Livet mellan kaffekoppen och tvättkorgen

Vecka 38 hör till en lite intensivare sådan och jag har fullt upp med jobb, filminspelningar och nöjen. Efter att ha jobbat måndag och tisdag, kom jag hem igår kväll och hade på dagen idag en kort filminspelning inne i stan. Det är sällan inspelningar är förlagda så nära hemifrån och samtidigt är snabbt avklarade. Men denna gång hade jag turen att det var båda delarna. Allt som allt tog inspelningen knappa två timmar och jag var snabbt hemma igen. Ikväll är det utgång som gäller, men det kommer knappast bli några sena övningar. För imorgon är det dags att bege sig till jobbet för ett långt möte, men som tur är börjar först klockan tio. Fredag har jag inte mycket inplanerat i skrivande stund och har en tanke om att komma iväg till gymmet en sväng. Hoppas bara jag får tummen ur denna gång och faktiskt kommer iväg dit. Sedan jobbar jag i helgen, så jag vet vad jag ska ta mig för under helgen – jag behöver inte planera något om man säger så. 😉 Sedan är det klart att man helst är ledig på helgerna, men ska man nu prompt jobba skift som ju jag föredrar – då får man lov att jobba enstaka helger här och där. Och jag har spenderat ett otal helger på jobbet genom åren, så jag är inte den som är den på den punkten. Dock har jag haft tur och oftast fått ledigt de storhelger jag velat vara ledig, vilket är mer än välkommet. Jag har jobbat påsk, nyår och andra storhelger, men oftast fått ledig midsommar och jul när jag ansökt om det. Storhelgerna är ju lite tråkigare att gå till jobbet, men det hör liksom till skiftjobbet även det.
Ett tag ringde telefonen konstant med förfrågningar om olika inspelningar och jag trodde att det tickat igång vad gäller inspelningar igen. Men sedan har lugnet lagt sig igen och jag har fått ytterst få förfrågningar kring inspelningar som kommit. Ändå har jag varit noggrann med att söka de uppdrag som kommit ut och hoppats på att svar ska komma. Men svaren har liksom uteblivit, vilket känns lite trist. Nu hade jag en inspelning idag, en inspelning som varit inbokad sedan rätt länge – men jag hade hoppats på fler förfrågningar än vad jag fått. Det går verkligen i perioder när det kommer till inspelningar, men 2026 går hittills till historien till det i särklass lugnaste året när det kommer till filminspelningar. Somrarna är alltid lugna, men även våren har varit ovanligt lugn, vilket känns väldigt ovant. Förhoppningsvis har jag två inspelningsdagar i oktober också, men det är inte spikat än – i normala fall brukar jag snitta ett till två uppdrag i veckan, vilket jag inte haft på långa vägar de senaste månaderna.

Så har jag tagit min första dos Mounjaro, efter att jag efter mycket om och men fått ut både mediciner och de kanyler som hör till medicinen. Ett tag funderade jag på om det ens var meningen att jag skulle ta dessa mediciner eftersom det varit så mycket strul med att få ut allting. Men till sist fick jag allt att fungera och nu har jag tagit första sprutan – och jag märker redan hur den har börjat verka som jag misstänker är förväntat. Jag har nämligen totalt tappat aptiten och äter väsentligt mycket mindre än vad jag gjort tidigare – jag får helt enkelt inte i mig maten längre. Och det är med blandade känslor jag går igenom det här. För i grunden är jag otroligt matintresserad, jag älskar att både laga och äta mat – så det känns tråkigt att inte längre känna att aptiten finns där. Samtidigt vet jag ju att jag behöver det här, jag behöver verkligen minska på mitt intag av mat och onyttigheter för att gå ner i vikt. Det positiva är att jag inte heller är lika sugen på godis, snacks och alkohol som tidigare heller – vilket ju är helt fantastiskt. Maten är inte den enda skurken, utan jag är även lite för glad sötsaker, snacks och öl – vilket ju även det har en tendens att sätta sig kring midjan. Och det är just midjemåttet jag vill få ner ordentligt – och fortsätter jag så här kommer jag rasa i vikt. Jag har ännu inte vägt mig sedan jag började med Mounjaro, men jag kan knappast ha gått upp i vikt i alla fall. Nu hoppas jag bara att effekten från medicinen sitter i och att jag fortsätter att ha denna dåliga aptit – hur tråkigt det än må kännas att inte längre ha någon aptit. Jag får tvinga i mig mat, för sluta äta helt kan jag givetvis inte göra.
Sen är nackdelen förstås att jag får bekosta medicinen själv – och det är inte helt billigt, cirka 2.000 kronor i månaden kostar de hela. Men jag tänker att jag investerar i min hälsa och att det (förhoppningsvis) inte är så hemskt många månader man behöver ta den här medicinen. En gång i veckan ska jag ta den, så fyra doser kostar alltså cirka 2.000 – så man märker hur bortskämd man är i Sverige när man ju allt som oftast inte behöver betala så mycket för sina mediciner. Detta är egentligen en diabetesmedicin – och hade jag haft diabetes hade medicinen täckts av högkostnadsskyddet, vilket den inte gör när man som jag får den för viktnedgång. Dock kan man ju tycka att det inte ska vara en fråga om att ha råd med mediciner för att gå ner i vikt. Jag har pengarna för det här, men det är det långt ifrån alla som har – och då blir det liksom en klassfråga att å ner i vikt. Vilket ju är helt galet egentligen om man tänker efter.

