Spendera aldrig dina pengar innan du har tjänat dem!

Min genomgång av ekonomin fortsätter och jag försöker gallra bland de utgifter jag har för att i möjligaste mån ha lite mer pengar över när räkningarna är betalda. Jag har sagt upp vissa prenumerationer, lagt om andra och på så vis försöka spara in lite pengar. Dock är jag lite besviken på Svenska Dagbladet som jag nu prenumererat på i flera år. För att spara lite pengar tänkte jag lägga om prenumerationen och bara få tidningen fredag till söndag – något som varit möjligt tidigare. Nu går inte det, utan man kan bara ha tidningen sju dagar i veckan eller bara ha den digitalt. Och jag vill inte ha den enkom digitalt, utan jag vill ha papperstidningen i brevlådan. Dagens Nyheter erbjuder fortfarande möjligheten till att ha tidningen fredag till lördag, men det är en tidning som jag faktiskt vill ha sju dagar i veckan. Så jag får överväga hur jag ska göra med morgontidningarna, eftersom de ändå kostar ganska mycket varje månad. Jag har DN och SvD måndag till söndag och Dagens Industri fredag till lördag, så det är liksom en drös tidningar att hinna med och läsa somliga morgnar. Det är inte alltid jag hinner göra det, så ibland funderar jag på om jag ska lägga om prenumerationerna för att spara lite pengar. DN är bästa tidningen under vardagarna och SvD är bäst under helgerna, så det är en svår avvägning helt enkelt. Men det är inte bara tidningarna som kostar, utan vi har ju förstås andra utgifter också. Läget är inte sådant att vi haft dåligt med pengar, men det har helt enkelt gått lite för mycket pengar till lite olika saker de senaste månaderna – och nu har jag en ordentlig genomgång av ekonomin för att inte göra av med mer pengar än nödvändigt. Jag brukar med jämna mellanrum ha en genomgång av ekonomin – och ofta går det att spara pengar på totalt onödiga utgifter. Det kan vara alltifrån några hundralappar till flera tusen i månaden som går att spara in på saker man inte ens tänker på att man lägger pengar på.
Vissa saker måste man ju köpa och lägga pengar på förstås – som månadskort för SL, mat, hyra och vissa andra saker – men det går faktiskt att spara in pengar på onödiga utgifter. Jag minns så väl min första sambo, som jag bodde ihop med under knappt ett år för snart 30 år sedan. Hon hävdade bestämt att vi skulle strunt i att betala hyran en månad då vi hade lite dåligt med pengar. Något jag naturligtvis opponerade mig emot direkt – hyran går liksom inte att skippa, det är helt uteslutet. Jag skulle dessutom aldrig bara strunta i en faktura utan att först säga upp tjänsten eller varan den avser – sedan kan jag bestrida en faktura jag tycker är felaktig, men det är en helt annan fråga. Hon övertog vår gemensamma lägenhet när vi separerade och när jag var dit vid något tillfälle efter separationen, såg jag föga förvånande påminnelser avseende hyran ligga framme – så hon valde själv att inte betala hyran när hon var ensam ansvarig för lägenheten. En inställning jag inte kan förstå när det är en person som faktiskt har råd att betala för sig. Har du inte råd att betala en räkning, är det trots allt bättre att höra av sig till den som utfärdat den och så kanske man kan hitta en lösning – och har du inte råd med en lägenhet alls, då är det bättre att flytta. Det sistnämnda är visserligen lättare sagt än gjort i vissa lägen, men något man sonika får göra om pengarna inte räcker.

Vi bor ganska billigt där vi bor – och betalar bara lite drygt 10.000 kronor i månaden för en trea på 84 kvadratmeter. Så det är inte en hyra som man kan diskutera direkt, det finns tvåor som är dyrare i Stockholmsområdet – så att ha den hyran för en stor, välplanerad trea är verkligen lyxigt. Lite på skoj tittar vi på ny lägenhet för att komma in till stan istället, men det är generellt bara att accepter att vi får gå upp i hyra om vi vill ha samma yta men bo närmare stan. En fin trea inne i stan kan gå loss på allt upp till dryga 22.000 kronor i månaden, vilket naturligtvis inte är aktuellt. Det får finnas viss måtta vad gäller vad man betalar i hyra för sitt boende. På sätt och vis kan ett eventuellt byte bli svårt för oss, eftersom vi inte vill gå ner i yta och rum och helst inte gå upp alltför mycket i hyra. Vi vill ha minst 2,5 rum och kök på minst 80 kvadrat och helst inte betala mer än runt 12-13.000 – och om någon vill flytta ut från stan vill man förmodligen gärna exempelvis gå ner kännbart i hyra. Så vi har minst sagt oddsen emot oss – men vad vet man? Förr eller senare kanske ett bra bytesobjekt dyker upp, det har ju hänt mig förr genom åren. Samtidigt trivs vi bra i Bagarmossen och känner inte att vi har någon brådska att flytta någonstans. Nu har vi lagt mycket pengar på att piffa till den här lägenheten, vad avser framförallt klädkammare och balkong – så det skulle kännas surt att bara ge upp lägenheten. Och inte minst vill vi förstås känna att vi på ett eller annat sätt byter upp oss om vi ska flytta – att vi helt enkelt hittar en lägenhet som är bättre än den vi har. Sen är det svårt att hitta en lägenhet med samma låga hyra som vi har idag om vi inte vill gå ner i yta. Så på så vis är vi ganska bortskämda där vi bor just nu med tanke på den ganska låga hyran – som sagt, jag har sett tvåor i samma område med samma eller högre hyra.
Hyran är sedan inte en utgift man kan göra så mycket åt så länge man inte väljer att flytta någonstans. Och den lägenhet vi har känner vi att vi ändå har råd med, men det skulle inte vara aktuellt att dubbla hyran bara för att komma in till stan – hur fin lägenhet vi än pratar om. Det finns en hel del nyproduktion där man inte alltid behöver särskilt lång kötid för att få en lägenhet, men då pratar vi också hyra på 16-17.000 och uppåt för en trea, vilket känns lite saftigt trots allt. Man vill inte att merparten av inkomsten ska gå till boende, även om egentligen kanske skulle ha råd att betala 18.000 eller liknande för boende. Men kan man bo så billigt som vi gör, då känns det inte som att man vill dra på sig utgifter på flera tusen till.

