Akta dig för små utgifter – även en liten läcka kan sänka ett stort skepp

Jag har börjat plocka bort lite småutgifter, jag har helt enkelt börjat inse att de blivit alldeles för många. Bland annat har jag nyligen slutat att betala för mitt medlemskap på Facebook. Det kanske inte är några jättesummor jag betalar för exempelvis Facebook, det är en knapp hundralapp i månaden. Men många bäckar små påverkar ekonomin ganska mycket. Det är inte bara abonnemanget på Facebook jag sagt upp, utan många andra ting också. Inga livsnödvändiga saker, men sådant jag känner bara är onödiga pengar att punga ut med varje månad. Och jag brukar ha en genomgång av ekonomin med jämna mellanrum, det behövs verkligen. Ibland drar man på sig utgifter utan att egentligen tänka på det, man tänker att äh, en hundralapp hit eller dit – men i slutändan blir många sådana utgifter väldigt mycket pengar. Så nu har jag gjort en liten genomgång, gallrat lite bland alla utgifter och faktiskt kommit fram till att jag sparar några hundralappar per månad.
Och jag tycker egentligen inte att jag märker någon större skillnad på flödet på Facebook nu när jag inte längre betalar för mig längre. Det är ungefär samma saker som kommer upp i alla fall, däremot vet jag förstås inte hur mycket information som samlas in om mig. Just sådant ska man ju inte göra – sägs det i alla fall – om man betalar för sitt konto. Det är samtidigt lite läskigt att veta att en stora aktör som Facebook samlar in en massa data om folk, det är sådant som kan missbrukas ganska duktigt om det hamnar i fel händer. Det kan ju också vara så att informationen används på ett sätt som man själv inte vill att det ska användas – även om det är helt korrekt etiskt och legalt sett.

Det har blivit viktigare att hålla lite koll på utgifterna på sistone, eftersom vissa har blivit lite för många och lite för höga. Inte så att ekonomin inte har gått runt, men det har känts onödigt att ha vissa utgifter helt enkelt, jag vill prioritera om i ekonomin och kunna stoppa undan lite mer, kunna lägga pengar på kommande resor och så vidare. Inte minst som arbetssökande var det aningen knapert och ännu viktigare att hålla koll på slantarna – och det är ett tänk som fortfarande sitter i, trots att jag nu är tillbaka på arbetsmarknaden och har en väsentligt mycket bättre ekonomi. Mycket av våra besparingar har gått åt under min tid som arbetssökande och det är dags att bygga upp lite besparingar igen. Besparingar att använda som buffert när det behövs, eller kunna lägga på resor och liknande med tiden.
Jag hade inte klarat mig dessa månader överhuvudtaget om det inte varit för att jag haft rätt till A-kassa. Och jag kan verkligen inte förstå folk som aktivt väljer att inta vara med i A-kassan. Det är så få kronor det kostar varje månad att vara med, så de allra flesta har trots allt råd – och det är en billig försäkring för ifall något oförutsett inträffar. Vi kan alla hamna i sitsen att man plötsligt står där utan jobb och då är det en bra sak att faktiskt vara med i A-kassan. Sen måste man ha varit med en viss tid för att ha rätt till ersättning, det funkar liksom inte att gå med när man får reda på att man blivit av med jobbet – då går du utan ersättning. Sedan jag började jobba hade jag kanske klarat mig med nöd och näppe utan ersättningen från A-kassan, men det hade blivit kämpigt. Det har varit mycket värt att kunna stämpla upp till heltid, inte minst de månader jag inte fått så värst många timmar. Nu kommer jag snart upp på heltid permanent och då behöver jag inte stämpla längre, vilket ska bli fantastiskt skönt.

