Jag brukar inte tycka att jag är särskilt kräsen när det kommer till vad jag stoppar i mig – jag äter det allra mesta och det är ytterst få saker jag skulle säga att jag tycker riktigt illa om när det kommer till mat. Det är väl möjligen saker som lever, lutfisk, broccoli, blomkål och några få andra saker som jag har riktigt svårt för, men annars äter jag i princip allt. Men är det en sak jag blivit kräsen när det kommer till, så är det vatten. Jag har oerhört svårt för att dricka icke kolsyrat vatten. Förr gjorde jag det och hade inga problem att dricka vatten direkt ifrån kranen. Men på senare tid har jag haft allt svårare för detta och vill allra helst dricka kolsyrat. Självklart – är jag riktigt, riktigt törstig, då dricker jag även icke kolsyrat vatten, men då ska jag verkligen vara törstig. Så i normala fall är det bara kolsyrat som gäller. Det har gått så långt att vi länge köpte stora mängder Ramlösa att ha hemma, eftersom det var det enda jag drack. Men det blev lite dyrt i längden, så kostade på oss en extra bra kolsyremaskin och numera gör vi eget kolsyrat vatten som läggs ini i kylen för att hållas extra kallt.
Så nu har vi alltid minst två flaskor kolsyrat vatten liggandes i kylen för att ha att dricka. Jag tar varje dag med mig vatten hemifrån till jobbet eller filminspelningar, om jag ska vara på en arbetsplats där det inte redan finns en vattenmaskin med kolsyrat vatten. Många arbetsplatser har just en sådan, men långt ifrån alla – så jag får ofta hålla mig till att ta eller köpa med eget vatten för att ha något att dricka. Det mås verka petigt, men just på den här punkten är jag faktiskt det – det erkänner jag. Så petig att jag tyckte det var värt att köpa en kolsyremaskin för 1.200 kronor.

Sen får man vara glad att vi lever i ett land där det är god kvalitet på kranvattnet trots allt – och att man kan dricka vatten direkt ur kranen. Det är inte många länder där man har det så förspänt. Jag minns när jag var i Ryssland på 90-talet, där kokade man kranvattnet tre gånger innan man vågade dricka av det. Nu är det visserligen 30 år sedan, så det kan ju hända att vattenkvalitén är bättre där idag – men det betvivlar jag trots allt. Här tar man det så förgivet att det går bra att dricka kranvattnet och att det inte innehåller några som helst föroreningar. Det är liksom så främmande att man själv ska behöva rena vattnet innan man dricker det, men sådan är vardagen i många länder – där det inte alls är samma krav på vattenkvalitén som här i Sverige.
Så egentligen känner jag mig ganska bortskämd som inte klarar av att dricka vattnet direkt ifrån kranen, utan jag måste kolsyra det först för att tycka det är gott. Men det är så min vana har blivit med åren och nu är det svårt att vänja sig tillbaka till att dricka icke kolsyrat vatten. Jag tycker helt enkelt att stilla vatten är alldeles för tråkigt att dricka, oavsett temperatur och oavsett om det kommer från kranen eller är buteljerat.
Men alla har vi våra laster, så enkelt är det och min last är kolsyrat vatten – bland en del annat. Det är som sagt ytterst få saker jag tycker är tråkigt att få i mig, men vissa saker är bara sådant som man inte vill ha eller inte tycker om av olika anledningar. Men förutom vatten, så kan jag ha svårt för saker som grönsaker och frukt. Det är egentligen väldigt synd, eftersom jag verkligen skulle behöva få i mig mer frukt och grönt. Men jag tycker nästan det är tråkigare än ljummet kranvatten utan kolsyra. Bortsett från det, finns det några saker som jag verkligen inte kan få i mig, som jag verkligen ogillar. Och det är broccoli, blomkål, lutfisk och hel lever. Lever kan jag äta i vissa former, som till exempel leverpastej – men hel lever får jag helt enkelt inte i mig. Och konsistensen på lutfisk får mig att få kväljningar. Jag har provat ett par gånger, men kan liksom inte lära mig att äta det.
Då äter jag till och med hellre surströmming. Jag är ingen surströmmingsfantast som varje år längtar efter surströmmingspremiären. Men jag kan äta litegrann för den sociala biten – och då ska det vara i klämma med potatis, lök, crème fraiche och alla andra tillbehör. Jag har släktingar som bara äter surströmmingen som den är med potatis till, men det skulle jag aldrig klara av.
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.