Löften som ges i storm glöms bort i stiltje

Det har varit en period av stiltje inom arbetssökandet de senaste veckorna. Jag har inte blivit kallad på några intervjuer, knappt ens några tester utan i bästa fall fått mejl ungefär med innebörden tack men nej tack. Det har känts lite motigt ett tag och jag har undrat lite vad jag gjort för fel när jag sökt jobb. I början av min arbetslöshet, kallades jag i princip till en till två intervjuer i veckan, men nu är det ett bra tag sedan jag var på någon intervju. Men nu har tycks det ha lossnat igen, åtminstone litegrann och jag har blivit kallad till att göra tester i två rekryteringsprocesser. Det stärker förstås självförtroendet att märka att man inte ratas i varenda rekrytering, men behöver som arbetssökande märka att man kommer någonvart i sitt arbetssökande.
Å andra sidan har jag också haft lite svårare under en period att hitta lämpliga jobb att söka, att hitta jobb där jag faktiskt uppfyller kraven. Det är mycket som ska stämma innan man skickar iväg en ansökan, inte bara att jag själv uppfyller kraven som arbetsgivaren ställer – det ska vara en arbetsgivare jag själv vill arbeta hos också. Jag kollar själv ofta på anställningsvillkor, lön och så vidare när jag söker jobb – det är trots allt saker som är viktiga för att jag ska vara intresserad av ett jobb. Framgår det inte av en jobbannons, kan jag fråga i samband med en eventuell intervju. Är villkoren för dåliga, kan det gå så långt att jag bestämmer mig för att tacka nej till ett jobb.

Nu som arbetssökande, kan jag dock inte vara fullt så kräsen att jag tackar nej till jobb jag blir erbjuden. Blir jag erbjuden ett jobb, får jag tacka ja och fortsätta söka om jag känner att jag inte trivs ordentligt. Det är lite så vardagen är som arbetssökande, man kan inte vara fullt lika kräsen som när man söker bara för att byta jobb – då vill man ju känna att man byter upp sig på ett eller annat sätt. Men jag har i alla fall haft turen att kunna hitta jobb som jag tycker är intressanta – och tillräckligt många för att uppfylla de krav som Arbetsförmedling och A-kassa ställer.
Sen känner jag en blandning av irritation och frustration när jag inte går vidare i vissa rekryteringsprocesser. Jag har till exempel sökt vissa anställningar jag haft tidigare – och inte ens blivit kallad till intervju. Här tänker jag att jag en gång faktiskt bedömts som lämplig för jobbet och fått det – och då borde jag åtminstone kallas till intervju tänker jag själv om jag söker jobbet igen. Jag kan tycka det är lite konstigt att man en gång bedöms som lämplig för ett jobb – men att samma arbetsgivare plötsligt gör en helt annan bedömning. Har det gått några år sedan jag haft jobbet, kan jag köpa att kraven ändrats med åren – men ibland har det handlat om jobb jag haft under de senaste fem åren och då tycker jag bedömningen är lite märklig.

Hos vissa större arbetsgivare har man möjligheten att överklaga rekryteringsbeslut, till exempel om man söker en tjänst hos en myndighet. Och ibland har jag faktiskt funderat på att göra detta, att statuera ett exempel på något vis. Men samtidigt vill man ju inte göra sig alltför obekväm som arbetssökande – det blir liksom ingen bra start för en eventuell anställning. Jag kan ta ett exempel. Ett av de jobb jag sökt, har jag haft tidigare men för väldigt många år sedan. Jag har sökt det igen två gånger och båda gångerna kommit minst till intervju, senast kom jag till sista steget i processen, där man skulle prata med mina referenser. Men sen tog det stopp.
Nu sökte jag samma tjänst igen för några veckor sedan – men har inte ens kallats till intervju. Vilket gör att jag tycker det hela är väldigt märkligt. För ett antal år sedan ansågs jag lämplig för jobbet. För bara några månader sedan gick jag långt i rekryteringsprocessen och höll nästan på att få jobbet. Denna gång kallas jag inte ens till intervju. Och jag kan helt enkelt inte få det hela att gå ihop, jag kan faktiskt inte det. Och när det formella beslutet kommer, funderar jag faktiskt på att överklaga. Bara för att jag anser att jag åtminstone skulle ha gått till intervju.

I tisdags gick jag på en så kallad jobbfestival som Arbetsförmedlingen anordnat i Kungsträdgården. Jag förberedde mig noggrant och såg till att skriva ut en lunta med CV:n att ta med för att kunna dela ut till olika potentiella arbetsgivare. Jag blockade ihop så att jag hade dator och bredband med mig för att kunna skicka eventuella dokument digitalt direkt på plats. Så jag hade en tung väska att släpa på, men tyckte att det var lika bra att väl förberedd.
Men om det hela sedan gav så mycket i slutändan, vet jag inte. Jag lämnade min CV till några rekryterare, sen tog jag lite information ifrån andra – men det var knappast något som kommer att leda till ett jobb i framtiden, det har jag svårt att se. Men jag får se det som så, att det ser bra ut i min aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen att jag ändå har varit där – att jag gör vad jag kan för att slutligen få ett jobb.