Affärsmannen plöjer sin åker med tungan

Som egenföretagare och timvikarie är man aldrig riktigt ledig på något vis. Har man inte uppdrag att fullgöra, så är det bokföring och administration som ska skötas – så det där med att vara helt ledig kan man på sätt och vis glömma. Ibland ”kostar jag på mig” att faktiskt låta företaget vara, att helt enkelt inte ägna någon tid åt företaget under en dag eller två. Men det funkar sällan att ta helt ledigt från företaget, utan på något märkligt vis blir det alltid att man ”jobbar” på ett eller annat sätt. Det kommer mejl som ska besvaras, telefonsamtal med förfrågningar om uppdrag som man ska ta ställning till, sms som ska besvaras, kostymörer som ringer med klädinstruktioner inför inspelningar – och så vidare, och så vidare. Och detta sker inte bara under vardagar utan även under helger. I helgen har jag exempelvis suttit med bokföring för de senaste veckorna, besvarat mejl och pratat med en kostymör inför en kommande inspelning. Till det har jag skickat bilder på klädförslag inför samma inspelning.
Till det har man ständig ”jour i hemmet” som timvikarie. Jag håller ständig koll på telefonen utifall jobbet skulle ringa och vilja att jag ska hoppa in för att jobba. Hittills har det inte hänt särskilt många gånger att man ringt med jättekort varsel och velat att jag ska jobba samma dag. Men från en dag till en annan kan jag mycket väl få jobb och det vill till att jag håller mig nåbar mer eller mindre hela tiden. Så ledigt har jag kanske inte riktigt, även om jag inte direkt jobbar.

Men det har liksom sin charm att ha en sådan tillvaro, där man aldrig riktigt vet hur en vecka kommer att bli. Och det är sällan det blir mindre än planerat, utan snarare tvärtom. Jag har ofta saker inbokade varje vecka, sedan tillkommer det alltid saker allteftersom tiden går. Jobbet är ju ungefär detsamma från gång till gång, men inspelningar är aldrig desamma. Det är nya platser, nya människor, nya teman och nya situationer, ingen inspelning är den andra lik. Och det är väl just det som är charmen med att vara statist, man vet aldrig riktigt vad som väntar under en inspelningsdag. Generellt för inspelningar är dock att det är mycket väntan och det gäller att ha med sig saker så att man får tiden att gå under de timmar som man inte filmar. Själv har jag ofta med mig datorn och kan pilla med allt sådant som kommer med att vara företagare. Det är många blogginlägg som producerats under de filminspelningar jag varit på – och det gör ju ingenting att få betalt för att göra annat som inte har med filmuppdraget att göra. Jag kan ju fortfarande fakturera för mitt arvode, även om jag suttit och gjort annat under flera timmar av dagen.
Sen är det ofta långa dagar som statist, dagar på 10-12 timmar är inte alls ovanliga och det gäller verkligen att se till att man är utvilad inför dessa dagar. Minst lika viktigt som att ta med sig saker att sysselsätta sig med under dagen. Samtidigt som det är väldigt roligt med filminspelningar, så är det förstås också väldigt påfrestande med dessa långa dagar. Det är ofta tidiga morgnar och sena kvällar – och i ärlighetens namn är det ofta skönt när dagen är över och man får åka hem. När man tagit samma scen om och om igen, blir man till sist ganska trött och känner att det börjar bli dags att göra någonting annat. Ibland frågar man sig vad man håller på med när man stiger upp vid fyra på morgonen, gör långa tolvtimmarspass framför kameran, samma scener som upprepas gång efter gång och allt detta oftast för en minimal ersättning. Men det går inte att komma ifrån att det är roligt – inte minst när slutresultatet i slutändan visas på TV och/eller bio.

