Den som festar var dag, får aldrig ett ordentligt mål mat

En tämligen intensiv vecka börjar lida mot sitt slut och vecka tre är snart över. Jag har hunnit jobba, åka till Mariehamn på kryssning, fota mig och dessutom sköta en massa administrativt kring firma och annat som behövt ordnas. Så veckan har varit intensiv, effektiv och fullkomligt fullklottrad i kalendern. Det har varit ett vändande och vridande på dygnet fram och tillbaka i och med nattjänstgöring vissa dagar, tidiga morgnar andra dagar och sen kvällar somliga andra. Men det är ju så det är när man jobbar skift, man får finna sig i att vrida fram och tillbaka på dygnet – och inte alltid få tillräckligt med sömn per dygn. Man lär sig liksom att leva med att vara trött, man lär sig att stiga upp tidigt fast man inte fått tillräckligt med sömn. Och man lär sig liksom att hålla ut på kvällarna trots att man är trött och egentligen inte vill något annat än att gå och lägga sig. Ungefär så har den här veckan varit, lite för lite sömn men en jäkla massa andra aktiviteter.
Men nu har jag fått sova ut denna söndag, jag har fått återhämta mig efter veckans aktiviteter och faktiskt sovit tills klockan var närmare tio. För det är nästa grej man får lära sig som skiftarbetare, nämligen att ta igen sömn när man faktiskt kan. Efter en vecka med alldeles för lite sömn, fick det bli en lördagsnatt med desto mer sömn för att ta igen. Och det var minst sagt välbehövligt, något annat kan jag inte säga. Så det är en välsignelse att man ibland kan ta igen sömn, att man ibland får en välförtjänt sovmorgon. Hade tillvaron alltid varit lika intensiv med lika lite sömn som denna vecka, då hade jag nog sprungit in i den där berömda väggen för länge sen.

Men jag trivs med att ha en intensiv tillvaro, det är jag själv som planerat den så här – åtminstone delvis. hur schemat på jobbet ligger kan jag inte alltid påverka, men hur jag i övrigt planerar min tid kan jag naturligtvis påverka desto mer. Och jag väljer ofta att planera in saker så att kalendern förblir fulltecknad från vecka till vecka. Det är alltifrån jobb och uppdrag på firman till nöjen som bokas in, liksom en del måsten som måste fixas med. Förra veckan fick äntligen mitt håll i en tand lagat, jag har gått med hålet tämligen länge och var till och med till tandläkaren vid ett tillfälle innan jul – men då sköts mitt besök upp eftersom det drog ut på tiden med patienten innan mig. Så jag fick en ny tid i förra veckan för att laga mitt hål, tur var väl att jag inte besvärades av hålet och hade ont – då hade jag säkerligen protesterat när man vill skjuta upp min tid till efter helgerna.
Som jag varit inne på några gånger tidigare, vet jag aldrig hur en vecka blir från vecka till vecka. En kommande vecka kan se lugn ut när det är måndag morgon, men sluta tämligen stressigt när det är söndag. Både arbetspass och uppdrag på firman kommer ofta med väldigt kort varsel, vilket gör att jag kan ha en tämligen tom kalender när en vecka börjar – men i slutändan stressa runt som en skållad råtta när veckan väl är igång. Den gångna veckan har varit planerad sedan rätt länge, både vad gäller arbetspass och kryssning. Sedan har jag fått en del förfrågningar om olika saker, där jag fått avböja eller pussla in i ett redan fullspäckat schema.

Veckans dilemma har varit hur jag ska förhålla mig till det här med kunder som betalar sina fakturor rejält försent, och sedan inte betalar påminnelseavgift/förseningsersättning när jag skickar påminnelse på fakturorna. Och det utan att på något vis höra av sig, bestrida något eller överhuvudtaget ha en dialog med mig. Å ena sidan tycker jag att det är tämligen arrogant att inte ens ha en dialog, att bara betala fakturan veckor försent utan att ens ha en dialog, utan att på något vis höra av sig. Å andra sidan vill jag ju ha nöjda kunder som kanske hör av sig igen om nya roller när de har nya projekt. Så ska jag då ”bråka” om en förseningsersättning på 450 kronor, eller helt enkelt låta det vara? Någonstans vill jag visserligen statuera exempel och visa att jag inte accepterar att man betalar fakturorna försent. Samma sak hade hänt om jag exempelvis skickat mina fakturor genom Frilans Finans eller liknande tjänster – då hade man heller inte kunnat betala försent utan att åka på förseningsersättningar. Så varför betala försent till mig, som sköter faktureringen på egen hand?
Har man haft en dialog med mig, då hade jag i många lägen kunnat avskriva förseningsersättningen, men när man inte ens hör av sig, då blir jag trots allt lite putt. Så jag har i slutändan landat i att statuera exempel och skickat påminnelser på påminnelsen helt enkelt. För någonstans är det också så här, att även om jag vill ha nöjda kunder, så vill jag också själv känna mig nöjd med bemötandet jag får av ett produktionsbolag. Får jag inte betalt i tid, kanske jag faktiskt inte är intresserad av fler roller genom samma produktionsbolag. Framförallt om man inte håller en dialog med mig om nu av någon anledning inte har möjlighet att betala i tid. Jag driver ett väldigt litet företag, som inte har särskilt stora marginaler – och då vill jag veta att jag faktiskt får betalt någorlunda i tid. Jag tänker att samma sak ska gälla om jag fakturerar själv som om fakturorna kommer från ett faktureringsbolag som exempelvis Frilans Finans.

