Så kommer vi till dagens i-landsproblem, men ett nog så irriterande sådant – för just nu känns det som någon bara retas med oss. Så här ligger det till. På lägenhetsdörren har vi en tydlig skylt om att i inte vill ha någon reklam eller några gratistidningar som exempelvis Mitt i. Detta har funkat i alla år fram tills för några veckor sedan. Då började det plötsligt komma både reklam och gratistidningar i brevinkastet. Det var inte alltid man pulade i reklam, men tidningarna har vi fått varje vecka.
Jag kontaktade Svensk Direktreklam, som är det företag som sköter reklamutdelningen under helgerna i bland annat Bagarmossen. I hövlig ton förklarade jag att vi varken vill ha reklam eller några gratistidningar och att vi önskar att man respekterar skylten som sitter på dörren. Reklamen upphörde att komma i brevlådan vilket är oerhört skönt – men tidningarna kommer fortfarande. Och nu får inte bara ett exemplar längre – utan reklambudet stoppar frikostigt nog ner två exemplar Mitt i i vår brevlåda. Och nu känns det som att någon faktiskt jävlas med oss, jag väntar bara på att man börjar dela ut dubbla uppsättningar reklam till oss också.
Återigen har jag nu mejlat och skrivit till Svenska Direktreklam – och denna gång inte i fullt lika trevlig ton som förra gången. Jag bifogade även en bild på den skylt som sitter på dörren, allt för att vara extra tydlig i frågan att vi varken vill ha reklam eller gratistidningar. För den inte direkt otydlig, snarare tvärtom.

Här ovan ser ni skylten som sitter på vår ytterdörr. Att det ens råder några tvivel om vad vi vill ha och inte ha inslängt i brevlådan är för mig en gåta. Bilden har blivit skickad till Svensk Direktreklam för att lite extra visa hur det ser ut på dörren, att det inte borde råda några tvivel om att vi inte vill ha reklam och gratistidningar.
Det ironiska i hela historien är at jag fortfarande inte fått något skriftligt svar från Svensk Direktreklam, utan man tiger som väggen. Detta trots två kontaktförsök med företaget. Det enda svaret jag fått är att man plötsligt inte bara delar ut en tidning – utan två. Trots att vi uttryckligen meddelat att vi ingen vill ha.
Jag har själv arbetat som brevbärare en gång i tiden och vet med mig att reklam ibland delas ut av misstag, trots en tydlig skylt på dörren om att mottagaren inte vill ha någon. Men nu rör det om att tidningarna faktiskt kommer varje helg, det vill säga varje gång reklambudet går sin runda. Så det rör sig knappast om misstag längre, framförallt med tanke på att man envisas med att dela ut två exemplar av samma tidning och inte ett – som ju torde vara det rimliga.
Och ja, jag vet – detta är ett i-landsproblem! Det är ju trots allt bara att slänga tidningen när den kommer. Jag kan låtsas som att det regnar och slänga den i pappersåtervinningen. Men sedan vi börjat få två exemplar av tidningen – väldigt lägligt just efter att jag klagade på utdelningen första gången – så känns det som att någon jävlas med oss. Och förklarar man krig, är det också vad man får – så enkelt är det. Dyker tillfället upp, kommer jag givetvis gå ut och prata med budet – men hittills har det inte fallit sig så att vi varit hemma just när budet varit förbi vår dörr. Så det är ett tillfälle jag fortfarande väntar på.
Och det är ett oerhört slöseri att dela ut två ex av en tidningen som mottagaren inte vill ha, utan bara slänger. Gör budet så mot alla som inte vill ha tidningen, blir det ju ganska många tidningar som bara slängs i slutändan. Något som går stick i stäv med de tankebanor man tänker i idag med klimatkriser och mål om att spara på miljön så långt det bara går. och det är inte bara det att jag tycker att Mitt i är en dålig tidning som gör att jag inte vill ha den – eller för den delen någon reklam. Det är faktiskt lite miljötänk bakom också. Jag tycker det är ett väldigt slöseri med resurser att producera pappersreklam, som är något så totalt onödigt. Jag har i alla år haft en nej tack till reklam-skylt på dörren och det har funkat mer eller mindre fläckfritt i alla år. Fram till de sista månaderna. Man dränks i reklam som det är ändå, utan att få en massa pappersreklam i brevlådan också.