Det är adventstidens vackra uppgift att väcka minnen av godhet hos oss alla – och därmed öppna dörrar till hopp

Häromdagen lärde jag mig ett nytt begrepp när man pratade om det på radion, nämligen ”novent” – som är ett informellt tjuvstartat julpynt och firande som inträffar i november, före första advent. Och inte minst så här i storstäderna har adventspyntet redan börjat komma fram i olika butiker för att vi ska börja shoppa inför julen. Det är knappt att allt pynt inför Halloween kommit undan, så kommer adventspyntet fram och det är full julstämning i butikerna runtom i stan. Om det gör mig någonting? Nej, absolut inte, utan snarare tvärtom. Här hemma kommer inte adventspyntet fram förrän första advent, men det är lite mysigt att mörkret lyses upp i stan av fler lampor och ljus – liksom att det blir härliga dekorationer här och där. Att det sedan fanns att uttryck för det hela, visste inte ens en julfanatiker som jag – jag har liksom tänkt att det varit så i åratal, att butikerna tjuvstartat med julskyltningen i november utan att det fanns ett ord för det. Under hela mitt vuxna liv har julskyltningen kommit igång i slutet på oktober eller början av november, det har inte varit något konstigt i det.
Nu börjar det bli dags för julförberedelserna och jag har börjat titta på saker som julkort, julklappar och att vi har det adventspynt som krävs för att komma i rätt stämning om några veckor. Jag brukar beställa julkort från ett tryckeri som jag anlitar genom min firma, så att det blir härliga personliga julkort att skicka till nära och kära några veckor innan jul. Jag brukar dessutom skicka julkort genom firman, så det brukar bli några hundra julkort varje år. Förra året blev det strax över 300 julkort och jag tror inte det blir färre i år. Detta trots att jag med tiden gallrat i registret över mottagare av julkort – från cirka 400 till strax över 300. Det brukar bli en papperskasse fylld av julkort när jag är klar – ofta med följden att jag får lite konstiga blickar när jag lämnar in korten till postombudet för att skicka iväg dem.

Eftersom det är i slutändan blir så många julkort, brukar jag beställa dem från tryckeriet redan i november och sedan sätta mig att skriva dem i månadsskiftet november/december för att allt ska hinnas med. Nu har jag en hel del som ska beställas från tryckeriet, så de kommer bli en rejäl beställning denna gång. Det är inte bara julkort, utan även visitkort, pennor och lite andra reklamprylar som behövs för för firmans räkning. Det är inga jättesummor till pengar vi pratar om, men det kommer ticka iväg lite pengar i alla fall denna gång. Å andra sidan väntar jag inkomster på firman de närmsta dagarna som gör att jag kommer ha råd med det som behövs från tryckeriet. Det ska verkligen märkas att det är snart är jul och det hör liksom till att skicka julkort i december, även om jag vet att det är en tradition på nedåtgående. Jag minns hur det var på 90-talet när jag jobbade på Posten (numera PostNord), då arbetsbelastningen ökade kraftigt i december och julkorten formligen strömmade in. Numera skickas det sannolikt inte på långa vägar lika många julkort, men jag håller mig kvar i att skicka varje år. Och det kommer jag förmodligen att göra ett antal år till framöver, tills det kanske inte ens går att skicka julkort längre – för vem vet, plötsligt slutar nog PostNord att dela ut post och allt ska bli elektroniskt. Så är det ju i Danmark till exempel, där delar PostNord inte längre ut post.
I övrigt är det inte mycket som kan förberedas än, jag vet inte än exakt hur jag ska jobba i jul och nyår – vilket förstås gör att det blir svårt att planera alltför mycket. Som det verkar kommer jag ha julafton ledigt, men i övrigt vet jag ännu inte hur mitt schema kommer att se ut. Det är trots allt huvudsaken att julafton får vara ledigt, i övrigt kan jag jobba mellandagar, nyår och så vidare. Dock har det börjat bli lite struktur på vilka vi ska fira med och vilka som ska vara på annat håll över jul, så det börjar bli klart vilka man ska köpa julklappar till. Vi köper bara till dem vi firar med och sedan möjligen barnen i familjen, men i övrigt blir det inte många klappar. Vilket är ganska skönt, man behöver inte lägga tusentals kronor på klappar varje jul utan det blir några få klappar till några få personer. Är vi riktigt många som firar julafton ihop, så har vi ett julklappslotteri där var och en bara får en julklapp. Vilket blir ännu behändigare. Det blir desto mer pengar över till julmat och umgänge istället.

När jag häromdagen hade några ärenden att uträtta inne i city, strosade jag längs gatorna i Stockholms innerstad och insåg vad långt julskyltningen kommit. Det är lampor, girlanger, prydnader, tomtar och det ena efter det andra i skyltfönster och längs gatorna – vilket verkligen lyser upp novembermörkret. Jag kan inte låta bli att tycka att det är rätt mysigt trots allt att vi är på väg in i advent med allt vad det innebär. När jag gick förbi Systembolaget innan jag skulle hem, kunde jag inte låta bli att snegla lite efter glögg – även om jag tycker att det är aningen för tidigt än så länge. Däremot har det faktiskt blivit såväl saffransbulle som julmust redan, bara för att det funnits ett utbud på sådant i butikerna. Dock blev det inte en tråkig saffransbulle från Ica eller Coop, utan från ett bageri jag passerade härom morgonen. Det vanliga saffransbrödet får vänta ett litet tag till, innan det är dags för lucia och allt annat som hör därtill.
Så även om jag aldrig hört talas om novent, så har jag inget emot det. Det kommer inte upp några adventssaker hemma före första advent, men det gör mig ingenting att adventspyntet är i full gång i stan. Visst kan man tycka att det är lite tidigt med julmust, saffransbröd och annat som hör advent till redan i oktober – som ju vissa butiker börjar med redan då – men i annars så trista november gör det ingenting att det kommer. Vi behöver något att se fram emot i denna annars så mörka, gråa och trista månad – och vad är då inte bättre än lite adventspynt? Nu ser jag fram emot jul och nyår och hoppas på mysiga helger så småningom.