Kryssningen till Mariehamn var ändå helt okej trots allt, trots att jag åkte ensam utan sällskap. Jag var på plats i god tid och checkade in och kom ombord i god tid innan avgång. Det var en temakryssning med whisky som tema och bland annat hade man en stor whiskymässa på ett av bildäcken. Jag insåg dock tämligen snart efter att jag kommit ombord, att jag var rejält hungrig. Jag hade inte ätit på hela dagen och började inse att det inte skulle funka att provsmaka en massa whisky på fastande mage – och middag hade jag bokat först vid 20:30 på kvällen. Så det blev att gå till en av pubarna för att få något lätt i magen innan det var dags att bege sig till bildäck och whiskymässan. Jag strosade runt bland utställningsbåsen, provsmakade lite här och där – och det blev även lite inköp av whisky på några ställen. Några flaskor whisky rikare lämnade jag mässan strax innan åtta för att en stund senare gå till restaurangen där det skulle vankas fyrarätters middag – även det med whiskytema. Men maten var jag dock mindre nöjd med i ärlighetens namn. Det var torrt, smaklöst och inte märkte jag av att det var någon whisky i maten. Mätt blev jag, men det var också enda fördelen med maten. Efter avslutad middag, blev det lite barhäng innan jag kröp i säng i skapligt bra tid för att orka upp i tid dagen efter.
Klockan 11:30 på fredagen hade jag bokat in en brunch, som jag verkligen sett fram emot – men återigen blev jag missnöjd med maten. Det var till att börja med inte mycket att välja med tanke på vad jag betalat för brunchen – och det som fanns var torrt, smaklöst och trist. Jag blev till en början överlycklig när jag såg att man hade våfflor, men hann inte ta mer än någon tugga innan besvikelsen kom sköljande över mig igen. Våfflorna var långt ifrån nygräddade, utan hade hållits varma en bra stund – de var antingen stenhårda och omöjliga att dela eller mjuka och sladdriga, inte frasiga som våfflor ju ska vara.

Så maten var ingen höjdare under kryssningen, men sedan är väl Viking Line inte direkt kända för några kulinariska upplevelser – så det kanske inte borde vara så överraskande egentligen. Vi åkte på en Helsingforskryssning över förra nyårshelgen och då var maten helt okej ändå. Vi var inte supernöjda, men det var ändå helt okej mat – inte minst nyårssupén vi fick på nyårsafton. Men denna kryssning var jag inte ens nöjd, utan faktiskt rent missnöjd med maten. Man fick välja mellan fisk och kött och jag hade valt fisk, något jag ofta gör när jag äter ute och valet står mellan just fisk och kött. Men det var verkligen ingen höjdare, sedan vet jag inte köttet hade varit roligare att äta – förmodligen hade jag inte blivit särskilt nöjd på en punkten heller.
Whiskymässan var i alla fall välordnad och jag gjorde faktiskt en del fynd på några bra whiskysorter, sedan hade man en bra bar på kvällen med drinkar som inte gick av för hackor. Men det är väl oftast inte maten folk åker på kryssning för misstänker jag – utan det är väl festa som är den stora lockelsen helt enkelt. Jag tog några drinkar i en av barerna innan jag kände mig trött och kröp i säng på framåt tolvtiden på kvällen. Det blev inte jättesent med andra ord, men jag var trött efter att ha jobbat natten innan så det var en ganska bra tid för min del.

Nåja, nu väntar en vecka med en hel del arbete och jag har flera arbetspass inplanerade under den kommande veckan. Jag kommer inte ha jättemycket tid över för firman under den kommande veckan, utan får finna mig i att jobba som vanligt istället. Men det gör inte så mycket, åtminstone inte rent ekonomiskt eftersom ett arbetspass generellt ger bättre betalt än en filminspelning. Jag stretar på och det verkar som att jag även denna månad kommer vara i närheten av heltid, så jag är nöjd med att få ihop en skaplig månadslön i slutet av varje månad. Sedan blir tyvärr schemat aningen spretigt när man går på timmar och täcker upp för andra när de ska vara lediga eller blir sjuka. Det blir inga samlade ledigheter, som man ofta har om man går på ett färdigt schema – utan det blir liksom pass här och där med en till två dagar ledigt emellan. Men det är ju så det är som timvikarie, man får liksom finna sig att vardagen inte ser ut som när man går på ett vanligt schema.
Så det är ändå tur att jag trivs så pass bra som jag gör, att jag fortfarande tycker att det är kul att gå till jobbet. Då gör det ingenting när schemat blir lite hattigt fram och tillbaka, utan man vänjer sig trots allt. Jag håller en konstant jour i hemmet, har ständigt mobiltelefonen inom räckhåll och ljudet påslaget för att vara nåbar ifall nya arbetspass ska dyka upp. Början av januari har varit tämligen lugn, men sedan har det sakta börjat ticka igång med arbete och uppdrag på firman. Inte minst på jobbet har början av januari varit ganska lugn, både när det kommer till antalet arbetspass och vilket tempo man fått hålla på jobbet. Nu är vi tillbaka på banan igen med mer normalt tempo och fler arbetspass, vilket inte gör mig särskilt mycket.