Det första jag gör på morgonen är att slå på internet för att se om mina vänner lever – sen gör jag kaffe

Internet tar en allt större plats i tillvaron känns det som, på gott och på ont. Själv har jag alltid telefonen intill sängen om natten – visserligen till största delen för att jag använder den som väckarklocka, men delvis också för att vara nåbar. Förr tillbaka, när jag hade fast telefon, slog jag ofta av telefonen när jag var hemma – men så lever jag inte idag. Då ansåg jag mig vara nåbar ändå eftersom jag hade en vanlig, fast telefon – men idag har jag ingen fast telefon utan vill ha mobilen igång för att faktiskt vara nåbar när så behövs. Idag skulle jag nog ha mobilen igång dygnet runt även om jag haft kvar den fasta telefonen, det kommer ständigt sms, mail och annat jag vill kunna ha koll på via mobilen. Och min telefon piper nästan konstant, inte minst under vardagarna. Bland det första jag gör på morgonen är att kolla vad som hänt i mobilen under natten – och bland det sista jag gör på kvällen är att gå igenom det notiser, mail, sms och annat jag fått under kvällen. Jag skulle inte säga att jag är beroende av telefonen i bemärkelse beroende, men det är mycket som inte skulle fungera utan mobiltelefon idag. Man gör bankärenden, legitimerar sig, lyssnar på musik – nästan allt annat än att ringa och hålla kontakt med folk.
Jag har som sagt oftast telefonen inom räckhåll och brukar vara snabb att svara på sms, meddelanden, mail och så vidare. Det är ytterst sällan jag inte svarar i telefon när någon ringer – då ska jag vara upptagen med något eller sitta på jobbet eller liknande. Men allt som oftast svarar jag – och ringer i princip alltid tillbaka så fort jag kan om jag inte kunnat svara av någon anledning. De enda gångerna jag är försiktig med att ringa tillbaka, är om jag fått samtal från ett okänt nummer. Då kollar jag alltid upp numret först för att se att det inte är någon bedragare eller telefonförsäljare som försökt få tag i mig. Det är egentligen galet att man ska behöva vara försiktig med vilka nummer man ska ringa tillbaka på eller ej.

Jag blir alltid nyfiken när jag hör hur det plingar i telefonen och jag har fått sms, meddelande eller mail. Sen är det ju så för min del att varje meddelande kan vara ett potentiellt uppdrag på firman – så även det gör att jag blir lite extra nyfiken när det plingar till i telefonen. Det är inte bara att någon söker kontakt, utan jag kanske även har ett uppdrag på intågande som jag måste ta ställning till. Vid något enstaka tillfälle har det hänt att jag missat viktiga saker för att jag inte haft telefonen inom räckhåll, att jag inte läst ett meddelande tillräckligt fort. Det är inte många gånger, men det har hänt – och just därför försöker jag hålla telefonen nära så ofta det går för att faktiskt vara nåbar. Jag prioriterar inte bort annat för att kunna vara nåbar, men försöker vara så nåbar det bara går att vara – och går sällan någonstans utan att ha telefonen med mig. Men jag går sällan med telefonen i handen som många gör, utan har den oftast i en ficka eller väska – dock aldrig så att jag inte skulle höra den.
På jobbet har jag dock närstan alltid telefonen på ljudlös, inte för att vi har några direktiv om att vi ska ha så – utan mer av hänsyn till mina kolleger. Detta då telefonen som sagt har en tendens att pipa, plinga och ringa tämligen ofta. Så på jobbet tillåter jag mig att inte vara nåbar till 100 %, men jag har alltid telefonen inom räckhåll och håller koll på den med jämna mellanrum. Så jag blir bara lite halvt som halvt onåbar när jag är på jobbet. 😜

Idag är telefonen trots allt den nya plånboken, man blir oerhört handikappad utan telefonen. Det är trots allt inte bara problemet att man blir onåbar, utan det är många andra funktioner som telefonen fyller och som gör dig handikappad. Det går plötsligt inte att logga in där det behövs bank-ID – vilket i sig ställer till det rejält eftersom man till exempel inte kan göra bankärenden eller sköta vissa andra viktiga saker. Jag skulle inte kunna sköta min bokföring till firman utan bank-ID, vilket förstås ställer till det rejält. Förr fick du jätteproblem om du tappade bort plånboken, idag kommer problemen den dag mobilen försvinner. Det är klart att det blir problematiskt om man blir av med plånboken också, men i dagens högteknologiska samhälle blir problemen extra stora om just telefonen försvinner. Jag har vid ett par tillfällen tappat min telefon i sjön när jag varit i sommarstugan – och det har ställt till det lika mycket båda gångerna. Telefonen är inte särskilt pigg efter en simtur i saltvatten, även om man får upp den efteråt. Första gången det hände, lyckades jag få upp telefonen – men den gick inte att rädda. Andra gången det hände, föll hela jag i vattnet och telefonen gled ur fickan. Det var djupt och grumligt för att dyka efter telefonen, så den fick ligga kvar på havsbotten – och jag fick snällt köpa en ny. Som extra salt i såren, var den för gammal för att jag skulle få ut något på försäkringen. Så jag har fått betala hela den nya telefonen själv.
Sedan har jag – som jag tror de festa redan förstått – ganska dyra vanor. Så jag köper inte riktigt vilken telefon som helst när jag köper en ny. Den jag har idag kostade mig cirka 16.000 kronor, så där ser ni var nivån ligger. Jag köper alltså inte telefoner för bara några tusenlappar – utan det blir dyra ”leksaker” när jag är i farten. Å andra sidan är det bra telefoner med bra funktioner och många finesser, så det är alltid lika roligt när man får hem en ny telefon och kan börja installera den.