Erfarenhet är inte vad som händer dig – det är vad du gör med det som händer dig

En händelserik vecka börjar lida emot sitt slut och det är dags att summera vecka 46. Jag har hunnit jobba extra , sprungit på stan – och gjort en hel del pappersjobb som behövts göras. Som att skicka påminnselser på fakturor, vända sig till Kronofogdemyndigheten med dem som inte blivit betalda i tid, börja titta på beställning av julkort – och en massa andra saker. I onsdags hann jag vara barnvakt till mina fantastiska syskonbarn under några timmar. Det blev några intensiva timmar med mycket bus, men också bad, läxor och en del annat. I fredags blev det en sväng till Skogskyrkogården, där man morföräldrar har sin grav. Det var nämligen dags att gör lite höstfint och lägga dit en krans och ställa fram gravlyktan. Jag brukar i normala fall göra det i samband med Allahelgonahelgen, men i år jobbade jag den helgen så det blev aldrig tillfälle. Men nu är det i alla fall gjort och det känns väldigt skönt. Jag har slarvat lite med att gå till graven på sistone, något som tärt lite på samvetet. Det har liksom blivit jag som skött graven genom åren eftersom jag varit den som bott närmast och jag har byggt upp rutinen att åka dit några gåner per år för att sätta blommor, tända ljus och så. Men på sistone har det blivit lite slarv på den punkten – trots att jag haft tillgång till bil i mycket större utsträckning än i vanliga fall.
Efter avslutad visit på kyrkogården gjorde jag nästa sak som jag gör alldeles för sällan – jag satte mig nämligen i bilen för att åka upp till Hudiksvall, där jag över helgen hälsat på den del av familjen som inte flyttat till Stockholm. Det roliga är att vissa delar av familjen är ifrån Stockholm från början, men valt att inte flytta tillbaka – medan till exempel jag som inte är född här flyttat hit i vuxen ålder. Eftersom det ändå är dryga 30 mil upp, så är det inte alltid så att man åker upp över natten, utan man vill ha lite mer tid än så. Nu råkade jag vara ledig fredag till söndag och det passade därmed perfekt att bege sig upp en sväng. Jag har hunnit träffa merparten av familjen som bor kvar i Hudik och även hunnit med en sväng till Söderhamn, som ju numera bara är en halvtimme bort sedan det blev motorväg mellan de två städerna.

Det är alltid en blandning av känslor när jag kommer upp till Hudik. En blandning av vemod, glädje – men också lite sorg på ett märkligt vis. Vemod kring att jag på sätt och vis saknar min gamla hemstad, där jag trots allt ändå bott i dryga 17 år, glädje över att vara tillbaka och att få träffa familjen. Men också sorg över de omständigheter som gjorde att jag flyttade ifrån Hudik en gång i tiden – och sorg över vissa av de förändringar min barndomsstad genomgått under de nästan tre decennier som jag varit därifrån. Det blir så markant när man går på stan och ser allt som genom åren lagts ner, alla arbetstillfällen som försvunnit och den butiksdöd som drabbat staden på senare år. Medan jag bodde kvar i Hudik, hade man en tämligen levande stadskärna med ganska gott om butiker och de flesta större butikskedjor var respresenterade. Idag handlar folk mer och mer på internet vilket gör att det inte tycks bära sig för många butiker på mindre orter. Och många av de större arbetsgivarna har lämnat stan, som exempelvis Ericsson. Flygplatsen är nerlagd sedan många år och arbetslösheten är tämligen hög. Det enda som tycks ha gått till det lite bättre sedan jag lämnade stan, är utelivet som idag är helt annorlunda jämfört med när jag var ute i kroglivet på 90-talet. Då fanns två uteställen – Stadt och en pub – och sen var det ibland evenemang på Folket hus. Så fanns det en kinakrog och några pizzerior, men i övrigt vädligt få restauranger. Numera finns det faktiskt ett antal restauranger att välja mellan, vilket är jätteroligt att se.
Det händer ibland att jag längtar tillbaka lite till Hudik och småstadslivet, men oftast hinner jag inte mer än tillbaka till Stockholm så inser jag att jag valt rätt ställe att bo på. Som jag känner efter 26 år i större städer, så skulle jag få lappsjuka av att bo i en småstad. Det enda jag verkligen kan sakna idag, är närheten till sommarstugan i Söderhamns skärgård. Som det är när man bor i Stockholm, tar det en hel dag att ta sig till stugan – först med bil och sedan med båt – så det är krångligt att bara åka dit över en helg. Hade jag däremot bott i Hudik eller Söderhamn, hade jag kunnat åkt ut över en helg. Men det är också den enda nackdelen jag känner med att bo i Stockholm, annars trivs jag fantastiskt bra i storstan – och på det stora hela längtar jag inte tillbaka till småstadslivet. De första åren i Stockholm trivdes jag lite sisådär, men med åren har jag kommit närmare stan rent boendemässigt och har dessutom börjat hitta, lära känna folk och dessutom bor merparten av min familj numera här.

Imorgon tar en ny vecka vid och jag kommer ha fullt upp även denna vecka. Jag är i skrivande stund ledig från jobb och inspelningar under måndagen och ska då istället passa på att göra en massa annat. Jag ha en del pappersarbete att beta av i form av olika beställningar, bokföring och lite annat som behöver göras genom firman. Vi ska passa på att ta en sväng till Ikea innan det är dags att lämna tillbaka hyrbilen på eftermiddagen – vi har nämligen kommit på att vi vill köpa till ett par saker till vår nya klädkammare. Så då passar vi på medan vi har bil, det blir liksom lite enklare så. På tisdag väntar sedan utprövning av kläder inför en kommande filminspelning som äger rum ytterligare nästa vecka. I samband med det ska jag försöka passa på att göra ett studiebesök i jobbets nya lokaler som ligger alldeles i närheten av där jag ska prova kläder. Senast jag var där, var allt bara en byggarbetsplats och det ska bli intressant att se det färdiga resultatet innan man väl ska börja jobba i lokalerna. Onsdag och torsdag väntar två övertidspass på jobbet och på fredag är det dags att vara hundvakt över dagen.
Nästa helg är fortfarande ett oskrivet blad, men som det ser ut just nu är jag ledig helgen och kan passa på att ta lite vila och återhämtning. Något som självklart även jag behöver emellanåt, det funkar inte riktigt att hålla igång sju dagar i veckan med jobb och inspelningar. Så vad som kommer att ske den kommande helgen är fortfarande skrivet i stjärnorna, men det är också skönt med några dagar då man inte har en massa planer utan bara kan ta dagen lite som den kommer. Men känner jag mig själv rätt, så kommer jag garanterat att komma på en massa saker att göra under helgen – om inte annat kommer jag behöva sätta mig med räkningarna och lite annat pappersarbete.