Din tankesmedja i etern
Så har jag en gång för alla lämnat Hemvärnet och lämnat ifrån mig all utrustning. Det har inte varit det lättaste att gå ur, det måste jag faktiskt erkänna. I slutändan har det tagit nästan ett år från det att jag tog beslutet att gå ur, tills jag fått tag i alla instanser och kunnat lämna ifrån mig min utrustning. Till Hemvärnets försvar ska väl sägas att en av de personer jag behövt komma i kontakt med varit långtidssjukskriven, vilket inte gjort processen särskilt mycket enklare.
Så är jag åter tillbaka till civilisationen igen. Det känns som att jag varit totalt avklippt från omvärlden under den gångna veckan och befunnit mig i den lilla bubbla som utgjorts av regementet på Berga med mina kurskamrater och de instruktörer vi haft. Jag har i princip bara hunnit hem, ätit lite och sovit några timmar innan det var dags att sticka iväg till nästa utbildningsdag igen. Klockan fem varje morgon har väckarklockan ringt och vid sjutiden har jag satt mig i hyrbilen för att åka till Berga och inställa mig till en ny dag i Hemvärnets tjänst.
Alla som gjort någon form av militärtjänstgöring vet hur tufft det kan vara. Man ska bära tungt, gå långt med helvetiskt tung packning, åla, krypa, simma och utsätta kroppen för en lång rad andra påfrestningar. Det är lite sömn, långa dagar och tidiga morgnar. Själv utsätter jag mig för detta helt frivilligt genom att ha gått med i hemvärnet, en organisation som helt bygger på frivillighet. Och för en annan som börjar bli lite till åren, är det inte helt lätt att åla runt i snön med vapen och tung stridspackning. En fulladdad AK4 väger någonstans runt fyra kilo, den obligatoriska stridspackningen och stridsutrustningen runt tio kilo. Så ni förstår att detta är ganska påfrestande, oavsett om det är tryckande värme eller svår kyla. Kroppen värker och händerna fylls av valkar efter långa dagar i kylan på regementet.