Lyx i Lyxfällan är sällan det jag definierar som lyx

Ibland slår jag på Lyxfällan för att i någon form gotta mig åt att det trots allt inte är någon större fel min egen privatekonomi. Det känns på något vis tillfredsställande att inse att det finns folk som har en sämre ekonomi än vad jag har. Men samtidigt blir jag faktiskt provocerad av att vuxna människor inte har bättre koll på det där med pengar. Här har vi fullvuxna människor som till att börja med inte har bättre koll på det där med ekonomi än att de utan att ha en vettig inkomst drar på sig skulder och handlar saker de överhuvudtaget inte har råd med. Som lök på laxen, ställer de dessutom upp i TV på bästa sändningstid där de berättar om sina tillkortakommanden. Missförstå mig rätt, men jag har fruktansvärt svårt att tycka synd om dessa individer. Har man ingen eller en låg inkomst, då får man anpassa munnen efter matsäcken och inte göra av med en massa pengar – svårare än så är det faktiskt inte. Jag tycker jag har hyfsad koll på min ekonomi och vet ungefär vad jag har råd med eller ej och det skulle aldrig falla mig in att leva ett liv som många av deltagarna i Lyxfällan. Allra minst om jag haft en lägre inkomst än vad jag har idag – för det är just vad många av deltagarna faktiskt har. Många av dem går på A-kassa eller andra former av bidrag, andra tror sig vara influensers men har inga följare och ytterligare andra lever på diverse sms-lån och/eller lån från anhöriga. Det är visserligen just det här som är hela idén med programmet – det köper jag – men jag fattar fortfarande inte att vuxna människor inte har bättre koll på ekonomi än så här. Och det märkliga är att man kan fylla säsong efter säsong med människor som just har så dålig koll – hur är det ens möjligt?? Vi är ett tämligen litet land med knappt 11 miljoner invånare, men uppenbarligen finns det idioter till allt även här. Man har matats med tämligen lustiga uppträdanden under de säsonger som gått av Lyxfällan de senaste åren – folk som inte ens vetat vad ränta innebär eller att det kostar pengar att låna pengar.
För den som inte sett programmet, är det ett program som deltagarna kan söka till för att få hjälp med sina ekonomiska problem. Programmet går helt enkelt ut på att två experter inom ekonomi hjälper deltagarna som har hamnat i ekonomisk knipa – oftast med stora lån och avbetalningsskulder eller liknande att få ordning på sin ekonomiska situation. Därav programmets namn som syftar till att deltagarna lever ett liv i lyx och överflöd över sina ekonomiska tillgångar. Och jag blir bara förbannad när jag ser hur vuxna människor har så fantastiskt dålig koll på pengar, att de inte ens fattar att det kostar pengar att ta SMS-lån, blankolån och andra dyra skulder. Många tar lån för att täcka andra lån, vilket är ett helt vidrigt sätt att resonera. Det är så extremt kortsiktigt att man baxnar när man hör hur vuxna människor resonerar. För den som inte sett programmet, kan jag tipsa om att söka på ”Lyxfällan” på Youtube – det finns många fantastiskt underhållande klipp att titta på där.

