När det är dags att hänga kapitalisterna, kommer de tävla med varandra om repkontraktet

Någon gång ibland, med jämna mellanrum, brukar jag ha en genomgång av ekonomin och rensa upp lite. Det brukar trots allt behövas en storstädning någon gång här och där. Nu har vi haft några oturliga månader, där pengarna inte riktigt räckt till vad vi skulle vilja att de räcker till – som ett sparande till exempel. En månad kom inte min sjukpenning som förväntat, utan jag fick vänta några dagar extra på en veckas ersättning – vilket givetvis var kännbart.
Denna månad får jag inte full lön i och med att jag slutat på Trafikverket, utan det saknas nästan en veckas lön. Och det är pengar jag inte kommer att få i efterhand heller, så det är minst sagt kännbart. För att strö extra salt i såren, har jag haft en del utgifter på företaget men inte haft några större inkomster på det – så det har varit kombon låga inkomster och höga utgifter, vilket inte går ihop särskilt bra. Men från och med nästa månadsskifte hoppas vi på att det ska fungera bättre. Och får jag sen bara ett jobb, kommer det givetvis bli något helt annat – och som jag resonerar, är det mest en tidsfråga innan jag har ett jobb, så snart ser ekonomin bättre ut. Det låter kanske kaxigt, men jag tror inte att det kommer vara några större problem att få ett jobb, framförallt om man väljer att inte vara särskilt kräsen.

Så nu har jag bestämt att ha lite storstädning i ekonomin. Säga upp saker som vi kanske inte behöver längre, byta abonnemang där det kan bli billigare och så vidare. Jag brukar göra detta ungefär en gång per år för att faktiskt hålla nere lite på omkostnaderna. Och ofta brukar jag kunna dra ner på omkostnaderna ganska rejält utan att det egentligen påverkar vår levnadsstandard något nämnvärt. Ofta kan man lägga om abonnemang, byta operatör/leverantör och liknande och på så vis spar en hel del pengar. Sen får man givetvis säga upp vissa saker också, så är det ju bara – allt beroende på hur mycket man känner att man behöver städa bland utgifterna. Men i dagsläget ser jag inget behov av att säga upp saker och ting helt och hållet, utan det kommer förmodligen att bli att vi ändrar leverantör av vissa saker eller helt enkelt drar ner på andra. Det kan vara att någon tidning inte kommer varje dag utan bara på helgerna till exempel. Så kommer jag lägga om vissa betalningsrutiner så att man inte får skyhöga räkningar med jämna mellanrum, utan betalar månadsvis via autogiro istället.
Men det tär lite på en när man märker att pengarna inte riktigt räcker till det man vill att de ska räcka till varje månad. Det har inte varit så att vi gått med minus, men pengarna skulle kunna ha räckt längre om varit aningen mer ekonomiska – och att jag dessutom inte fått full lön, vilket ju kan ställa till det emellanåt.

Man säger ofta att pengar inte gör dig lycklig, men det går inte att komma ifrån att det trots allt gör mycket till för att man ska må bra. Visserligen krävs annat också, som hälsa, vänner, familj, jobb och så vidare – men det går inte att komma ifrån att en trygg ekonomi gör att man mår bättre. Då pratar jag inte nödvändigtvis om att vara förmögen, utan att ha bra marginaler i ekonomin. Att man klarar av bortfall av någon veckas inkomst utan att det blir alltför kännbart till exempel – eller klarar några veckors sjukskrivning eller arbetslöshet utan att ekonomin blir alltför lidande. Eller för den delen ha en sådan ekonomi att man inte behöver bekymra sig om pengarna räcker varje månad eller ej. Så visst gör pengar skillnad för ens mående, det går faktiskt inte riktigt att komma ifrån. Sen kanske man inte nödvändigtvis blir lyckligare av att vara förmögen kontra att ha en bra ekonomi med bra marginaler.
Jag skulle personligen inte tacka nej till en bättre summa pengar, att bli så pass rik att man kan dra sig tillbaka – eller åtminstone bara ägna sig åt sådant man tycker är kul. Jag vet inte om jag skulle sluta jobba även om jag blev ekonomiskt oberoende, men jag skulle kanske jobba volontärt med olika former av välgörenhet och liknande saker. Och jag skulle förmodligen inte behöva ha genomgångar av min ekonomi med jämna mellanrum, utan saker och ting skulle få kosta vad de kostar.

Jag står inte efter att bli ekonomiskt oberoende, även om det givetvis vore väldigt trevlig att bli det. Däremot ska jag återgå till en mer stabil ekonomi med tiden är tanken. Lite upprensning av onödiga utgifter och sedan ett jobb med en okej inkomst så är vi snart på banan igen. Jag väljer väl inte direkt jobb efter inkomst, men det är klart att det spelar roll vad man tjänar, det går inte att komma ifrån. Skulle jag bli erbjuden två i princip likvärdiga jobb men med olika lön, skulle jag förmodligen välja det med bäst lön – och det tror jag trots allt att de allra flesta skulle göra. Och det är just när man byter jobb som man oftast har möjlighet att förhandla om sin lön och kanske få upp den lite.
Jag brukar vara dålig på att löneförhandla när jag byter jobb, fastän jag oftast tänker att jag ska försöka förhandla när jag blir erbjuden en ny tjänst. Men det har något med att göra att jag inte vill göra mig obekväm tror jag, jag vill inte komma på kant med cheferna på något vis. Trots att det är helt normalt att löneförhandla när man börjar ett nytt jobb, det hör ju liksom till processen på något vis. Nu kanske jag börjar ett nytt jobb om några månader – om allt går vägen med intervjuer och allt – och då ska jag försöka löneförhandla lite. Jag vet att det inte är något väldigt stort spann man kan hamna inom på det här jobbet, men förhoppningsvis kanske jag kan lägga mig i det övre skiktet om jag lyckas förhandla lite skickligt.

Hur som helst blir man inte fet av att gå på A-kassa, så ett jobb är just nu prio ett att ordna. Jag är trots allt glad att jag har min firma som ger vissa inkomster, liksom att jag lyckats ordna ett timvikariat som kan dryga ut kassan en aning. Blir det en längre arbetslöshet jag har med att göra, så får man verkligen vända och vrida på varje peng så att de räcker månaden ut. Jag hoppas lite på de försäkringar jag har, som kan ge en extra slant vid arbetslöshet – så fort jag ordnat med all annan pappersexercis som hör arbetslösheten till, ska jag även ansöka om dessa försäkringar. Jag behöver nämligen först ett arbetsgivarintyg, som ännu inte kommit från Trafikverket. Men sen är vi igång och kan ansöka om olika ersättningar, inklusive A-kassa.
Hade det inte varit för det ekonomiska, hade jag gärna haft den tillvaro jag har just nu – men det går liksom inte ihop på det ekonomiska planet. Vilket ju är synd, men så är det bara. Jag skulle i perioder kunna ägna mig åt firman mer eller mindre på heltid, men ersättningarna är för låga för att det ska gå att leva på. Även när jag väl är igång med det timjobb jag blivit lovad, så tror jag inte att jag kommer ha de inkomster jag behöver för att klara mig. Men drömma kan man ju alltid göra, det är fortfarande gratis. 😊

Relaterade artiklar

Dagens Nyheter 1 2