Din tankesmedja i etern
Så är en ledig vecka över för den här gången i natt börjar vardagen igen med fyra nattpass. Den gångna veckan har gått oerhört fort, men jag har också fått mycket gjort – saker som jag tänkt fixa med väldigt länge. Bland annat har jag lämnat in min resedator på reparation. Jo, det är sant! …
Jag har knappt varit hemma överhuvudtaget sedan månadsskiftet. Har jag inte haft andra ärenden, har jag varit på sjukhuset med min anhörig som blivit sjuk. Så trots att jag varit sjukskriven, har det varit en intensiv period som nu är över. Det har inte varit stressiga saker i sig som jag haft för mig, men jag har ändå fått ligga i en hel del känns det som.
Så har det gått en vecka sedan jag gick tillbaka på heltid och jag har haft en fullt självvald rivstart på min nu helt normala tillvaro. Jag har till och med hunnit ”dygna” för första gången på många år. Det är kanske inte att rekommendera, men det är sådant som händer ibland när man jobbar natt. Jag har under den gångna veckan haft filminspelning två dagar, skrivit tenta i ryska, jobbat tre nätter och varit på middag under helgen. Ja, ibland skulle det faktiskt vara önskvärt med fler timmar på dygnet.
Innan jag som vuxen flyttade till Stockholm, hade jag varit här ganska mycket. Jag hade en del släkt i Stockholm och var ofta här på lov och över helger. Jag hittade hyfsat åtminstone i innerstan och visste på ett ungefär hur kollektivtrafiken fungerade på det stora hela, så det var inte en helt okänd stad jag flyttade till. Men Stockholms rusningstrafik var något av ett nytt fenomen för min del när jag flyttade hit, eftersom jag ytterst sällan rört mig i Stockholm under rusningen innan flytten. Jag minns hur jag chockades över alla springande människor, trängseln och tempot som uppstod under några timmar varje morgon och eftermiddag. Det gick liksom inte att jämföra med den trafik som utgjorde ”rusningen” i lilla Hudiksvall, där jag är uppvuxen. Visst uppstod det även där bilköer och vissa bussar blev överfulla i morgonrusningen – men inte alls på samma sätt som i storstan. Och tempot var långt mycket lugnare än den stockholmska rusningen. Trots att bussarna gick avsevärt glesare och folk därmed borde vara mer måna om att komma med de få avgångar som ändå fanns.
Jag är ibland lite för duktig på att åta mig saker och ständigt ha en fullspäckad kalender. Oftast trivs jag som allra bäst när det är lite happening i tillvaron. Jag har en tendens att börja känna av viss tristess när man bara åker mellan jobbet, hemmet och affären eller något hämtmatställe för att ordna middag. Jag har på sistone fått en hel del uppdrag på min firma och jobbat en bra bit över heltid. Det är inte utan att jag skulle behöva lite flera timmar än dygnets totalt 24. Men jag trixar med de timmar som står tillbuds och får det oftast att gå runt ändå.
Sen har jag inte lika fullspäckat schema som jag vet att somliga andra kan ha. Jag får min sju till åtta timmars sömn varje natt (ibland till och med mer) och har till exempel inga barn att ta hänsyn till. Det skulle vara en nästintill omöjlig ekvation att få ihop om jag hade småbarn som passas, skjutsas, hämtas och lämnas på olika håll. Sen har jag fördelen att jobba väldigt ”komprimerat” när jag väl jobbar. Jag kör 12-timmarspass och jobbar 4-5 dagar för att sedan vara ledig lika mycket. Och det är mycket tack vare mina arbetstider som jag kan ha den tillvaro jag har.