Det är inte värt besväret att resa världen runt för att räkna katterna i Zanzibar

Så blev det lite hipp som happ dags för en sådan där lång dag igen. Jag har blivit blixtinkallad för en filminspelning och återigen denna gång i Köpenhamn. så det blev även idag en tidig morgon för att ta första tåget mot Malmö från Stockholm central. Jag tog sista nattbussen från Bagarmossen mot stan för att hinna med tåget och det blev inte många timmars sömn i natt. Klockan 04:15 gick bussen och det kändes inte riktigt värt att kosta på sig en taxi med tanke på att jag ändå bara skulle spara en kvart rent tidsmässigt. Så det fick bli bussen för att sedan hinna med tåget klockan 05:21. Vid elva anlände jag till Köpenhamn och slapp turligt nog en massa tågstrul på vägen ner. Jag bävade litegrann för resan idag med tanke på vädret och väntade mig nästan att få sms om att tåget skulle vara försenat eller inställt redan innan det skulle avgå. Men riktigt så illa var det inte, utan tåg avgick i tid från Stockholm central – och höll skapligt tidtabellen hela vägen ner till Malmö, där det var dags för tågbyte och bege sig emot Köpenhamn.
Väl framme i Köpenhamn var tanken att försöka se lite av stan, men vädret tillät inte riktigt det eftersom regnet vräkte ner. Det där med paraply hade jag glömt även denna gång, så det blev inga långa promenader. Men det blev en vända på stan, lite lunch och sedan en taxi till inspelningsplatsen. Jag är numera så frekvent Köpenhamnsresenär att jag laddat ner en app för att boka taxi i Köpenhamn. Om det blir billigare vet jag inte, men det blir absolut enklare. Sen har det hittills varit korta sträckor jag åkt, som kostar runt 200-300 kronor, så det är inga jättesummor jag lägger på taxi när jag är i Köpenhamn. Men några hundralappar tickar ändå iväg, det ska väl erkännas.

Även jag hamnade mitt i gårdagens biljettstrul hos SJ när jag skulle boka mina tågbiljetter. Jag lästa första mejlet om filminspelningen strax innan nio på morgonen och var då in på SJ:s sida för att kolla att det faktiskt fanns biljetter innan jag svarade om jag kunde komma eller ej. Biljetter fanns det, så jag skrev tillbaka och bekräftade att jag kunde komma trots det korta varslet. Strax efter nio fick jag svar att allt var klart för min medverkan – och jag kände mig då redo att boka tågbiljett till Köpenhamn. Vad jag dock inte visste, var att SJ släppte årets julbiljetter klockan nio – så både deras sajt och app kraschade av alla som ville gå in och boka biljetter. Under en lång stund var det totalt omöjligt att komma åt biljettsystemet, både för oss kunder/resenärer liksom för SJ:s kundtjänst. Efter ett tag lyckades jag faktiskt logga in och boka min biljett, men vad jag förstod fortsatte strulet till och från under en stor del av dagen.
Jag förstår att en sajt inte klarar mer än en viss belastning, så jag köper att det blir strul om många försöker logga in samtidigt för att boka biljett. Så jag lägger ingen större skuld på SJ för det inträffade, utan tänker att sådant sker för alla företag ibland. Däremot trodde jag inte det var sådan efterfrågan på tågbiljetter till jul redan i början av oktober att SJ:s biljettsystem kraschar. Att tågbiljetterna brukar ta slut tidigt är ingen större nyhet, men redan i början av oktober? Är inte det lite drastiskt? Själv blir jag kvar i Stockholm över julhelgen, så jag behöver inte bekymra mig om att boka några biljetter inför julen – vilket faktiskt känns väldigt skönt med tanke på den efterfrågan som tycks råda.

