Det har gått över 13 år sedan jag tog beslutet att sluta röka. Under några år feströkte jag och lyckades hålla mig till det. När jag sedan fick min tumör för sex år sedan, tog jag beslutet att aldrig mer ta en cigarett.
Obegripliga vanor
Jag tycker inte jag är särskilt gammal och att så värst mycket borde ha hunnit ändras sedan jag växte upp. Men med facit i hand, får man inse att faktiskt en hel del har hänt de senaste 25-40 åren.
Jag är uppvuxen med en ganska liberal syn på exempelvis rökning. Fram till mitten på 90-talet var det inte ens 18-årsgräns på cigaretter och tobak, utan jag kunde som 14-åring med lätthet köpa dessa cancerogena varor i vilken butik som helst.
Äntligen fler rökförbud!
Jag har varit nikotinist till och från och i någon utsträckning sedan nästan 30 år. Det började med lite smygrökande som 14-åring och sen har det blivit en ovana som det blivit allt svårare att sluta med.
2007 slutade jag röka på heltid och lyckades sedan hålla mig till feströkning fram tills jag fick cancer 2014. Samma dag som jag fått den tuffa diagnosen av läkarna bestämde jag mig för att aldrig, aldrig mer röka en cigarett.
Och det löftet har jag hållit sedan dess. Visserligen snusar jag, men det är nog också just det som gjort att jag faktiskt lyckats hålla mig ifrån cigaretterna. Men trots min sjukdomshistorik, kan jag fortfarande sakna en cigarett ibland. Efter en god middag eller tillsammans med den där kalla ölen på en uteservering en varm sommarkväll. Men lika fort kommer jag på vad jag faktiskt riskerar om jag börjar röka igen – och så längtar jag inte lika mycket efter en cigg igen.
Före detta storrökare
Det är numera ganska exakt 12 år sedan jag slutade röka. Egentligen var det till en början inte så mycket av hälsoskäl, utan snarare ekonomin som gjorde att jag tog steget. Jag hade precis börjat plugga på högskolan och tyckte helt enkelt inte att jag hade råd att röka på de sparsamt tilltagna kronorna från CSN.