Jag lärde mig värdet av hårt arbete genom att arbeta hårt

Vecka 21 är så gott som över och man kan ta sig an en sammanfattning. Det har varit en lagom lugn vecka, men ömsom arbete genom firman ömsom vila. Veckan inleddes med en jobbmässa, där det visade sig att jag blandat ihop dagarna – jag trodde mig ha bokat in måndagen och gjorde mig under måndagen redo för att ge mig iväg. Fram tills det visade sig att det var tisdagen som gällde. Så istället höll jag mig hemma under måndagen och knåpade – liksom tittade på hockey-VM på eftermiddagen.
Om sedan tisdagens jobbmässa gav särskilt mycket är svårt att säga. Jag skrev under måndagen ut en lunta CV:s för att ta med mig till mässan – jag skrev ut så många att skrivaren blev överhettad i sommarvärmen och gjorde korta pauser för att låta fläktarna gå en stund. Men jag tyckte det var bra att kunna dela ut lite CV:s – även om det nu inte blev så värst många jag blev av med under mässans gång. Dock ser det väl bra ut i aktivitetsrapporten till Arbetsförmedlingen att jag varit på plats på mässan och gör vad jag kan för att hitta ett jobb. Och ett jobb vill jag ju hitta, så det är väl bra att ta alla möjligheter som ges att försöka komma ut på arbetsmarknaden igen.

Skrivaren blev överhettad i värmen när jag skrev ut en bunt CV:n…

Nu har röstkorten för EU-valet kommit och det är dags att börja ta ställning i vad man ska rösta på i det kommande valet den nionde juni. Jag brukar alternera mellan ungefär samma partier i alla val, oavsett om det är val till EU, riksdag, kommun eller landsting. Så nu gäller det att ta beslutet vilket parti jag ska rösta på denna gång, men jag tror jag vet vilket parti det blir. Det gick att börja förtidsrösta redan i onsdags och går alltså att rösta fram till valdagen den nionde juni. Och det blir nog förtidsröstning för mig i år, eftersom jag kommer vara upptagen hela dagen den nionde.
Vad man hört i media, är valdeltagandet oerhört lågt i EU-valet, bara runt 55 % röstar – vilket jag tycker är en skam. Det är inte bara en rättighet, utan något av en demokratisk skyldighet att gå och rösta. Du frånsäger dig liksom rätten att klaga om du inte gör vad du kan för att påverka vilka som ska representera oss i EU-parlamentet. Och en utebliven röst blir en röst på det parti du inte vill ska representera just dig, eller hur?! Personligen kommer jag att rösta för att göra min röst hörd, det är en sak som är säker. Det kan kännas futtigt i sammanhanget, men är trots allt det demokratiska verktyg man har för att demokratin ska fungera som det är tänkt.

Resten av veckan har sedan förflutit med ett antal filminspelningar, både under veckan och nu i helgen. Till en av inspelningarna hade jag bokat hyrbil för att kunna ta mig till och från adressen, som ligger otillgängligt till och svårt att ta sig till med kollektiva färdmedel. Men efter att ha kollat och jämfört, insåg jag att det blev billigare med taxi till och från inspelningsplatsen – så jag avbokade sonika hyrbilen och tog taxi istället. Det gäller verkligen att hålla koll på priserna nuförtiden, inte minst när man har en begränsad ekonomi som arbetssökande.
Vilka inspelningar jag varit med på? Det får jag tyvärr inte säga, det är alltid mycket hysch pysch kring inspelningar och man får inte säga så mycket om vad man varit med i. Framförallt när det kommer till att lägga ut saker på internet, så är sådant strikt förbjudet. Men jag lovar att jag säger desto mer, när det är dags för det hela att sändas!

Jag är i alla fall glad att jag har firman, som ger en del uppdrag här och där så att jag slipper gå hemma 100 % av tiden nu som arbetssökande. Det gör mycket till för att man ska stå ut med tristessen kring att inte ha ett jobb att gå till. Helst av allt vill jag naturligtvis ha ett vanligt jobb, men så länge är det fantastiskt skönt att lite sysselsättningar som gör att tillvaron lite mer meningsfull på något vis. Jag har svårt för att bara gå hemma dagarna i ända utan att ha något att göra, men firman ger en deltidssysselsättning som gör att jag kan känna mig delaktig i något, att det faktiskt finns något att göra emellanåt. Jag kommer ut bland folk, jag får något att göra här och där – och skulle verkligen rekommendera detta för alla som söker jobb och som har något man kan tänka sig att ägna sig åt medan man väntar på ett ”riktigt” jobb. Idag behöver man inte ens ha ett företag för att kunna ägna sig åt företagande och kunna fakturera – utan det finns tjänster som man kan använda sig av för att fakturera och som dessutom står för försäkringar etcetera under uppdraget. De tar visserligen en procent av vad du tjänar, men å andra sidan kostar det att ha en firma också, med försäkringar, bokföring och allt annat.
Tyvärr har det varit lite skralt med uppdrag på sistone, det går verkligen i vågor hur många uppdrag man får inom filmbranschen. Visserligen har jag avböjt vissa av de uppdrag som kommit, det är sådana märkliga krav som kommer med somliga uppdrag, trots att det inte är särskilt bra betalt. Det senaste uppdraget jag avböjde krävde att jag gjorde flera varianter av provfilmningar, selftapes och allt möjligt för att sedan skicka till produktionsbolaget. Jag skulle sedan bara få 500 kronor för en hel dags arbete. Då valde jag att avböja.

Vädret har varit rent strålande under den gångna veckan och det har på allvar blivit sommar i Stockholm och stora delar av övriga landet. Inte minst under den här delen av året är jag glad att bo i de södra delarna av landet och inte längst uppe i norr. Medan vi har mer eller mindre sommarvärme i Stockholm, är det fortfarande runt nollgradigt och snöfall längst uppe i norr. Visserligen är det ofta ljusare uppe i norr, men kylan och snön gör att jag inte skulle vilja bo där. Framförallt inte med tanke på de mörka, långa vintrarna, som nog är ännu värre än de korta somrarna.
I ett par omgångar har jag varit på väg att flytta ifrån Stockholm, men det har lyckligtvis aldrig blivit så. Första gången var i början av milleniet, då jag bodde ute i Upplands Väsby – där jag inte trivdes särskilt bra. Då tittade jag både på möjligheten att flytta till Uppsala och möjligheten att flytta tillbaka till Hudiksvall igen. Men så fick jag slutligen lägenheten i Bagarmossen och började trivas avsevärt bättre – och lade planerna på en flytt på hyllan. En annan gång blev jag erbjuden ett jobb i Uppsala och funderade en kort period på att flytta på mig. Men jag kom fram till att jag trivs för bra i Stockholm för att i nuläget vilja flytta härifrån. Så jag har liksom blivit kvar och bott här sedan 1999, med uppehåll för 2006-2011 då jag pluggade i Kalmar. Numera bor merparten av min familj i Stockholm, vilket gör att jag gärna vill bli kvar också.