En äkta man är det tålmodigaste av alla husdjur

Ibland kan jag få en enorm längtan efter att skaffa djur, att ha en hund eller en katt eller något annat lite mer lättskött djur som man kan kela med. Jag vill inte ha fiskar, reptiler, spindlar eller andra djur som man inte kan kela med – utan ett gulligt litet pälsdjur som går att gosa och kela med. Det skulle vara så mysigt på något vis med ett djur. Men allt som oftast brukar jag komma på bättre tankar och inse att det kanske inte är en särskilt bra idé att skaffa djur. En hund skulle helt enkelt inte funka i vår ganska intensiva och fullspäckade tillvaro. Vi jobbar obekväma tider båda två och skulle ha svårt att få det att gå ihop med promenader och sällskap för hunden. Den skulle få vara ensam jättemycket och vi skulle vara beroende av hjälp från en eller flera hundvakter – som förmodligen skulle träffa hunden mer än av vi själva skulle göra.
Då skulle kanske en katt funka bättre, som klarar av att vara ensam lite mer bara det finns mat, vatten och en rensad kattlåda. Men vi bor på femte våningen, så det skulle inte funka för katten att gå ut – något jag i grunden tycker att en katt ska kunna göra. Jag tycker så synd om katter som bara är inomhus hela sina liv, det känns inte särskilt naturligt på något som helst vis. Sen blir även en katt ensam hemma väldigt mycket eftersom vi jobbar som vi gör – och det blir väldigt synd om katten helt enkelt. Slutligen blir man – oavsett vilket djur man har – väldigt låst. Det blir svårt med resor, även om man bara ska vara borta en helg. Och har man hund blir saker och ting ännu svårare.

När jag var liten ville jag väldigt gärna ha en häst eftersom jag tyckte att detta var oerhört vackra djur. Och det är det ju – hästar är fantastiskt vackra! Men jag är nog i slutändan glad att mina föräldrar sa nej till en häst. Jag insåg nog inte som barn hur mycket jobb det innebär med ett sådant djur – liksom hur dyrt det givetvis är. Det är trots allt en levande varelse vi talar om, inget föremål som man kan tröttna på och låta stå i ett hörn någonstans när det inte är roligt längre. Och som barn är det ju ofta så, man är väldigt intresserad av något till en början – men sedan tröttnar man väldigt fort. Nu som vuxen skulle jag absolut inte kunna tänka mig en häst eftersom jag vet hur mycket jobb det är och vad det kostar. Att sedan är vackra djur behöver inte vara synonymt med att man köper en. Och har jag knappt tid med en katt, hur skulle det då funka med en häst som är än mer tidskrävande?
Så rent tidsmässigt är det nog guldfisk som passar mig bäst när det kommer till husdjur. Men det är fruktansvärt tråkigt med djur som inte får att kela med. Då ser jag liksom inte vitsen med att ha ett djur. Visserligen har jag en gång i tiden haft ett akvarium med fiskar, det var det närmsta jag kom husdjur som barn. Det är fint och stämningsfullt på något vis med akvarium, men det är inte särskilt roliga djur att – tycker jag nu som vuxen. Med akvarium är det mest jobb att sköta det och jag hade otur med fiskar som dog titt som tätt.

Jag är så imponerad av folk som har husdjur, att man faktiskt får tiden att räcka till när man jobbar heltid, kanske har hus och barn – och sedan ska man hinna med djuren. Jag jobbar knappt heltid vissa månader, men skulle inte få det gå ihop tidsmässigt med ett djur, allra minst tidskrävande djur som häst eller hund. Jag förstår att det åtminstone delvis är en prioriteringsfråga, men någonstans ifrån måste man ju ta tiden för att hinna med ett djur. Och det är väl det jag inte riktigt kan förstå alla gånger hur folk får det pusslet att gå ihop. Jobbar man kontorstider kanske pusslet är enklare än om man – som både jag och sambon gör – jobbar skift. Har man hund, går det då ofta att lösa med hunddagis – även om jag vet att det kostar en hel del pengar. Men det finns mig veterligen inga hunddagis med bemanning på kvällar och nätter, så det kanske vore en affärsidé för någon? 😊 Så skulle till exempel vi skaffa hund, skulle vi behöva förlita oss på andra former av hundpassning för att livspusslet ska fungera på ett önskvärt sätt. Och det skulle förmodligen bli både kostsamt och omständligt, så det bästa är att inte skaffa en hund alls enligt min mening.
Jag är ibland hundvakt åt bekantas hundar och det får räcka för min del, det där med egen hund får förmodligen vänta tills man är pensionär eller liknande. Kanske skulle det funka om man hade en tillvaro där man kunde jobba hemifrån mycket och delvis lägga upp sina egna arbetstider. Så hamnar jag i den sitsen någon gång, är jag villig att omvärdera mitt beslut. Men fram tills dess håller jag mig till en hundfri tillvaro helt enkelt.