Visserligen får det mig att känna mig lite nöjdare med mig själv när jag ser Lyxfällan, jag känner att någonstans är min ekonomi kanske ingen större katastrof. Jag har en del lån, men inte på långa vägar så mycket som många av deltagarna i Lyxfällan. Och framförallt har jag bättre koll på det där med pengar än många av dem som är deltagare där. Jag skulle inte ta lån för att betala befintliga lån och skulle definitivt inte låta några fakturor gå till inkasso eller kronofogde. Däremot kan jag lägga om lån, förhandla om räntan och liknande – men det är en helt annan sak. Jag skulle inte ta lån för att ha råd att betala amorteringarna på befintliga lån, då har man liksom passerat en viss gräns. Men att man först kör sin ekonomi i botten och sedan ställer upp i TV där man offentliggör sina tillkortakommanden för hela svenska folket, det är för mig en total gåta. Vad får folk att vara så kåta att vara med i TV att de ställer upp på precis vad som helst?? Jag tänker att så många kan se dessa program och att det kan påverka så mycket om ”fel” person ser programmet. Skulle du vilja anställa någon med ekonomiansvar om denne inte ens kan sköta sin egen ekonomi? Och hur ansvarsfull är en person som bränner pengar på resor, smink, utemat och annat skräp istället för att ta hand om barnen och se till deras bästa? Bara för att ta ett exempel. Skulle jag själv vara rekryterande chef, skulle jag inte anställa någon som varit med i Lyxfällan. Tänk bara att anställa en person med höga skulder och ekonomiska problem i en butikskassa – jag säger inte att alla från Lyxfällan skäl, men risken är större att man gör det om man har stora ekonomiska problem och högs skulder. Du skulle aldrig gå igenom en säkerhetskontroll till en anställning i säkerhetsklass med en sådan historik.
Jag kan absolut kosta på mig dyra lyxprylar och upplevelser som massage, hotellövernattningar, resor och restaurangmiddagar – men jag gör det bara om jag har råd. Det finns liksom inte i världskartan att ta lån för att ha råd med dessa prylar eller upplevelser. Och är jag arbetslös, långtidssjukskriven eller liknande – då får dessa saker stå tillbaka tills ekonomin tillåter att man kostar på sig dem. Men det är just det som deltagarna i Lyxfällan helt enkelt inte tycks fatta! Trots att de har väldig låga inkomster – ibland inga inkomster alls – så lever de lyxliv med krogbesök, hämtmat, shopping och resor. Matematiken är trots allt ganska enkel när det kommer till ekonomi; du kan inte ha mer som går ut än som kommer in. Frågor på det. liksom?!

Jag måste erkänna att samtidigt som jag mår lite bra över att se Lyxfällan ibland, så blir jag i grunden mest provocerad. Många av deltagarna kostar på sig saker som jag själv aldrig skulle kosta på mig – trots att jag har en heltidsinkomst som är helt okej. Eller jag skulle åtminstone inte kosta på mig dessa ting innan jag sparat ihop till det. Och det som nog provocerar mig mest är hur totalt okunniga och blåsta folk är, att folk inte ens har koll på vad ränta och amorteringar är. De tar lån med skyhög ränta och sitter med amorteringar på tiotusentals kronor i månaden – och kan gå back med ungefär lika mycket varje månad. Detta trots att de alltså många gånger saknar inkomst eller har en väldigt låg sådan – så de tvingas ju på sätt och vis att ta nya lån för att tacka kostnaderna för de gamla. Ännu märkligare är de personer som ansett sig vara influensers med Youtube-kanaler, bloggar eller andra konton i sociala medier. Grejen har bara varit att de inte haft några följare överhuvudtaget – men lik förbaskat försöker de leva på det här med sociala medier. Jag själv har bloggat i massor av år, men har det till trots ganska blygsamma inkomster på min blogg – och det skulle aldrig falla mig in att försöka leva på bloggen, det är liksom helt uteslutet. Det är först den dag jag eventuellt har så pass många besökare att det skulle funka att göra det som jag skulle tänka den tanken. Men grejen måste vara att först bygga upp en läsarkrets, sedan överväga om det går att leva på inkomsterna eller ej. Det är dock väldigt få som har sådan besökssiffror på sina sociala medier att det går att leva på.
Så ja, det är folk som är helt uppe i det blå som söker till detta program. Förmodligen är det väl också därför de söker dit, eftersom de inte förstår vilka konsekvenser det kan få. Jag tror nämligen att det kan sätta käppar i hjulen för jobb, hyreskontrakt och en lång rad andra saker att synas i sådana sammanhang. Skulle till exempel Ica ens vilja anställa en person i kassan som inte kan ta hand om sin privatekonomi?? Skulle jag vara arbetsgivare, skulle jag verkligen dra öronen åt mig när en person som figurerat i dessa sammanhang sökte jobb hos mig. Och den hjälp de får i programmet är sådan uppenbara saker, sådana saker som vem som helst skulle fatta att man tar till. Som att man säljer sådant man inte har råd med, försöker få till hopbakslån för de lån och krediter man har, försöker förhandla om räntor och så vidare. Precis sådant som jag själv skulle kunna räkna ut om jag var i samma sits.