Inte allt du läser på internet är sant

Det är verkligen skrämmande vad beroende man är av internet i dagens läge. Häromdagen lade mitt mobila bredband av och det gick heller inte att komma ut på nätet via telefonen – något hade uppenbarligen havererat hos Telia som gjorde att vissa mobila tjänster inte fungerade som de skulle. Och jag kände mig direkt väldigt handikappad, nästan naken, när jag inte kom ut på internet som jag är van vid. Idag är internet ett av de vanligaste verktygen i vardagen, likställt med att man har klocka på armen eller glasögon om man inte ser ordentligt. Dagens moderna telefoner fungerar ju knappt som de ska utan en internetuppkoppling. Förr sköttes mycket analogt, ville man veta vad som gick på TV kollade man TV-sidan i tidningen, inte någon app. Ville man veta vad vädret blir så kollade man tidningen eller möjligen TV-nyheterna – inte heller då någon app. Idag har vi appar till det allra mesta och vad krävs för att de ska fungera? Jo en telefon med internetanslutning. Så väldigt mycket havererar när internet ligger nere, vilket ju självklart gör samhället väldigt känsligt och sårbart. Vill man sabotera för ett land, då slår man ut elförsörjning och och internet, sedan är det liksom klart.
Jag gör det allra mesta via internet som läget är idag och blir extremt handikappad när uppkopplingen ligger nere. Så det är tur att det sällan är några längre stunder som man står utan internet. Den här gången var det knappt ett par timmar som jag märkte av att internet inte fungerade – varken på mobilen eller det det mobila bredbandet. Men det var fullt tillräckligt för att jag nästan skulle få abstinens. Visserligen är det ingen katastrof att vara utan internet ett par timmar allt som oftast. Men med tanke på hur beroende man trots allt är av en stabil uppkoppling idag, så kan det trots allt ställa till det litegrann om den ligger nere – även om det inte är särskilt länge. Nu var det inget jag var tvungen att göra just då utan jag fick snällt vänta tills internet var igång igen – men ibland kan det ju faktiskt vara så att man behöver fixa med vissa brådskande saker och då blir det ett dilemma att vara utan internet.

Ibland tänker jag på hur otroligt mycket tid man tillbringar framför olika skärmar – både privat och genom arbetet. På jobbet har jag massor av skärmar framför mig för att kunna göra mitt jobb – och jag hinner ofta inte mycket mer än hem, så sitter man där med telefonen, datorn eller plattan. Det blir skärmtid som skulle få vilken förälder som helst att se rött. Vissa gånger tänker jag att jag kanske skulle behöva en skärm-detox och kanske vänja mig av med somliga saker. Samtidigt känner jag inte att det är skärmarna som styr, utan att det är jag som styr när jag sitta vid skärmarna – bortsett från jobbet förstås, där har jag inte så mycket att säga till om direkt. Och jag trivs bra md mina skärmar, det är ingen stress över det hela, inga krav eller annat negativt. Istället ger det mig en stimuli som få andra saker gör. Sen håller jag med om att det är en en svår balansgång, för skärmtiden ska förstås inte ske på bekostnad av en massa andra saker. Å ena sidan gör skärmtiden mycket nytta; jag uträttar en uppsjö vardagsärenden genom mina skärmar, håller kontakt med nära och kära och så vidare – så det är inte bara ett tidsfördriv när man sitter vid datorn eller med telefonen/plattan i handen. Idag gör man så otroligt mycket via skärmarna, som att beställa/köpa olika saker, hålla kontakt med nära och kära, boka in saker och så vidare – så det blir en hel del skärmtid även om man skär ner så mycket man bara kan på tiderna vid olika skärmar.
Jag tänker ofta på hur man lyckades med saker och ting innan internets intåg för några decennier sedan. Idag kan vi med lätthet kommunicera med någon på andra sidan jorden utan att det kostar något, det är lätt att beställa saker, vi kan lätt jämföra priser och villkor när något ska införskaffas – saker som var väsentligt mycket krångligare för 30 år sedan. Jag minns när jag själv bodde utomlands på 90-talet, vad dyrt det var att ringa, vilken tid det tog för brev att komma fram och så vidare. Idag är sådant väsentligt mycket enklare – och framförallt billigare – med mejl, chatt och Facebook. Det räcker med ett internetabonnemang, så öppnar sig liksom hela världen på ett helt annat sätt för oss – på ett sätt som aldrig skett förr tillbaka. Självklart funkade det för 30 år sedan också, men det tog längre tid och kostade ibland lite mer än vad dagens internetabonnemang kostar. Men jag tror att de flesta av oss kan vara överens om att saker och ting är mycket enklare idag. Det är enklare att hålla kontakt, enklare att beställa saker och enklare att vara ekonomisk.

Nu har jag i alla fall – apropå internet – börjat få ordning på min nyinköpta surfplatta. Det har blivit några sena kvällar som jag suttit uppe med plattan och försökt att få ordning på den. Inte så att den krånglat, utan snarare har det varit jag som ska vänja mig vid den. Det är den första platta jag ägt, så det kommer förmodligen ta mig ett tag innan jag helt vant mig vid den. Vad jag nu bland annat måste vänja mig vid, är det är som en korsning mellan en dator och en gigantisk smartphone – med vissa funktioner från båda delarna. Häromdagen lånade jag ut plattan till mitt tioåriga syskonbarn – och insåg att jag kunskapsmässigt låg ganska långt efter när det kom till vissa tekniska prylar. Hen var så otroligt flink med plattan, som om hen aldrig gjort något annat överhuvudtaget – medan jag själv får slita med att lära mig alla nya funktioner och hitta olika inställningar. Det är samtidigt lite roligt med nya ”leksaker” och att faktiskt utforska allt som går att göra med dagens teknik. Nu gäller det bara att vänja sig vid denna nya pryl liksom att komma ihåg att jag inte har touchscreen på laptoppen hemma. Det kommer nog att ta ett tag innan allt sitter med denna nya sak, men det är som sagt roligt att lära sig nytt.
Jag vill inte vara någon bakåtsträvare som inte vill skaffa nya saker och inte vill hänga med i den tekniska utvecklingen. Med tiden kommer det säkerligen bli ny stereo och lite annat tekniskt också, men än så länge håller jag mig till min gigantiska stereo inköpt 1999 – då för 11.000 kronor, så det var en dyr pjäs med dåtidens mått mätt. Nu har jag ”uppgraderat” stereon genom att köpa en Bluetoothadapter för att kunna streama musik ut i högtalarna. Idag är det svårt att hitta musik på CD längre, det är länge sedan jag köpte en sådan skiva i ärlighetens namn. istället kommer den mesta nya musik direkt ut på Spotify, så det är den vägen man får spela musik numera. Det är väldigt bekvämt och behändigt på många sätt, men jag sakna att köpa CD-skivor och den känslan man fick när man beställt hem nya skivor. Så har jag också närmare 400 CD-skivor hemma, som jag fortfarande spelar ibland. Men de kommer knappast bli så hemskt många fler med största sannolikhet.