Att lära sitt barn använda och placera sina pengar är bättre än att lära det att spara

Jag blir alltid lika nervös när jag får meddelande från A-kassan. Meddelandena hamnar på ”Mina sidor” på A-kassans hemsida och jag får både sms och mejl om att jag har ett nytt meddelande att läsa – för at då sedan logga in på mina sidor för att läsa själva meddelandet. Varje gång tänker jag tankar i stil med ”Vad är det NU då?” och blir smått nervös. Hittills har det dock inte varit några konstigheter, utan det har varit helt normala saker man har hört av sig om. Det har varit information om vad som gäller i olika situationer eller utbetalningsavier. Så jag har väl egentligen inte haft någon anledning att vara nervös när jag öppnar mina meddelanden. Men lik förbaskat är blir jag alltid nervös när jag får meddelanden från A-kassan. Inte minst nu när jag börjat jobba deltid blir orosmolnet att mitt arbete inte godkänns utan att min ersättning från A-kassan riskerar att dras in.
Men än så länge har man godkänt mitt arbete och jag kan stämpla för den tid jag inte jobbar, vilket känns oerhört bra. Å andra sidan verkar det som att jag kan jobba tämligen mycket åtminstone nu under sommaren, så det skulle inte vara en katastrof om A-kassan drogs in. Men det skulle definitivt bli kämpigare ekonomiskt om så skedde, allt annat skulle vara lögn. Så visst hoppas man på att få behålla ersättningen från A-kassan så länge som möjligt.

Jag fick kanske något av en dålig start med A-kassan, vilket väl kan förklara min nervositet kring de meddelanden som kommer. Ett av de första meddelandena jag fick ifrågasatte min arbetslöshet och man insinuerade att jag själv orsakat min arbetslöshet. Där någonstans sjönk mitt förtroende för A-kassan och det kändes som att jag inte hade någon chans till ersättning. Sen löste sig allt till det bästa trots allt och jag har fått den ersättning jag tycker mig ha rätt till – och som jag uppenbarligen har rätt till. Sedan dess har jag varje månad fått in pengar på kontot, vilket jag är tacksam för. Jag är tacksam för att leva i ett land där man har rätt till bidrag när man blir av med jobbet, där man inte behöver förlita sig på dyra försäkringar för att någon form av grundtrygghet. Jag är tacksam för att leva i ett land där vi hjälper varandra, där vi visserligen har höga skatter men där det också finns förstklassig hjälp att få när det så behövs.
Sen kan man ha åsikter om vissa saker, som att man blir ifrågasatt eller att vårdpersonal och poliser går på knäna under en alltmer tyngande arbetsbörda. Man kan ha åsikter om att man ibland måste fajtas för att få rätt mot instanser som Försäkringskassan eller A-kassan. Men trots allt – vi har det jämförelsevis oerhört bra i Sverige, vi har mycket hjälp att få när livet vänder och krisar.

Så egentligen behöver jag inte vara särskilt nervös när meddelandena från A-kassan kommer. Jag kan vara tämligen lugn över att det oftast inte är något att oroa sig över, utan trots allt är det oftast bara informationsutskik, information kring vad som gäller eller kommande utbetalningar av pengar. Så jag kan ta det lugnt när de kommer, jag kan lugnt logga in och läsa de meddelanden jag får. Jag behöver inte oroa mig för att få pengar indragna, jag behöver inte oroa mig för annat än en dos information när jag läser meddelandena som A-kassan skickar. Jag blev smått upprörd när man insinuerade att jag själv orsakat min arbetslöshet, tänkte att är det så här kontakten med A-kassan ska vara? Ska det redan börja trilskas, bara några dagar in på min arbetslöshet?
Men strulet har sedan dess uteblivit, jag skickade in de papper jag hade kring min uppsägning och arbetslöshet – och från A-kassans sida har man sedan dess godtagit min situation utan att ifrågasätta den igen. Vilket givetvis är oerhört skönt, jag behövde aldrig ta fajt för min rätt utan pengarna har kommit som de ska. Men nervös och upprörd hann jag bli innan allt gick vägen och jag beviljades ersättning.

Och vi ska vara tacksamma över det skyddsnät som trots allt finns i Sverige, ett skyddsnät som inte ska monteras ner utan snarare byggas ut. Ersättningen från A-kassan är aningen för låg kan man tycka, det är knappt den räcker till det nödvändigaste utan man lever på existensminimum månad efter månad. Jag skattar mig glad som har min firma som ger lite extra inkomster och att jag nu påbörjat min timanställning för att dryga ut ekonomin. Annars hade jag inte klarat mig, det är ett faktum. Nu kommer jag förhoppningsvis kunna jobba så mycket att jag har möjlighet att klara mig utan A-kassa med tiden – vilket förstås är det optimala. I slutändan vill jag givetvis vara självförsörjande, i slutändan vill jag kunna leva på min inkomst och inte vara beroende av bidrag. Så med tiden hoppas jag på att kunna beskriva mig som självförsörjande och inte ligga samhället till last längre.
Förhoppningsvis kommer jag med tiden kunna leva på min deltidstjänst i kombination med firman, vilket känns som en drömtillvaro. Jag kommer med tiden att kunna plugga, jag kommer trots allt att ha den tiden – vilket man oftast inte har om man jobbar heltid. Pluggande kommer vara på halvfart, vilket passar perfekt i min nuvarande situation med deltidsjobb och firma. Det kommer bli tufft, det kommer bli mycket att göra – men jag kommer med största sannolikhet att fixa det. Och det kommer förhoppningsvis att funka med eller utan A-kassa.