Att sedan inte känna sig särskilt ledig på heltid är ju både på gott och ont. Jag kan tycka att det har sin charm på något vis, även om man aldrig känner sig helt ledig. Det ger en variation i tillvaron man inte har annars och möjligheten att i större utsträckning påverka sin tid. Samtidigt tar det på krafterna att aldrig känna sig ledig och ha ständig jour för att telefonen kan ringa när som helst på dygnet. Jag vet inte om jag skulle vilja ha en sådan tillvaro år ut och år in, ibland måste man faktiskt få känna sig helt ledig också. Samtidigt har jag i allt större utsträckning börjat planera in saker trots att jag inte alltid vet hur eller om jag kommer att jobba just det datumet. Någonstans känns det som att jag måste kunna göra saker utanför jobbet också, få känna att jag trots allt är ledig och kan koppla bort vardagen. Så får jag tacka nej till jobb när/om det krockar med det jag planerat in. Men jag försöker ha viss framförhållning trots allt. Filminspelningar är nästan alltid på vardagar och jag försöker hålla koll på jobbet när det finns en chans – eller risk, beroende på hur man väljer att se på det – att jag blir inkallad för att jobba. På så vis vet jag på ett ungefär när jag vågar planera in annat, som nöjen och liknande.
På jobbet är det däremot dygnetruntbemanning, vilket gör att jag kan bli inringd när som helst under veckan. Så helt befriad är jag naturligtvis aldrig, men jag har börjat lära mig ungefär när man ringer och när ”risken” är som störst att bli inkallad att jobba. För jag har nämligen inte råd att tacka nej i för stor utsträckning, utan måste tacka ja till de allra flesta pass jag får för att få ekonomin att gå runt. Detsamma gäller förstås uppdragen på firman – även om de generellt ger mindre betalt än ett arbetspass på jobbet, så har jag liksom gjort mig lite beroende av denna extrainkomst varje månad. Somliga månader är det ganska stora summor jag drar in på filmuppdragen och det är förstås kännbart att vara utan denna sidoinkomst.

Jag påminns dock ständigt om varför jag från början valt att alltid fakturera för min filmuppdrag – jag tar nämligen bara uppdrag där jag kan fakturera för arvodet, med ytterst få undantag. Man vet aldrig när eller om man får betalt för ett uppdrag om man tar arvodet som lön, det kan ta månader innan pengarna kommer – medan man i normalfallet har pengarna på kontot inom en månad om man fakturerar. Genom just att fakturera håller jag koll på vilka uppdrag jag fått betalt för eller ej och kan skicka påminnelser om fakturan inte betalas i tid. Visst händer det att fakturor inte betalas i tid och jag får skicka påminnelser – och ibland till och med gå vidare till Kronofogdemyndigheten. Men jag kan på ett helt annat sätt hålla koll på vilka uppdrag jag fått betalt för eller ej, vilket är väldigt skönt. Visserligen ger det mig en del extraarbete i form av administration av fakturor, påminnelser och bokföring – men det gör mig inte särskilt mycket.
Sen blir jag lite full i skratt ibland när jag ser vilka villkor somliga företag sätter upp för de fakturor man ska skicka. Fakturorna ska märkas på ett viss sätt, skickas på ett visst sätt och ha en viss utformning för att mottagaren ska godkänna dem. Jag köper att det tydligt ska framgå av fakturan vad det är man har beställt och förväntas betala för, det vill jag också om jag får en faktura. Men många företag kräver mer eller mindre att fakturor ska skickas med mejl, ha minst 30 dagars betalningsvillkor – och en jäkla massa annat som ofta krockar med mina rutiner när det kommer till att skicka ut fakturor. Jag skickar nämligen alltid mina fakturor med vanlig post och känner att det får mottagaren liksom acceptera. Jag har svårt att tro att det argumentet håller om en faktura går till inkasso – jag tror nämligen inte man kan bestrida ett inkassokrav med argumentet att grundfakturan skickats ”på fel sätt” och man därför underlåtit att betala den. Men jag kan ha fel på den punkten…