Nu börjar i alla fall höstsäsongen att dra igång och snart kan jag förhoppningsvis vänta mig inkomster även på firman igen – och inte bara min ”vanliga” månadslön. Jag tjänar inte direkt dåligt med tanke på vad jag jobbar med, men det är klart att man alltid kan önska sig lite mer i inkomst. Jag misstänker de flesta av oss nog önskar oss lite mer i lön och gärna skulle se några tusenlappar till i lönekuvertet varje månad. Själv jobbar jag gärna extra när erbjudandet kommer för att dryga ut lönen litegrann – och nu har jag liksom vant mig vid den extra inkomst som övertiden ger. Så de månader jag bara har min vanliga lön, känns det plötsligt torftigt och snålt – fast jag kanske egentligen inte borde vara särskilt missnöjd med min lön. Så inkomsterna på firman gör sitt till, även om de inte är jättehöga. En bra månad kan jag dra in 10-12.000 kronor på firman, men det är riktigt bra och tämligen ovanligt – oftast ligger inkomsterna långt lägre än så. Så även firmans utgifter har fått sig en översyn eftersom jag känt pengarna tickat iväg i lite för hög takt även där. Jag har betalat för saker som jag i ärlighetens namn knappt har använt – som Photoshop och liknande, saker som jag tecknat abonnemang för för jättelänge sen men i slutändan inte använt särskilt mycket. Så nu har jag gallrat, lagt om abonnemang och försäkringar och på så vis dragit ner på utgifterna även där. Vissa saker har jag börjat betala månadsvis för att inte få jättehöga räkningar varje kvartal, något som annars varit fallet på vissa saker. Det är också där problemet ibland har legat, att jag vissa månader fött skyhöga fakturor och inte alltid haft möjlighet att stoppa undan pengar tills fakturorna dykt upp. Nu betalar jag en mindre summa varje månad istället, vilket är avsevärt mycket mer gynnsamt – inte minst för mig, som har svårt att hålla pengar undanstoppade i några månader för att det kommer höga räkningar med tre månaders mellanrum. Och just vissa fakturor har kunnat vara på runt 3.000 kronor per kvartal, vilket trots allt är ganska kännbart – så månadsbetalningar är bättre i vissa lägen.
Sedan vet jag med mig att inkomsterna på firman oftast är ganska små, men tanken är att firman i alla fall ska ”bära” sina egna utgifter – och eventuellt överskott kan jag ta ut som lön. Nu har jag gjort en provfilmning för en roll som ska ge 4.000 kronor, vilket är ganska bra för att vara statist. Å andra sidan kommer jag behöva resa en bit för att vara med i den aktuella inspelningen – om jag får rollen – så det blir inte så stor vinst som man skulle kunna önska. Men all medverkan är bra medverkan brukar jag resonera och tänker oftast att jag inte ska gå med förlust för att vara med i en filminspelning. Så länge jag går med plus ekonomiskt tackar jag ja till inspelningar – givetvis under förutsättning att jag har tid att vara med. Krockar en normalt betald inspelning med jobbet, då väljer jag att gå till jobbet. Det är ytterst sällan jag tar ledigt för inspelningar, även om det händer. Då ska det vara antingen välbetalt eller en extra rolig inspelning för att jag ska välja att ta ledigt för en inspelning. Vissa inspelningar kan ge bortåt 20.000 för en dags arbete – och då kan det vara värt att ta ledigt. Men ger en inspelning en tusenlapp eller några hundralappar, då slösar jag inte med mina semesterdagar – som man ju trots allt bara har ett begränsat antal av.