SJ:s generaldirektör har i flera år velat lägga ned första maj-tåget

Så har Valborg och första maj passerat och vi är på allvar inne i maj månad 2025. Det blev för min del Valborgsfirande men inte med brasa och körsång som sig bör – utan ”bara” middag med nära och kära på kvällen. Vi hade tänkt bege oss till en majbrasa i närheten av Bagarmossen, men det blev aldrig så utan vi höll oss hemma istället. Och det gjorde väl egentligen inte så mycket, det där med brasa var mest för barnens skull – men när inte heller de var särskilt intresserade av att bege sig iväg efter intagen middag, då höll vi oss hemma och spelade spel istället. Det var kylslaget ute och inte någon höjdarfin kväll, så det gjorde inte särskilt mycket att hålla sig hemma. Istället kunde vi följa nyheterna om hur ungdomar firat Valborg runtom i vårt avlånga land – med fylla, slagsmål och förödelse som följd. Och är det något som är sig likt sedan jag var ung, så är det väl valborgsfirandet. Även när jag var i tonåren, var Valborg synonymt med fest, fylla och häng i olika parker för att fira in våren. Så jag ska väl inte klanka ner alltför mycket på dagens ungdomar, vår generation var inte så hemskt mycket bättre när det begav sig.
Det är väl just på Valborg som många tar sin första fylla, som det är fest i något buskage någonstans utan föräldrarnas vetskap – och ibland med desammas goda minne ska väl tilläggas. För det har nog knappast ändrats genom åren, att vissa föräldrar mer än gärna köper ut från Systemet till sina tonårsbarn. Jag kan säga att om jag varit tonårsförälder, hade jag inte i min vildaste fantasi tänkt mig att köpa ut alkohol till barnen innan de fyllt 18. Inga som helst argument skulle bita på mig, utan de skulle vara utan alkohol från mig fram till 18-årsdagen. Sedan de fyllt 18 skulle jag inte ha några problem att köpa ut, men inte före dess.

Något traditionellt förstamajfirande blev det heller inte detta år. Jag var visserligen inne i stan en sväng på dagen den första maj, men kände inte att jag hade energin till att gå i något demonstrationståg i kylan och duggregnet som rådde över Stockholm city under dagen. Så jag uträttade mina ärenden och valde sedan att åka hem utan att delta i några demonstrationståg. Jag var förbi en guldsmed och lämnade in en ring som gått sönder för lagning och gjorde lite annat innan jag valde att ta tunnelbanan hem. Visserligen ska erkännas att jag gick förbi Kungsträdgården en sväng – men det var inte för att se någon demonstration, utan mer för att se om körsbärsträden fortfarande blommade. Det gjorde de inte och jag gick tillbaka till T-centralen för att ta tunnelbanan hem. Någonstans skar det sig lite i mitt röda hjärta att inte gå i något demonstrationståg eller ens vara med i något av de politiska mötena. Men i slutändan kändes det faktiskt okej att det lugnt och pyssla med annat hemma på första maj.
Jag tänker ibland på skillnaden mot när jag var liten på första maj. För några decennier var verkligen allt stängt på arbetarnas dag, första maj. Då gick det inte ens att tänka tanken att uträtta några ärenden på stan på första maj, utan man fick hålla sig hemma – det enda nöjet var verkligen att gå i något demonstrationståg. Idag är är det mesta öppet på första maj, åtminstone i Stockholm – och man kan med lätthet uträtta lite ärenden utan att ens märka att det är arbetarnas dag. Så länge man – som jag – väljer att inte demonstrera så känns det rätt okej att kunna gå på stan ”som vanligt” istället, men mitt röda hjärta protesterar hej vilt mot att folk ska arbeta ”i onödan” på denna dag. Att man måste jobba inom sjukvård, räddningstjänst och polis är en sak, men butiker kan trots allt hålla stängt på första maj. Eller?

Så 2025 får gå till historien utan majbrasa och demonstration, det fick helt enkelt vara i år. Å andra sidan gör det faktiskt inte så mycket, utan jag kan tänka mig att ta det lugnt på den fronten. Valborg och första maj är inte lika viktiga som exempelvis midsommar och jul – då man ju har vissa rutiner under dagen. För mig är det inte lika rutinfyllt att besöka en majbrasa eller gå i ett förstamajtåg som att äta sill på midsommarafton eller se Kalle Anka på julafton. Sen ska väl erkännas att vi inte brukar dansa runt midsommarstången varje år, men det hör ändå till att titta på dem som dansar. Och ungefär så är det ju med majbrasa och förstamajtåg – det hör liksom till på något vis, även om man inte alltid direkt deltar. I år skippade jag demonstrationen helt och hållet på första maj eftersom vädret var som det var – och det har hänt att midsommarfirandet fått vissa förändringar på grund av väder och i något år även pandemin.
Men jag var med demonstrationerna i hjärtat i alla fall, vilket känns som huvudsaken på något vis. Jag ligger närmare Socialdemokraterna och Vänsterpartiet än jag någonsin kommer att ligga Moderaterna eller något av de andra nuvarande regeringspartierna – och det skulle mycket till innan något av högerpartierna fick för sig att demonstrera på första maj. Först om man får aktieutdelning på att demonstrera på första maj kommer väl högern att ens överväga det hela.