En bank lever inte så mycket på kapital som på förtroende

Det är lite märkligt hur tiderna trots allt förändras över tid – inte minst när tänker på hur det var för 30 år sedan eller mer. Visserligen ligger det lite i sakens natur att saker och ting förändras, men somliga ting förändras ganska radikalt. I måndags var jag till exempel på ett bankkontor för första gången på flera år, jag tror inte jag varit på ett fysiskt bankkontor sedan jag öppnade mitt företagskonto i banken – vilket ju är ganska många år sedan. Numera utför jag – som de flesta andra – merparten av min bankärenden via internet och det finns sällan anledning att besöka ett bankkontor. Inte minst sedan man nästan helt frångått det där med kontant betalning och i princip bara betalar med kort. Jag brukar försöka ha lite kontanter ute, men det är sällan några större summor – och det är ytterst sällan jag använder dem. Så därmed försvinner mer och mer behovet av att faktiskt besöka ett bankkontor rent fysiskt. Till skillnad från för 30 år sedan, då man faktiskt lite oftare gick in på banken för att uträtta olika ärenden.
Men idag, med dagens teknik och en nästan obefintlig kontanthantering så är det ytterst sällan åtminstone jag själv behöver gå på banken. Nu hade jag dock fått en utbetalningsavi på en så stor summa att jag inte kunde lösa in den hos vår kvartersbutik som jag brukar göra de få gånger jag får utbetalningsavier. Nu var det så pass mycket pengar att jag var tvungen att gå till en bank och lösa in avin och sätta in pengarna direkt på ett konto. Och det var som på den gamla goda tiden – när man gick in, tog en nummerlapp och fick sätta sig ner att vänta på sin tur. Ja, det var något av nostalgi över det hela.

Men så är det ju å andra sidan sedan internet gjorde sitt intåg och vi gör allt fler ärenden via datorn istället för fysiska besök eller telefonsamtal. Jag kan villigt erkänna att det är mer sällan jag går i fysiska butiker numera än för 25 år sedan, det är mer sällan jag ringer upp företag för att få prisuppgifter eller beställa något – och det är mer sällan jag skickar eller tar emot fysiska brev. Mycket av detta sköter man idag elektroniskt istället, vilket kan vara både gott och ont. Det är mycket som blivit oerhört mycket enklare i och med internet, men samtidigt blir saker och ting mycket sårbarare än vad det varit tidigare. Tänk dig att du blir av med telefonen, att din internetuppkoppling lägger av eller att datorn havererar – plötsligt blir vi otroligt handikappade när sådant inträffar. Så mycket som lagras i våra mobiler och våra datorer och så mycket som vi idag använder dem till, gör att vi är otroligt beroende av att de också fungerar och inte blir stulna. Det minsta bekymret är oftast det ekonomiska värdet på en stulen mobiltelefon numera, utan allt som lagras på den i form av bilder, bank-ID och så vidare.
Just bilder brukar jag visserligen vara duktig på att göra backup på, men allt annat man använder sin mobiltelefon till gör att man ändå blir extremt handikappad om den försvinner eller går sönder. Själv tappade jag ju min telefon i havet förra sommaren, på väg ut till stugan – och finna mig i att vara utan telefon i några dagar. Och det var riktigt besvärligt att både vara onåbar men att inte heller kunna göra allt man använder telefonen till. Plötsligt hade jag inget bank-ID, kunde inte lyssna på musik eller radio och en lång rad andra saker. Ja, ni vet förmodligen precis vad jag talar om. Det må vara oerhört praktiskt att kunna samla så mycket i en telefon, men det blir också väldigt besvärligt när man blir av med den.

Jag har full förståelse för att bankerna i allt större utsträckning slutar med saker som kontanthantering och drar ner på sin service i olika utsträckning. Tiderna förändras och det efterfrågas inte längre att kunna hantera kontanter på samma sätt som för några decennier sedan. Samtidigt är jag lite kluven till att en bank inte längre erbjuder saker som kontanthantering. Det är lite som en skobutik som inte säljer skosnören, vart ska man då vända sig liksom? För ibland kommer situationen då man behöver sätta in pengar på sitt konto, ta ut en större summa pengar eller liknande. För oss som bor i Stockholm eller någon annan storstad är det oftast inte ett problem – åtminstone här i Stockholm finns det till exempel insättningsautomater som komplement till de kontantfria bankkontoren. Så det går liksom att lösa på ett eller annat sätt – men bor man på en mindre ort, är det inte alls säkert att det är fullt lika enkelt. Så visst kan jag tycka att åtminstone storbankerna har ett ansvar att tillhandahålla en viss service och att det ska gå att få ut eller sätta in pengar även 2024.
Jag tänker vad som skulle hända om betalsystemen plötsligt havererar, vad gör vi då? Om det plötsligt inte går att betala med kort eller få ut pengar i bankomat, då blir det plötsligt stora problem om folk inte kan få ut kontanter. Så där har vi nästa sårbarhet i det moderna samhället, något som skulle vara ett bra strategiskt mål för främmande makt till exempel. Så det måste trots allt finnas en backup för allt som idag ska skötas elektroniskt – alltifrån pengatransaktioner till bokningar och inköp.