Äventyr är resultaten av dålig planering

Fram till för ungefär tio år sedan – då jag träffade min nuvarande sambo – höll jag på mycket med internetdejting. Jag träffade tjejer relativt frekvent, vissa gånger höll det lite längre och andra gånger lite kortare tid. Vid ett tillfälle hade jag kommit i kontakt med en tjej från Sundsvall och vi hade kontakt under en tid vid mail och chatt för att sedan övergå till telefon. Efter några veckors kontakt kom vi överens om att träffas och hon skulle komma ner till mig i Stockholm för att hälsa på över en helg. Hon skulle komma fredag eftermiddag för att sedan åka hem på måndagen. Enligt mitt schema, var jag ledig helgen och skulle börja jobba natt på måndagen, så det passade mig väldigt bra. Hon hade knappt varit i Stockholm tidigare, så jag lovade att visa stan med shopping och en del annat. På söndagen bestämmer vi oss för att gå på krogen, sådär lite oplanerat. Men vi gick ut med besked – och kom hem framåt femtiden på måndagsmorgonen, tämligen runda under fötterna.
Men vi hann inte mycket mer än somna (kändes det som), så ringde min telefon vid åttatiden. Jag svarade med yrvaken röst och det visade sig vara från jobbet – man undrade var jag var. Ärlig som jag är, svarade jag att jag är hemma, hur så? Ja, du ska ju jobba, svarade min kollega. Jag blev alldeles ställd – jag skulle ju jobba natt. Men så påminde min kollega mig om att jag i något blint ögonblick bytt pass med en annan kollega, något jag helt glömt bort att skriva upp i min kalender. Nu hade jag ett tämligen delikat dilemma på halsen – jag kunde inte lämna min dejt ensam hemma under dagen för att åka och jobba. Hon hittade inte i Stockholm och jag kunde inte begära att hon skulle ta sig till centralen på egen hand för att åka hem. Dessutom hade vi ju kommit hem från krogen några timmar tidigare, jag hade knappt hunnit nyktra till. Samtidigt kände jag mig skyldig att komma in till jobbet som utlovat. Det hela slutade med att jag ändå bestämde mig för att stanna hemma, min chef var schysst och beviljade mig en dags semester – i annat fall hade jag varit tvungen att sjukskriva mig.

Men jäklar vad jag skämdes – jag tyckte det var fruktansvärt pinsamt att jag så totalt missat att jag skulle jobba den där dagen. Sedan dess har jag varit väldigt noga med att skriva upp i min kalender hur jag ska jobba, allt för inte i slutändan missa att jag ska jobba någonstans – och det sitter i fortfarande trots att det gått mer än tio år sedan den här historien. Men lik förbaskat höll jag på att göra en liknande tabbe nu, trots att jag är så noggrann med att skriva upp mina pass och alla schemaändringar som kan bli. Den här gången hade jag skrivit upp fyra pass i slutet av oktober – antalet pass stämde, men jag hade skrivit upp dem på fel dagar. Av en ren slump upptäckte jag mitt misstag och korrigerade givetvis direkt i min kalender, som tur var hann jag ändå upptäcka det hela i god tid innan.
Dock hade jag hunnit planera in en del annat på dagar då jag trodde att jag skulle vara ledig, saker som jag nu behöver försöka planera om. Lyckligtvis är det inga stora grejer jag måste planera om, men det blir ändå en del besvär med att planera om – och lite irritation hos mig över att jag gjort den tabbe jag gjort. Men turligt nog behöver jag – åtminstone inte denna gång – försätta mig i någon pinsam situation, då jag blandat ihop datumen för när jag ska jobba och kanske inte ens är nykter när jobbet ringer och efterlyser mig.

Dessvärre har jag börjat inse att mitt intensiva schema inte tillåter mig att plugga ryska heller, den kurs som jag sett fram emot mest denna höst. Jag har redan hoppat av kursen i rysk kultur- och idéhistoria, eftersom jag inte tyckte att det var min grej. Men nu har jag de senaste veckorna jobbat mer eller mindre heltid och det verkar som att det kommer fortsätta i det tempot även framöver. Det innebär att jag dels har svårt att hinna och orka med att plugga så mycket som jag skulle behöva – men också att jag inte kan vara med på de föreläsningar som kursen kräver att jag är med på. Det känns väldigt trist, men jag måste som det ser ut ta beslutet att hoppa av. Min tanke är förstås att höra med läraren om det går att lösa det hela, trots att jag kommer ha viss frånvaro – bara för att h kollat. Men jag har inga större förhoppningar om det kommer gå att lösa.
Jag får se det från ljusa sidan helt enkelt, att jag får jobba mer än jag har räknat med. Från början var det deltid jag var lovad att få jobba, men det har blivit långt mycket mer än så – vilket i sig är oerhört bra, både för ekonomi och att jag får ha något att göra om dagarna. Även om man pluggar på halvfart, så kräver det att man lägger en hel del tid och energi på att plugga varje vecka. Ungefär 20 timmar i veckan får man räkna med, vilket trots allt är ganska mycket – inte minst om man samtidigt jobbar mer eller mindre heltid. Jag hade trott att jag skulle jobba väsentligt mycket mindre och därmed ha tid och ork till att plugga, men riktigt så har inte varit fallet. Och ryska är ett svårt språk, som kräver mycket av sina studenter, så det är inte en kurs man tar alltför lätt på om man vill ha minst godkänt i betyg. Och jag behöver jobba de timmar jag får för att få ekonomin att gå ihop, så det bästa hade varit en kurs utan fasta föreläsningar – men i språk vet jag att sådant upplägg är svårt. Jag läste psykologi på distans för några år sedan och då hade vi inga föreläsningar alls, utan allt var rena självstudier. Men det är också ett ämne som är lättare att ett sådant upplägg i misstänker jag.

Faktiskt har jag tittat lite på kurser till våren, fast i andra ämnen som kanske inte kräver lika mycket av mig som student. Jag har ju 30 högskolepoäng i psykologi redan och funderar på att gå en fortsättningskurs i det ämnet. Sedan tycker jag beteendevetenskap är fantastiskt intressant och kanske blir det att jag söker till en kurs i det ämnet. Men jag måste ta snabba beslut, eftersom sista ansökningsdag inför vårterminen är just idag. Det går ju alltid att söka och sedan avböja sin plats om man inser att det blir svårt att hinna med av någon anledning. Jag har trots allt ingen aning om hur det kommer att se ut till våren, hur mycket jag kommer att få jobba och så vidare – så det återstår att se om jag kommer ha tid till några studier eller ej. Det enda jag vet med tämligen stor säkerhet, är att jag inte kommer ha tid att plugga på heltid – det kommer bli alldeles för tufft oavsett vilket ämne jag läser.
Om jag sedan måste plugga vid sidan av mitt arbete? Nej, det är klart jag inte måste – jag tycker bara att det skulle vara roligt att kunna göra. Inte minst om jag har arbetstider som gör det möjligt. Nu har det varit lite kämpigt att få till det under höstens gång, sedan återstår att se hur det ser ut till våren. Kommer jag fortsätta få jobb lika mycket som hittills även då, så kommer det bli kämpigt – men kanske inte ogörligt, beroende på vad jag nu ska plugga.