Så det gäller att hålla koll på ekonomin och vad man har för utgifter. Jag brukar ha en genomgång av ekonomin med jämna mellanrum för att hålla koll på vad jag lägger pengar på eller ej. Oftast kan jag dra ner på utgifterna vid dessa genomgångar, jag upptäcker ofta en massa onödigt som jag lägger pengar på – kanske inga stora utgifter var för sig, men när man lägger ihop dem blir det flera hundra varje månad. Så varje genomgång jag gör, kan jag dra ner mina utgifter med någon tusenlapp per månad. Jag brukar ibland titta på Lyxfällan och förfasas varje gång över vilken dålig koll somliga har på sin ekonomi. Här är det inga småutgifter på några hundralappar här och där – utan folk går back med tiotusentals kronor varje månad. Och jag kan helt enkelt inte förstå att vuxna människor har så dålig koll på sina pengar – inte minst att det är så många att man kan fylla säsong efter säsong med ett program som just Lyxfällan. För man får ju utgå ifrån att det är långt många fler än de som söker till programmet som har så dålig koll på det där med pengar. Här är det folk som knappt har någon inkomst som lever lyxliv på lånade pengar – och jag kan bara inte förstå detta. Hur kan vuxna människor köra sin ekonomi i botten på detta vis?
Själv försöker jag alltid tänka i banor kring om man har råd med vissa saker innan jag köper eller beställer något. Det finns till exempel en anledning till att vi inte skaffat bil – inte bara att vi inte behövt en tidigare, utan att ekonomin vissa månader helt enkelt inte tillåtit det hela. Så framförallt innan jag binder upp mig för en dyr månatlig utgift, tänker jag alltid igenom om jag har råd eller ej. Det finns mycket jag skulle vilja göra och ha, men man måste också inse att man inte har råd med allt man skulle vilja. För de flesta av oss är verkligheten sådan, att man har en begränsad summa pengar varje månad att röra sig med – och den måste helt enkelt räcka, det går liksom inte leva över sina tillgångar. Sen finns det många frestelser idag, med lån som är lätta att ta men dyra att betala tillbaka, kreditkort och företag som Klarna som ger möjlighet till att handla på kredit. Absolut, jag har köpt saker på kredit men jag är noga med att betala fakturorna och inte handla mer på kredit än vad jag faktiskt har råd med.

Sen måste man alltid tänka på att livet kan ta vändningar som man kanske inte riktigt räknat med. Du kan bli av med jobbet, bli långtidssjukskriven eller liknande – och även då ska pengarna räcka till utgifterna varje månad. Tro mig, jag har just den erfarenheten! Jag har haft en fullt fungerande ekonomi, men så har jag blivit sjukskriven eller uppsagd – och så har man varit tvungen att se över sin ekonomi rejält. Och då gäller det att man faktiskt kan dra ner på saker och ting, att man har utgifter som går att säga upp. Jag har pausat tidningsprenumerationer och olika abonnemang när jag haft sämre med pengar, för att sedan återuppta sådant när inkomsterna blivit bättre igen. Men att livet kan vända, att ekonomin kan bli sämre från en dag till en annan tycks inte folk tänka på – åtminstone inte om man ska tro den bild som Lyxfällan målar upp av människan. Då tappar man totalt hoppet på människan och tänker att privatekonomin inte borde skötas av vissa personer. Ibland tänker jag att det är tur att man uppfunnit skor med kardborrband när man ser hur somliga sköter något så fatalt som sin ekonomi.
Jag har i alla fall slutat titta på att betala för mig på plattformar som Facebook, Twitter och så vidare, det blir alldeles för mycket pengar för saker som egentligen inte ger något. Inte minst med tanke på att jag inte är särskilt aktiv på exempelvis Twitter. Jag avstår abonnemang och prenumerationer på småsummor och håller stenkoll på vilka utgifter jag drar på mig. För jag har inga som helst planer på att delta i program som Lyxfällan, utan det ska jag hålla mig ifrån. Samtidigt har jag faktiskt en helt okej inkomst, så jag ligger inte i riskzonen för att kvala in i ett sådant program. Men jag önskar ibland att folk vore bättre på att hålla koll på sin ekonomi, det är ju så att man skäms för hur vissa personer totalt missköter sin ekonomi och inte kan fatta att pengarna inte räcker hur långt som helst.