Bekymmer följer med en växande förmögenhet

Vet ni vad jag saknat allra mest sedan jag slutade jobba i januari?! Jo, att ha en fungerande ekonomi igen, att en inkomst jag faktiskt klarar mig på. Att man inte blir fet på A-kassa är knappast någon nyhet, men det är enormt frustrerande när pengarna inte räcker till det man vill att de ska räcka till. Nu har jag visserligen börjat jobba igen – om än på deltid – så förhoppningsvis kommer det bli bättre rent ekonomiskt. Men det är fortfarande enerverande med en haltande ekonomi som inte riktigt stämmer överens med de utgifter man har. Det ska bli så skönt att förhoppningsvis äntligen kunna ha en fungerande ekonomi, att äntligen ha en vettig inkomst igen. Exakt hur mycket jag kommer att jobba framöver har jag ännu ingen aning om, det kommer återstå att se helt enkelt. Men jag kommer definitivt ha en bättre ekonomi än när jag inte jobbat alls, det är en sak som är säker. Sen kommer det inte vara som att jobba heltid, men det kommer förhoppningsvis med tiden.
Sen vet jag att det är väldigt lugnt sommartid när det kommer till uppdrag på firman, så har det varit i alla år. Det märks på ekonomin att jag inte haft så många filminspelningar på sistone, det blir trots allt mindre pengar som kommer in den vägen. Men jag är tämligen övertygad om att bara vi går in i augusti, så kommer det bli bättre och sakta komma igång igen med uppdrag och jobb. Jag kommer göra mer eller mindre heltid närmsta veckorna på jobbet som jag förstått det hela och det gör ju ingenting rent ekonomiskt. När jag sedan gått introduktionen så går jag ut i skarp drift och jobbar på egen hand, men det ligger några veckor bort i tiden.

Pengar är definitivt inte allt och jag står inte efter att ha något höglöneyrke där jag tjänar oförskämt bra. Men visst vill man ha en fungerande ekonomi, en ekonomi som tillåter att man kan unna sig lite mer än bara betala räkningarna. Man säger att man inte blir lycklig av pengar, men jag är av den bestämda uppfattningen att det ändå hjälper till. Har man pengar så man klarar sig och inte tvingas fixa och tricksa åt höger och vänster för att ekonomin ska gå runt, så mår man trots allt bättre än om motsatsen råder – så enkelt är det bara. Sen blir kanske inte nödvändigtvis lyckligare av att ha obegränsat med pengar, men det är en helt annan sak. Det jag nu saknar är en inkomst som tillåter att jag betalar mina räkningar och slipper bekymra mig från månad till månad om pengarna ska räcka eller ej. Och förhoppningsvis kommer jag snart att ha en sådan inkomst, snart kommer jag att kunna klara mig och stå på egna fötter igen.
Det är verkligen tur att vi varit två personer om alla utgifter på sistone, för hade jag varit ensam hade ekonomin verkligen inte gått runt överhuvudtaget. Det hade helt enkelt inte gått ihop på en inkomst från A-kassan, det hade varit en matematisk omöjlighet även om jag dragit ner på allt jag kunnat dra ner på. Nu har jag dragit ner på mycket redan, men hade nog behövt dra ner på ännu mer om jag ensam fått klara mig på A-kassan.

Sen hade det verkligen inte funkat utan A-kassa, man får skatta sig lycklig som bor i ett land där det finns hjälp att få när livet tar oväntade vändningar. Hade jag inte fått A-kassa vet jag inte vad jag hade gjort, hur jag hade löst det ekonomiska under de gångna månaderna. Trots allt har A-kassan givit ett gott tillskott och tillsammans med inkomsterna från firman och sambons inkomst så har det ändå funkat även om det inte varit särskilt fett under de gångna månaderna. Nu kommer det förhoppningsvis också bli bättre i och med jag börjat jobba igen även om det inte är heltid än så länge. Märker jag att det inte funkar ekonomiskt, finns givetvis lösningen att fortsätta söka sig vidare för att så småningom börja jobba heltid. Men jag hoppas på det här jobbet, inte minst för att det ligger så nära det jag pluggat till. Så jag håller alla tummar för att det ska funka pengamässigt så att jag inte tvingas att söka mig vidare. Ett annat alternativ är förstås att se om jag i så fall hittar ett deltidsjobb till om jag märker att ekonomin inte går runt. Så det finns många möjligheter för att få ekonomin att fungera framöver.
Jag kommer säkerligen hitta vägar att gå och i ärlighetens namn är jag inte särskilt oroad, jag kommer få det att fungera på ett eller annat vis även om det kan bli kämpigt ett tag till. Det kan låta kaxigt, men jag har inte varit oroad från första början vad gäller att få ett nytt jobb. Jag har varit övertygad om att förr eller senare få ett jobb och nu är jag glad att ha fått den här chansen att jobba med något jag verkligen brinner för. Hade jag varit kvar på Trafikverket, vet jag inte om jag ens sökt det jobb jag nu fått – och då hade jag kanske aldrig fått chansen att jobba med detta.

Det är lite fantasieggande att tänka på alla tillfälligheter som gör att livet vänder helt plötsligt på de mest oförutsedda sätt. Alla som sett filmen Sliding doors vet precis vad jag menar med tillfälligheter med livet. Hade jag inte abrupt slutat på Trafikverket för några månader sedan, hade jag kanske aldrig fått för mig att söka ett deltidsjobb – även om jag skulle vilja ha jobbet i sig. Vad hade hänt om jag blivit kvar på Trafikverket? Hade jag trivts trots att det inte har med min utbildning att göra? Vad hade jag gjort i framtiden om jag blivit kvar? Jag blev erbjuden just denna tjänst för några år sedan, men den gången passade det inte in i min tillvaro att byta jobb, så jag tackade nej. Sedan har jag sökt igen flera gånger och först nu blivit erbjuden tjänsten igen. Så det är väl helt enkelt meningen att det är detta jag ska göra, när jag blir erbjuden tjänsten för en andra gång.
Kanske hade jag haft en bättre ekonomi om jag varit kvar på Trafikverket och inte slutat i januari. Men å andra sidan kommer jag nu få jobba med något jag brinner för – och dessutom kunna ägna mig åt firman i den utsträckning jag vill. Och det är viktigt att kunna få göra sådant man brinner för också, det är inte alltid pengar som ska vara det allra viktigaste. Bara jag nu får ihop ekonomin med mitt nya jobb så är jag nöjd, sedan löser sig resten på något vis.