Det har verkligen börjat bli höst på fullt allvar utomhus nu med regn, rusk och med tiden också höstfärger som lyser upp i höstmörkret. Jag har emellanåt brukat lida av en del höstdepressioner, även om jag varit förskonad ifrån dem de allra senaste åren. Men är det riktigt grått, trist och tråkigt höstväder, då ligger depressionerna inte långt borta – jag känner liksom att jag blir lite extra ”bräcklig” i mitt mående under höstarna. Är det vädermässigt vackra höstar, då är depressionerna längre bort och inte alls lika påtagliga. Detta trots att jag egentligen tycker om hösten när den kommer och tycker det är härligt med mörkret, kylan och allt annat som hör hösten till. Sen har man så mycket att se fram emot under hösten också känner jag. I alla fall jag fyller år i september, sedan kommer så småningom advent, jul och nyår som man ska planera inför. Då borde det egentligen ligga närmare till hands med depressioner i januari/februari, då det bara är mörkt, kallt och fattigt efter storhelgerna. Men nej, det är på hösten då depressionerna kommer – vad jag än tycker om det hela. Det blir alltid flashbacks till hur jag kan må när jag kommer ut i grått, trist och dimmigt höstväder, jag slås liksom tillbaka till de där höstdepressionerna jag kan få. Samtidigt känns det alltid som en seger när jag ”övervinner” en höst utan att tvingas genomgå en depression. Nu är hösten 2026 bara ett par veckor gammal, men hitintills har jag inte märkt av något av vad gäller en höstdepression – detta trots att det känns som att hösten liksom kommit bara över en natt. Det hann inte mycket mer än bli september, så var hösten här med allt vad det innebär. Det är mysigt med höst – så länge man slipper gå in i någon depression som en följd av vädret. Idag har det regnat en stor del av dagen, varit några få plusgrader och verkligen känts riktigt höstlikt. Och det är ju bara att vänja sig, för det är så här det kommer vara de närmsta månaderna.
Som tur är, är det inte ofta jag fått mina depressioner trots allt – utan det är bara någon gång här och där. Men jag får ibland lite känningar när vädret blir sämre och hösten kommer framåt september/oktober. Så det är märkligt med så kluvna känslor inför en årstid – att å ena sidan tycka om hösten samtidigt som det finns risk för depressioner. När man sedan väl kommer framåt november och julförberedelserna tar vid, då brukar det kännas bättre. Då har man liksom något att se fram emot i närtid på ett helt annat sätt i och med jul och nyår – till skillnad från september och oktober. Men nu har jag i alla fall börjat bunkra upp med stearinljus inför den mörka delen av året, då vi i vårat hushåll är storkonsumenter av ljus. Det är trots allt en stor mysfaktor under mörka höstkvällar att ha ljus tända – och muntrar upp en hel del i allt det mörka.

Hur julfirandet kommet se ut i år är långt ifrån klart ännu, allt beror på hur vi kommer att få ledigt. I dagsläget jobbar vi båda två kvällen före julafton, så att åka någonstans över julhelgen är i dagsläget inte aktuellt. Får vi sedan ledigt den 23:e, då kan man ju åka någonstans och komma fram kvällen innan julafton. Sedan är jag ledig julafton, juldagen och annandagen så själva julen är man ju disponibel för att fira ordentligt. Men att sätta sig och köra någonstans antingen sent på kvällen den 23:e eller på julaftons morgon känns så där, utan får jag inte ledigt den 23:e blir vi kvar i Stockholm över julhelgen. Vi testade att göra så över midsommar, då jag jobbade kvällen för midsommarafton. Då åkte vi på morgonen midsommarafton – med konsekvensen att vi var supertrötta på kvällen och inte orkade sitta uppe särskilt länge. Och det kommer förmodligen bli likadant på julafton om man ska åka någonstans på julaftons morgon, så det känns som att vi kan sitta hemma lika gärna och ha en mysig julafton på tumanhand. Säkerligen hade det varit något helt annat om alternativet hade varit att någon blivit ensam på julafton, vilket självklart inte är ett alternativ. Jag skulle heller inte sitta ensam på julafton så länge det finns alternativ – men det alternativet finns inte i år, utan jag kommer antingen sitter med sambon och/eller med familjen, helt beroende på hur det blir med ledigheten.
Sedan är jag ledig nyårsafton men allt pekar på att jag ska börja jobba igen klockan sex på nyårsdagen, så i dagsläget ser det inte ut som att det blir särskilt mycket nyårsfirande. Vara uppe till strax efter tolv för att sedan kliva upp vid fyra är liksom inget alternativ. Så jag har sökt ledigt på nyårsdagen, sedan får vi se om någon är villig att ta det passet eller om jag får finna mig i att jobba som schemat säger. Huvudsaken är dock att få vara ledig över julhelgen, vilket jag kommer vara i år. Förra årsskiftet jobbade jag nyårsnatten, så jag kan tycka att jag har förtur till att få ledigt över nyår i år – men det vill fortfarande till att någon kan jobba för mig. Det känns lite märkligt att planera för jul och nyår när sommaren precis är över, men lite så är det verkligheten är liksom.