Det har varit en del flängande till olika filminspelningar den här hösten och detta blir andra svängen till Köpenhamn på bara en månad. Sen blev det en sväng till Växjö för några veckor sedan också för en annan inspelning. Första vändan till Köpenhamn var jag först inne på att ta bil ner, för att helt enkelt bli lite rörligare – men med facit i hand är jag glad att jag inte tog bilen utan höll mig till tåg istället. Jag hade varit ett nervvrak efter att ha kört genom Köpenhamn fram och tillbaka, även med dagens hjälpmedel som GPS och all annan teknologi man har i dagens moderna bilar. Jag håller mig trots allt ifrån att köra i storstäder så långt det bara går – vilket även inkluderar Stockholm, trots att jag bott här sedan 1999. Då är Stockholm ändå inte den värsta storstaden jag kört bil igenom – Göteborg är etter värre om ni frågar mig, trots att det är mycket mindre där. Köpenhamn har jag visserligen aldrig kört i, men det är fortfarande en storstad och jag avskyr att köra i storstäder. Inspelningen ägde rum på samma ställe som senast, vilket inte är särskilt långt från centralstationen. Så det funkar utomordentligt att ta tåget och sedan hoppa in i en taxi. Dessutom slipper man leta parkeringsplats och allt annat som hör till om man släpar med sig en bil.
Sen kan man fråga sig hur bra förare man är om man ska köra drygt 60 mil enkel väg på ett dygn, då är det bättre att sitta och slumra på ett tåg. Jag passar dessutom på att plugga och jobba lite med firman under resan på tåget, så jag nyttjar dagen maximalt. Har man 12 timmar på tåg att slå ihjäl, så är det lika bra att bunkra upp med en massa saker att göra. Så jag har tagit med mig de instuderingsuppgifter vi fått i ryskan liksom mitt gedigna ryska lexikon för att kunna plugga, liksom datorn för att kunna jobba. När jag åkte till Växjö valde jag att bila ner, men det hängde mest ihop med tågpriserna. Det skulle kostat mig nästan 4.000 fram och tillbaka med tåg, medan bilresan kostade mig ungefär en tusenlapp i bensin. Så då var valet trots allt rätt enkelt.

Första halvan av denna dag har som sagt flutit på någorlunda enligt plan, tåget i morse passade tiden och tanken var att gå lite på stan, äta lunch och ”göra” Köpenhamn under några timmar innan det var dags att åka till inspelningsplatsen – men riktigt så blev det tyvärr inte. Medan jag satt på tåget ner till Köpenhamn googlade jag fram restauranger som serverar smörrebröd, tänkte att jag någon gång ska testa denna danska specialitet på plats. För trots att jag varit i Köpenhamn flera gånger, har jag ännu inte ätit just smörrebröd. Efter visst letande i regnovädret hittade jag fram till den restaurang jag bestämt mig för – men de visade sig bara ha mat för avhämtning och inga sittplatser alls. Det ösregnade och jag hade ingen lust att leta reda på ett nytt ställe i det vädret. Så jag gick tvärs över gatan till ett Espresso House, där det fick bli lunch istället. Inte samma sak som smörrebröd, men det fick duga.
Genomblöt blev jag sittande på caféet tills kläderna torkat och jag vågade mig ut igen. Det är något med mig, Köpenhamn och regn – för de senaste tre gångerna jag varit i Köpenhamn har det ösregnat så till den milda grad att man inte velat vara utomhus överhuvudtaget. Det är väl en sak när man är här på jobb och ändå inte har tid att turista särskilt mycket. Men är man här om just turist, vill man ju gärna vara ute på stan litegrann. Jag bjöd sambon till Köpenhamn över hennes födelsedag för några år sedan – och då regnade det konstant under de få dygn vi hade här. Så vi såg inte så mycket mer än hotellrummet. För en månad sedan var jag också i Köpenhamn över dagen och då regnade det konstant hela dagen – med litet uppehåll just under själva inspelningen. Och denna gång har det varit ungefär likadant, det har regnat oupphörligt under hela dagen men varit lite lugnare just under inspelningen.

Nu är inspelningen avklarad och jag har slutligen tagit skydd i loungen på Köpenhamn centralstation. Regnet har har visserligen avtagit, men tiden är lite för knapp för att försöka gå på stan. Snart går tåget tillbaka emot Stockholm och jag håller mig på stationen tills dess. Det är trots allt helt okej att sitta i loungen och kunna få lite gjort också. Jag åker i princip alltid första klass när jag åker tåg och då ingår att få sitta i loungen i väntan på tåget. Det är ganska skönt att utan någon extra kostnad ha någonstans att sitta om man är tidig till tåget eller som nu har några timmar att slå ihjäl. Sen är det ju bara de större stationerna det finns lounger på, i Sverige tror jag det bara är Stockholm, Göteborg och Malmö som har lounge – inom järnvägen i alla fall, sen är det nog annat inom flyget.
Det kommer bli en lång dag innan den är över. Som sagt gick jag hemifrån vid fyra i morse och tåget kommer vara framme på centralen vid 00:45 i natt – sedan ska jag ta mig hem också, vilket förmodligen blir med första nattbussen från centralen. Så väl hemma kommer jag ha varit vaken i nästan ett dygn. Det har jag visserligen varit förut också, men det är inget jag direkt rekommenderar – man blir trots allt rätt slutkörd. Tur att jag har sovmorgon imorgon så att jag får tillfälle att ta igen mig litegrann. Har en vag känsla av att jag kommer somna väldigt ovaggad i natt och sova länge imorgon bitti.