Vi skapar vår morgondag utifrån vad vi drömmer idag

Sedan jag startade min firma för ett antal år sedan, har det någonstans funnits en dröm om att faktiskt kunna leva på firman, att kunna vara egenföretagare på heltid. Men jag har liksom inte kommit till skott, då jag vet att jag måste utöka min verksamhet rätt rejält. Statistjobben går det inte att leva på i dagsläget, så jag behöver någon mer verksamhet för att kunna leva på firman. Och det är väl just där skon klämmer, jag vet inte riktigt vad jag vill göra isåfall.
Det finns mycket jag skulle kunna göra, men som jag inte känner att jag riktigt vill. Ska jag offra tryggheten med en fast, statlig anställning, vill jag göra något som jag verkligen brinner för. Visst, jag skulle kunna börja städa eller liknande men känner att det inte är något jag vill offra tryggheten i en fast anställning för. Det har trots allt sina fördelar med en fast anställning – med en garanterad inkomst, årlig betald semester och så vidare. Samma trygghet har man trots allt inte som egenföretagare. Så ska jag offra den tryggheten, då vill jag göra något som är roligt, något jag känner är värt att offra tryggheten i en fast anställning för.

Men så har jag någonstans en idé som har börjat gro och som jag inte riktigt kan släppa. Tvärs över gatan från vårat hus, finns en ledig källarlokal som har stått tom väldigt länge. Jag har ingen aning om hur lokalen ser ut och vilka faciliteter som finns där, men sakta har idén börjat gro att öppna en second handbutik i lokalen. I Bagarmossen finns i dagsläget ingen second handbutik, men jag tror verkligen att det skulle bära sig bland alla hipsters som bo i området.
Min idé är att helt enkelt ta in möbler och köksgeråd som redan är i skapligt skick och sedan sälja vidare. Alltifrån dödsbon till annat som folk kan tänkas skänka. Jag tänker att ofta är folk glada att bara bli av med överblivna föremål och möbler och kanske inte vill göra sig besväret att sälja dem. Givetvis kommer jag även erbjuda möjligheten att komma och hämta saker som folk vill bli av med.
Det som återstår att se, är om lokalen jag spanat på faktiskt är lämpad som butikslokal, för det har jag egentligen ingen som helst aning om. Den kanske inte alls uppfyller kriterierna för att inhysa en butik, det är sådant som återstår att se. Sedan beror det givetvis på vad hyran ligger på, det ska förstås vara rimligt att kunna betala den och samtidigt gå med någorlunda vinst.

Så när butiken väl är etablerad, är tanken att kunna ha några vikarier om kan hoppa in och ta hand om butiken när jag vill gå på filminspelningar. Två flugor i en smäll helt enkelt. Jag får möjlighet att filma och kan samtidigt (förhoppningsvis) leva på något jag tycker är roligt. För second hand är roligt om ni frågar mig jag älskar själv att gå i second hand butiker. Att då själv få driva en sådan vore verkligen roligt. Och det är något jag skulle kunna tänka mig att faktiskt ”offra” tryggheten i en fast anställning för att få göra. Dessutom tror jag verkligen på att driva en second handbutik i just Bagarmossen. Bland alla hipsters borde just en sådan butik fungera klockrent och jag tycker det är konstigt att ingen kommit på den idén tidigare.

Det som återstår att se är om jag vågar ta steget att kasta mig ut i osäkerheten om egenföretagare. Jag vet att att man har rätt att ta tjänstledigt i ett år för att testa att leva på ett eget företag och det är i så fall vad jag kommer att göra till att börja med. Det är inte aktuellt att säga upp sig rakt av för en sådan grej, utan jag kommer först testa ett år, se hur det går och därefter ta beslutet om jag ska fortsätta som egenföretagare eller ej.
För det skulle på många sätt vara roligt och givande att få vara ”sin egen” och faktiskt rå sig själv på ett helt annat sätt än som anställd. De gånger jag åtar mig saker som egenföretagare trivs jag i rollen att vara min egen chef och bara representera mig själv och ingen annan. I det läget bestämmer jag helt själv, givet att jag förstås håller mig inom lagens ramar – och det är en väldig frihetskänsla. Jag behöver inte svara upp för någon annan än mina kunder och kan själv bestämma policy i olika frågor.
Ett exempel är en policy jag tagit efter från Ericsson från den tiden jag jobbade med hyrbilar. Där hade man nämligen som policy att de anställda inte fick köra mindre bilar på sina tjänsteresor av trafiksäkerhetsskäl. Hyrde man bil för en tjänsteresa, skulle det vara en större bil. Dagens småbilar är säkerligen mycket trafiksäkrare än vad de var då, i slutet på 90-talet, men jag tänker ändå att man sitter säkrare i en större bil. Därför har jag som policy att inte hyra småbilar när jag hyr bil ”i tjänsten” som egenföretagare.
Och det är just sådant som är skönt, att själv kunna bestämma saker och ting på egen hand. Sen har man naturligtvis det omvända också. Man har inte samma självklara rätt till semester, det är viktigare att man pensionssparar i hög takt och man har inte samma garanterade inkomst varje månad. Vilket man har som fast anställd. Men det är en avvägning man får göra helt enkelt – och hade det varit alltför jävligt att vara egenföretagare, hade vi ju inte haft några sådana överhuvudtaget.