jag skulle nog inte tycka att det vore konstigt att bli nekad en anställning hos en sådan arbetsgivare – eller rentav bli av med en sådan anställning eftersom jag och arbetsgivaren inte har samma värdegrund.
